Som vanligt avgör dagsformen.
5) Hüsker Dü/Gang of Four
4) The Band
3) Kraftwerk
2) Joy Division
1) The Velvet Underground
lördag 30 januari 2010
torsdag 28 januari 2010
#4
Torsdagar är blandbandsdagar, vilket i sin tur innebär att det är dags för samling nummer fyra här i bloggen. Då jag befinner mig i ett tillstånd av svår bakfylla orkar jag helt enkelt inte skriva något om låtarna. Jag lovar dock dyrt och heligt att det är en fin samling, så ta en lyssning!
Låtlista:
1. Roy Budd - Getting Nowhere in a Hurry [1971]
2. The Replacements - Unsatisfied [1984]
3. Feist & Ben Gibbard - Train Song [2009]
4. George Harrison - My Sweet Lord [1970]
5. Bob Dylan - Changing of the Guards [1978]
6. Elvis Costello & The Attractions - Beyond Belief [1982]
7. The Cars - Shake It Up [1981]
8. Spoon - Written In Reverse [2010]
9. Portastatic - Foam Hands [Destroyer Cover] [2009]
10. Blondie - Denis [1978]
11. The Raveonettes - Bang! [2009]
12. Hanson - MMMBop [1997]
13. Doris - Don't [1970]
14. Billy Nicholls - Girl From New York [1968]
15. The Stone Roses - Ten Storey Love Song [1994]
16. Orange Juice - Consolation Prize [1982]
17. Lloyd Cole and the Commotions - Lost Weekend [1985]
18. Northern Portrait - A Quiet Night in Copenhagen [2008]
19. Vampire Weekend - White Sky [2010]
20. Hot Chip - Take It In [2010]
21. Neil Young - I'm the Ocean (With Pearl Jam) [1995]
22. The Go-Betweens - Quiet Heart [1988]
23. Cat Power - I Don't Blame You [2003]
24. Beach House - Take Care [2010]
En timme och 33 minuter örongodis når du HÄR.
Beach House
Musikåret 2010 har startat på ett strålande sätt. Tungviktare och gamla favoriter som Vampire Weekend, Spoon och Hot Chip har alla släppt nya skivor som levt upp till förväntningarna. Från Brooklyn fick vi en fullvärdig uppföljare till den så hyllade debuten medan Austin bjöd oss en mindre hitpräglad skiva än den förra. Englandssönerna i Hot Chip har aldrig gjort mig besviken, varför det inte var särskilt förvånande att höra hur bra de nya spåren från "One Life Stand" var.
Men bäst av alla är Beach House. Från Baltimore skickar de ut drömsk sovrumspop som försätter lyssnaren i en beroendeställning; du vill bara höra "Teen Dream" om och om igen. Från den fantastiska inledningen i "Zebra" till den finstämda avslutningen som är "Take Care, gör Victoria Legrand och Alex Scally ett ärligt försök att upprepa succén som januaripolaren "Merriweather Post Pavilion" hade förra året. Slutresultatet gör att det till och med finns en risk för att man inte längre bara associerar staden med gangsters, korrumperade politiker och alkoholiserade poliser, utan också med bedårande kammarmusik i 2010-tappning.
söndag 24 januari 2010
Radio #1
Bäst just nu: återupptäckten av hur jävla kul Ricky Gervais podcasts är.
Om någon läsare inte har hört något med trion Gervais, Merchant och Pilkington råder jag här och nu personen att genast lyssna igenom ett par avsnitt. Det gör alla gott att höra dem språka om livets stora och lite mindre stora frågor. Kan man tala om stor radiokonst så gör vi banne mig det i det här fallet.
(För uppmärksamma läsare: Ja, tidigare var här en post där jag rankade världens tre främsta komiker. Den listan är som ni ser skrotad till förmån för denna fullständiga rekommendation av vad som ändå innehåller tre av världens absolut största humorgenier)
fredag 22 januari 2010
Britpop
Vissa dagar önskar jag att jag bor kvar i min hemstad.
Ikväll är just en sådan kväll. Det är Britpopkväll på Strand och det utlovas massvis med odödliga hits. I Lund kan man å andra sidan gå på schlagerkväll.
Och igår missade jag The xx i Malmö för att jag var för sent ute med biljetterna.
Men bitter och töntigt förgrymmad? Inte jag då.
/Filip
torsdag 21 januari 2010
#3
Ny torsdag ska också innebära ett nytt blandband. Den här gången fuskar vi lite och slänger in två låtar till, Bonus Tracks som det så vackert brukar heta på de japanska skivutgåvor som av någon anledning alltid innehåller fler låtar. I vilket fall - #3!
1. Flamin' Groovies - Shake Some Action [1976]
För att This Is Pop? älskar Power Pop. Shake Some Action!
2. Billy Bragg - Accident Waiting To Happen [1991]
Socialistfarfar i en av hans bättre låtar. "Dedicated swallower of fascism".
3. The Popguns - How To Face It [1995]
4. They Go Boom!! - Candy [1996]
Mindre känt örongodis från 1996.
5. Memory Tapes - Bicycle [2009]
För de sista minuternas New Order-svullande.
6. Washed Out - Feel It All Around [2009]
Pulserande.
7. Smith Westerns - Be My Girl [2009]
Hypad källar-lo-fi med tydligt budskap.
8. Knight School - Pregnant Again [2009]
Ibland vet inte jag heller vad jag ska göra när jag blir stor.
9. Buba & The Shop Assistants - Something To Do [1983]
Den snälle veterinären Buba Badjie, känd från Robinson, har alltså inget som helst samröre med den här tidiga 80-talspärlan. Om ni nu undrade.
10. Home Blitz - Is Anybody There? [2009]
Från förra året, men det manglas på lika bra som det vore sent 70-tal.
11. Rocketship - Hey, Hey Girl [1994]
12. Antony and the Johnsons - Aeon [2009]
För evigheten och framåt.
13. Mercury Rev - Holes [1998]
Märkligt band, fin låt!
14. The Charlatans - Impossible [1999]
Fantastiskt band, fin låt!
15. The Soundtrack of our Lives - Confrontation Camp [1996]
Sveriges bästa intro.
16. BigBang - Wild Bird [1999]
Svängig skäggrock från vårt västra grannland.
17. Pere Ubu - Final Solution [1976]
Klassisk amerikansk punkdänga.
18. The Rolling Stones - Let It Loose [1972]
Du är på väg tillbaka från äventyret. Du vet att du aldrig kommer uppleva något liknande igen. Lite så är Let it Loose.
19. Fitz & The Tantrums - Don't Gotta Work It Out [2009]
Radiovänligt och mammigt soulbluesigt.
20. The Thrills - The Midnight Choir [2007]
Uppbyggnaden och refrängen. Refrängen!
21. Sambassadeur - Final Say [2007]
Swedish indie mafia.
22. Why? - Into the Shadows of My Embrace [2009]
Why not?
23. Cat Stevens - If You Want To Sing Out, Sing Out [1971]
För att man ju blir så filmiskt skutta-på-en-sommaräng-glad av den.
24. The Band - Hopeless (W/Neil Young, The Last Waltz) [1976]
Överkoksad Neil Young från The Bands episka The Last Waltz-spelning. Äldre män har gråtit för mindre.
Vi vidarebefordrar intresserade HIT.
Trevlig lyssning!
/Filip
tisdag 19 januari 2010
Håkan...?
För några år sedan var det ett himla liv kring det här med att vår egen Håkan Hellström lånade ganska så friskt från kända artisters låtskatter. Många tyckte att det var upprörande och hävdade att han hade ägnat sig åt ett synnerligen fräckt beteende.
This Is Pop? tycker om Håkan och har inget emot att han plockar upp några stycken här och där. Ofta rör det sig också om ganska så bra musik. Nedan följer därför en nätt liten Spotify-lista på några av de låtar som Håkan har inspirerats av.
Låtlista:
1) Pavement - Gold Soundz
2) The Divine Comedy - Frog Princess
3) Håkan Hellström - Minnen Av Aprilhimlen
4) Morrissey - Piccadilly Palare
5) Mercury Rev - Opus 40
6) Håkan Hellström - Det Är Så Jag Säger Det
7) Tom Petty & The Heartbreakers - American Girl
8) The Jam - Town Called Malice
9) Håkan Hellström - Kom Igen Lena!
10) Tom Waits - San Diego Serenade
11) Håkan Hellström - Brännö Serenad
12) Morrissey - Disappointed
13) The Waterboys - The Whole of the Moon
14) Håkan Hellström - Uppsnärjd I Det Blå
15) Jane's Addiction - Jane Says
16) Håkan Hellström - Förhoppningar & Regnbågar
17) T. Rex - Cosmic Dancer
18) Håkan Hellström - Jag Var Bara Inte Gjord För Dessa Dagar
Lyssna här!
/Filip
fredag 15 januari 2010
#2
Som en liten helgpresent bjuder This Is Pop? sin talrika skara läsare på ett mestadels glatt litet blandband. Då det är nummer två i ordningen gör vi det enkla enkelt och kallar utgåvan för #2.
Låtlista:
1. Fuck Buttons - Surf Solar [2009]
2. The Aliens - Sunlamp Show [Disco Bloodbath Remix] [2009]
3. Phoenix - Love Lika a Sunset [2009]
4. Ride - Vapour Trail [1990]
5. The Trash Can Sinatras - Obscurity Knocks [1990]
6. The Boo Radleys - Barney (... and Me) [1993]
7. Comet Gain - Strength [1997]
8. Blur - There's No Other Way [1991]
9. The Pastels - Nothing To Be Done [1989]
10. The Go-Betweens - I'm Alright [1988]
11. Taken By Trees -Anna [2009]
12. Wilco - Red-Eyed and Blue [1996]
13. Real Estate - Fake Blues [2009]
14. Best Coast - When I'm With You [2009]
15. The Rural Alberta Advantage - The Deathbridge in Lethbridge [2008]
16. Sunset Rubdown - Idiot Heart [2009]
17. Spoon - Got Nuffin' [2009]
18. Local Natives - Camera Talk [2009]
19. The Dirty Projectors - Stillness is the Move [2009]
20. Talking Heads - Wild Wild Life [1986]
21. Johnny Johnson & The Bandwagon - Blame It on the Pony Express [1970]
22. OMD - If You Leave [1986]
Tillräcklig anledning för att lyssna på hela grejen heter förstås Vapour Trail. Kanske världens bästa låt.
Övrig musik är också helt okej.
HÄR finns den.
/Filip
onsdag 13 januari 2010
68-rörelsen, Pt. II
För många blogghipsters där ute fungerar Pitchfork som ett fantastiskt substitut för den mänskliga förmågan att tänka kritiskt. Med det sagt innebär det inte att sidan inte fyller en funktion. Jag uppskattar listorna, en stor del av recensionerna och mycket annat, men precis som i många andra liknande fall när en enskild aktör med hjälp av sina kraftiga verktyg framkallar en allenarådande uppfattning hos den lättmanövrerade massan blir det lätt ganska fjantigt. Särskilt fascinerande blir det också när det bildas en närmast facklig enighet på ett område som i mångt och mycket präglas av en strävan efter en viss exklusivitet, en avvikelse från normen som kommer ur ett genuint intresse och som därigenom distanserar de upplysta anhängarna från den stora samlingen lättduperade dumbommar som låter sig influeras av mer etablerade och kommersiellt drivna medier.
Vad många kännare dock inte vet är att Pitchfork - utöver alla sina mastodontprojekt till listor - också har gett sig på att betygsätta musiken. Hela kalaset. Allt det du någonsin har kopplat samman med det du betraktar som musik finns här filtrerat till ett enkelt betyg.
Supersmidigt.
Ta en titt du med.
/Filip
måndag 11 januari 2010
What do you call that noise that you put on? (#0)
Jag får ofta frågan "men var det där verkligen det första blandbandet att ikläda sig This Is Pop?-kostymen?". Svaret på den frågan är "nej, det är det i ärlighetens namn inte". Det finns en nolla också, en flera veckor gammal raritet som representerar de första stapplande stegen. Den ingår officiellt inte i familjen, men låt oss här kalla den för #0, då den som namnet antyder skapades före debuten.
Vi håller oss en aning kortare den här gången och meddelar intresserade att den går att hämta HÄR.
Låtlista:
1) Lemon Jelly - The Staunton Lick
2) Ringside - Struggle
3) Okkervil River - Unless It's Kicks
4) Beck - Black Tambourine
5) The Pains of Being Pure at Heart - Stay Alive
6) Yo La Tengo - Here To Fall
7) Animal Collective - What Would I Want? Sky
8) Primal Scream - Come Toghether [Farley Mix]
9) Here We Go Magic - Fangela
10) Love - Always See Your Face
11) The Heavy - How You Like Me Now?
12) Jon Spencer Blues Explosion - Hold On
13) Teenage Fanclub - Star Sign
14) The Raspberries - I Wanna Be With You
15) Flamin' Groovies - You Tore Me Down
16) The Bluebells - Cath
17) Belle & Sebastian - Sukie in the Graveyard
18) Spoon - The Beast and Dragon, Adored
19) Radio Citizen - The Hop (Feat. Bajka)
20) PJ Harvey - This Mess We're In (Feat. Thom Yorke)
21) The Wrens - She Sends Kisses
22) The Antlers - Two
/Filip
fredag 8 januari 2010
#1
I tider när BBC rapporterar om att kassettformatet vinner ny undergroundmark klamrar This Is Pop? sig kvar vid den omtvistade MP3-mallen. Det får man tycka vad man vill om, men "så är bestämt" som Martin Dahlins mamma skulle uttryckt det.
Med det lämnar vi den kvinnan för första och sista gången i den här bloggen. Istället vänder vi blickarna mot en ny skiva. Den första i vad vi hoppas blir en härlig samling utgåvor.
Så vad har vi då? Till att börja med ska det sägas att det i mångt och mycket är tungviktskungarnas afton. Idel ädel musikadel trängs på skivan.
Vi går ut hårt med soulens i mina ögon jämnaste herre. Jag talar självklart om den store Otis Redding. Här hörs han på en låt som såg de första glimtarna dagsljus så sent som nio år efter det att soulmannen plockade ned skylten. Efter motstånd från anhöriga skulle det sedan dröja ytterligare elva år innan låten hamnade på stenkaka för första gången. För den som kan sin High Fidelity väl känner ni säkert också till att huvudpersonen, Rob Fleming, i ett svagt ögonblick väljer att motstå frestelsen att köpa den högt värderade singeln av en lätt kolerisk kvinna.
Näst på tur kommer sedan Paul Revere & the Raiders med "Kicks", ett stycke som placerar sig på plats 400 över Rolling Stones emellanåt ganska överskattade lista över historiens 500 bästa rocklåtar. Låten nådde även på sin tid stora framgångar över pölen, där man var etta på singellistan i Kanada och peakade som fyra på motsvarande lista i USA. Släck jointen, spotta ut svampen och överväg åtminstone att hoppa över efter-maten-ryssfemman - den här sången har ett budskap! Knark är bajs. Så var det sagt.
The Drums må vara ett ganska idéfattigt namn, men de tippas likväl bli ett av det här årets största succéer av den mäktiga bloggmaffian. Låten ni hör här hittar ni på EP:n "Summertime" som släpptes förra året. Indie-Zeus, Pitchfork, hälsar att underståtarna är mycket sugna på vad som lurar runt hörnet för Brooklyn-bandet. Visslande i början också! Svag för det.
Att Brooklyn har blivit the place to be om man vill låta sin konstnärssjäl sväva fritt i samklang med andra, bevisas här med att även nästa band, Yeasayer, kommer därifrån. Första singeln från nya albumet "Odd Blood" är en storslagen hit som väl redan är att betrakta som passé i den karga blogosfären, men This Is Pop? struntar i sådana lagar och låter musiken tala. High on Life-känslan är här större än i 2007 års minsta lika storslagna "2080", trots att den sistnämnda tog till det alltid vägvinnande knepet barnkörer.
Var du redan hög på livet? Jaha. Tråkigt, för här kommer ännu en stomper. Vampire Weekend, också med viss koppling till det där jävla Brooklyn, är tillbaka efter succén senast. Från nya skivan hämtar vi det närmaste bandet kommer en så kallad "floorfiller".
Vi avslutar tillfälligt det här larviga New York-gullandet med att coola ner oss en aning tillsammans med Karen O. "Hysteric" är i mina ögon den bästa låten från "It's Blitz!", en skiva som jag f ö rankade som nummer 13 över förra årets bästa album. En plats under, plats 12 alltså, hamnade de på albumlistan i Norge. Placering i Sverige har jag inte koll på, men jag antar att Sissel Kyrkjebö wailade brallorna av Karen O försäljningsmässigt. Synd, för banne mig om inte sången till och med skulle hamra sig in bland decenniets 100 bästa låtar. Så bra är den.
Det är uppenbart att bandet som hämtar sitt namn från en av 00-talets bästa filmer lider av sorg i hjärtat på nya skivan. Sångaren i Noah and the Whale, Charlie Fink, hämtar temat på albumet från uppbrottet med folk-fågeln Laura Marling. Det är måhända både banalt och fjantigt på sina håll, men in till mig hittar gänget.
El Perro del Mar, självklar indievintagesnygging, tar vid med en ännu en melodi (när fan använder man egentligen det ordet förutom i schlagersammanhang?) som behandlar känslomässiga avslut. Välproducerad bit som tillhör förra årets bästa svenska låtar.
Tycker ni att snacket om tunga profiler har vägt lätt än så länge? Då slänger vi in en viss Neil Young i leken. Låten hämtar vi från det femte Young-albumet, "On the Beach", uppföljare till succén "Harvest", och länge ansedd som en raritet i musiknördskretsar. Fram till 2003 fanns den inte fångad på plast någonstans. Den sista LP-utgåvan gavs ut i början på 80-talet och i tomrummet fram till 2003 fanns den i stor utsträckning endast att tillgå på... kassett! Kuriosa är att min far äger en gammal tischa med trycket "Who the Fuck is Neil Young?". Born a rebel, always a rebel. Utgivningsdatumet på plagget är okänt, men det var upprörda känslor när det framkom att Urban Outfitters på ett fräckt sätt parafraserat trycket på en Mick Jagger-tröja.
The School då? Det är inte särskilt uppnosigt att påstå att bandet står sig ganska slätt mot nyss nämnde Young. Men låten är bra. Och så är de sälklubbare! Batteristen går under namnet "Puppy". Härmed är landsman Varg Vikernes underrättad.
Ett av mina absoluta favoritband kallar sig för Teenage Fanclub. I den konstellationen ingår Norman Blake, en gång också medlem i BMX Bandits. Här framför de senare den lågmälda "Disco Girl", en låt som skulle kunna placeras in i facket C-86, en genre ursprungligen myntad efter en... jadå, kassett! Glasgow är ibland mer än bara Celtic, Rangers och Partick Thistle.
Några A4-sidor upp var vi väldigt inne på New York. Jag vet inte om det har att göra med att jag ska dit i påsk (så var det sagt och e-penisens omfång än större), men nu är vi tillbaka. Den här gången möter vi upp för en kaffe med kungen i krokarna. Lou Reed. Han börjar se ljuset, men jag tvivlar på att VU skulle ha något vidare utbyte med Paul Revere och grabbarna. Rykten talar om att herr Reed och dåtida vapendragaren John Cale ett tag rullade rökheroinet i Hem & Skola-papper.
Trettonde låten på skivan har en titel som Rikard Palm skulle få väldeliga problem med. Stackarn. Kanske kan han trösta sig med att det är en bit som smakar lika gott nu som när Felt skapade den 1983. Dope shit är egentligen ett helt opassande uttryck för låten, men jag ville mest få det sagt. Så.
"Queen Elvis". Så heter skivan från 1989 som "Madonna of the Wasps" är med på. Kul med ord, inte sant? Här kamperar Robyn Hitchcock ihop med egyptierna, men som ni säkert vet så var han också med i Soft Boys, ett band som i mina ögon och öron är snäppet vassare.
När Thurston Moore inte ägnar sig åt märkliga konstutsvävningar på Österlen så kan han också skriva habila noiserockdängor. "Sugar Kane" är ett exempel på det. Jag ska inte hävda att jag har stenkoll på allt som Sonic Youth har spottat ur sig genom åren, men "Dirty" är absolut ett av deras starkaste verk.
Åren runt 1980 är en av mina favoritperioder när det kommer till musik. Skrapar man på ytan finns där en hel del småpretentiösa bakelser. Wire tillhör absolut den kategorin. "12 X U" är inte deras magnum opus men det är en 1 minut och 55 sekunder lång uppvisning i hur enkel rockmusik ibland kan vara. Extra plus för bandnamnet, som delar namn med det förra årtiondets kanske bästa TV-serie.
Om nästa band, Tours, kan jag inte särskilt mycket. Det är ungefär samma period som Wire (1977), och precis som med dem ägde den legendariske radiomannen John Peel ett gott öga till Tours. Om Peel vet vi, förutom att han var legendarisk, att han hade för vana att betygsätta hela sin enorma skivsamling från ett till fem. Hans absoluta favoritlåt, fantastiska "Teenage Kicks", bröt dock alla former av gränser när Peel klistrade på betyget 28 (tvåa-åtta) på omslaget. En helt fantastisk historia som jag känner att jag bör försöka använda mig av så ofta som möjligt i det vardagliga livet.
Orange Juice. Mycket bra band som bevisar att tesen om Glasgow stämmer. "Blue Boy" - kanske deras starkaste stund - leds framåt av Edwyn Collins, en man som senare kom att skriva Mix Megapol-örhänget "A Girl Like You". För att behålla någon form av värdighet hävdar jag att Edwyn Collins och Orange Juice är mycket mer än så.
Övergången till svenska Club 8 är kanske inte solklar, det är däremot jämförelsen med landsmännen i The Embassy. Båda de svenska banden hämtar dessutom mycket av sin musik från gamla brittiska 80-talsband. Typ Orange Juice.
Så var det det här med tungviktare. Ever heard of a guy called Paul McCartney? Jag trodde väl det. Här är han med och producerar och skriver "Come and Get It", öppningsspår till Peter Sellers-rullen "Magic Christian Music". I samma film är nästa låt, Thunderclap Newmans oförglömliga psykedelia-klassiker "Something in the Air" också med på ett hörn. Jag ska göra ett ärligt försök att se den filmen. John Cleese, även känd från El-Giganten, ska ha roffat åt sig en roll.
Som avslutning varvar ni ned med Life Without Buildings. Själv tycker jag att det är en himla stämningsfull låt, men bandnamnet blir jag inte klok på. Det kan vara min bristfälliga engelska som spökar, men ett liv utan byggnader? Det om något hade varit ett underbetyg för det mänskliga släktet.
Hela spektaklet hämtar ni med fördel hem HÄR.
Sammanfattning:
1) Otis Redding - You Left the Water Running
2) Paul Revere & The Raiders - Kicks
3) The Drums - Let's Go Surfing
4) Yeasayer - Ambling Alp
5) Vampire Weekend - Giving Up The Gun
6) Yeah Yeah Yeahs - Hysteric
7) Noah and the Whale - Blue Skies
8) El Perro del Mar - A Change of Heart
9) Neil Young - See the Sky About to Rain
10) The School - All I Wanna Do
11) BMX Bandits - Disco Girl
12) The Velvet Underground - Beginning to See the Light
13) Felt - Penelope Tree
14) Robyn Hitchcock 'N' the Egyptians - Madonna of the Wasps
15) Sonic Youth - Sugar Kane
16) Wire - 12 X U
17) Tours - Language School
18) Orange Juice - Blue Boy
19) Club 8 - Heaven
20) Badfinger - Come and Get It
21) Thunderclap Newman - Something in the Air
22) Life Without Buildings - The Leanover
/Filip
torsdag 7 januari 2010
This Is Pop?
Blandband. Det ryms väldigt mycket fint i det ordet. Vissa, däribland jag själv, hävdar att det är en konst i sig att snickra ihop en smakfull mix vars grunder vilar på att det inte bara ska intressera dig själv, skaparen, utan också mottagaren. Än är jag inte där, jag behandlar inte konststycket lika fullt som jag älskar fenomenet att både kreera egna och tillägna sig andras skapelser. Men det är inte det väsentliga. Det centrala, rent känslomässigt, är att du drivs av intresset och nyfikenheten i att utbyta musik. Walkman, hoppande CD-skivor, den futuristiska men kortlivade MiniDiscen, MP3 och det retfulla Spotify. Utvecklingen går framåt, men blandbanden överlever dem alla.
Här på This Is Pop? kommer musiken stå i fokus. Blandband für alle! Anledningen är enkel: att skriva om musik på ett avslappnat vis är ingen enkel uppgift. Att skriva om kultur utan att det blir pretentiös dynga är en lina alldeles för tunn för en sådan otymplig dansare som jag själv. Med detta sagt innebär det inte att det kan bli en och annan text om såväl gamla sextiotalsörhängen som nya indieflugor.
För er som av någon anledning hittar hit vill jag inte lova för mycket. Detta är en blogg som drivs av en man sprungen ur den luststyrda generationen. Musik kommer att dyka upp, om än inte på stadig basis.
Inom kort dyker den första utgåvan av This Is Pop? upp. Hoppas ni vill vara med och dela.
/Filip
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
