lördag 9 oktober 2010

Plötsligt händer det, Pt. II

SVT hade den goda viljan att visa den franska filmen De battre mon coeur s'est arrêté (The Beat That My Heart Skipped) tidigare ikväll. En klart sevärd film för den som undrar. Men framför allt med en alldeles svindlande fin avslutningslåt som jag nu bara måste sprida vidare i nätdjungeln.

Vi välkomnar de annars betydligt skränigare The Kills upp på scenen. Den här gången bjuder de på ett fantastiskt gitarrljud och ett arrangemang som riktar ett stort tack till ett särskilt inflytelserikt New York-band.

Jag lägger alla superlativ åt sidan och nöjer mig med att konstatera att musik ofta inte behöver vara svårare än så här.



OK. Säg nu ingenting annat än att det är förjävla bra.

3 kommentarer:

Niklas sa...

Medhåll! Såg filmen på bio, och blev helt knockad, både av den, och av den här låten. Är Kills något att ha i övrigt?

Filip sa...

Knockad är fan rätt ord, ja.

Nej, faktiskt inte. Vet att en kompis med pålitlig musiksmak har nämnt dem för mig ett par gånger, men jag har aldrig gett dem en riktig chans. Måste göra det nu.

Filip sa...

Ska självklart stå "nej, jag VET faktiskt inte" och inget annat.