Sak jag stör mig på: Den "svala" snubben i Falcon-reklamen som ses vinka av sin fru i en taxi med den tillhörande kommentaren om att han "behöver lite space och så" för att anordna sin Falcon-sponsrade grabbkväll i trädgården (kan förvisso även sorteras under "sak som är rolig").
Sak jag stör mig på II: Alla nyfrälsta, äckliga, hipsterängsliga och retweetrunkande töntar som var femte minut twittrade ut sin glädje över att vara en del av Prince väckelsemöte på Way Out West. Vi har aldrig riktigt kommit överens, jag och Prince, men hädanefter kan vår svacka definitivt beskrivas som avgrundsdjup. Att sätta sig på tvären för sakens skull är för det mesta bara väldigt jönsigt, men i det här fallet har jag tyvärr inget annat val.
Sak jag gottar mig i: Min bitterhet över att ha missat Pulp.
Sak som är rolig: Anton Abele.
Sak som är rolig II: Att Anton Abele har en egen talkshow.
Sak som är rolig III: Att Anton Abele har en egen talkshow som heter Kostymfritt.
Sak jag gillar extra mycket idag: Guided By Voices - Game of Pricks. Kanske världens bästa låt under två minuter framförd av en av världens coolaste personer, Robert Pollard.
Sak jag ska göra denna regniga kväll: Titta på Harold and Maude.
5 kommentarer:
Sympatiskt inlägg! Håller med om allt. Försöker och försöker med Prince. Finns ett par guldkorn, men rätt mycket är bara... Prince. Inte min grej riktigt. Men ALLA andra har uppenbarligen varit nere med honom sedan dag ett. Jag köper det inte.
"Game Of Pricks" däremot. Hade jag sett den live på en scen hade jag retweetat som en galning.
Nu är jag visserligen ett ganska stort fan av Prince's 80-90tal själv, men jag håller verkligen med dig om alla nyfrälsta som poppade upp helt plötsligt. En titt på några av de här fansen som uttryckte sig på Twitter: "Prince… jag DÖR" hade knappt spelat karln enligt deras Last.FM-statistik. Jag låg hemma sjuk i soffan och följde #wowgbg och #oya2011 och störde mig enormt.
Var fanns alla de här Prince fansen före WoW? 90% toklyssnade på någon greatest hits kvällen före. Ytterligare 90% sa: Åh, coolt en cover på Sinead O'Connors Nothing Compares 2 U.
När de kom hem den kvällen så toklyssnade de in sig på Pulp istället. Det säger egentligen ganska mycket om hipsterfestivalen.
Såg Prince i Oslo på Spektrum. 3h funkmedley. Alla låtar var utdragna och ingen struktur. 50-100 pers från publiken på scenen som fick vara med och tjoa och tjimma. Hade grymt höga förväntningar, men det var fan riktigt uselt. Givetvis högsta betyg i alla tidningar dagen efter som tycker tjo och tjim = bra konsert.
Sjukt jävla bra version av Game Of Pricks. Blir en helt annan grej på en klubb än en solig sommardag 17.30. Spelningen från Oslo finns uppe på P3.no, länk finns i min blogg.
Alltid skönt med medhåll!
Niklas: Game of Pricks får det tweetas om när som helst och var som helst. Det förutsätter jag att alla är införstådda med.
Joakim: "50-100 pers från publiken på scenen som fick vara med och tjoa och tjimma". Haha! Lysande.
Du beskrev annars min aversion mot vad framförallt WoW har utvecklats till rätt bra. Poserande tonårsnollor som går och känner sig salta för att de känner till Gorilla vs Bear klarar jag mig rätt bra utan, liksom.
"Problemet" är ju inte Prince i sig, utan snarare fenomenet du och Niklas beskriver. Folk får gärna gilla Prince, men jag spyr på den ombytliga skara som "dör på Prince" eller vad de nu kan tänkas dö på för häftig pryl. Funderade faktiskt på att skriva ett inlägg om hela den grejen, men jag pallade inte.
Jag letade rätt länge efter en riktigt bra live-version av Game of Pricks. Precis som du säger är det ju en helt annan grej med en svettig klubbspelning än någon avslagen eftermiddagsgrej på en festival. Får för övrigt passa på att tacka för GBV-setlisten från Öya - mycket bra skit där!
hahahah!
Harold and Maude = underbart mysig och sympatisk, trots att den egentligen borde vara för äckligt hippie. Men det funkar. Åh vad bra den är.
Skicka en kommentar