Efter att ha agerat roadie åt Altered Images, spelat bas i The Wake och knäckt extra som trummis i The Jesus and Mary Chain, får så Bobby Gillespie äntligen vara sångare och hövding i sin egen hyllade poporkester när Primal Screams Velocity Girl har äran att inleda NME:s epokgörande C86-kassett. Och om just Velocity Girl finns det mycket gott att säga. Trots att den klockar in på under en och en halv minut innehåller den ändå så mycket av det där som för mig utgör en bra poplåt. Många av egenskaperna som gör den så bra följer lyckligtvis också med på deras debutalbum, Sonic Flower Groove.Och vad hittar vi där då? Jo, först och främst en skiva som jag tycker väldigt mycket om. Förmodligen är det bandets näst bästa, i mina ögon endast passerad av mästerverket Screamadelica. Om det sistnämnda albumet präglas av experimentlusta och mer elektroniska toner får Sonic Flower Groove sägas vara en enda lång uppvisning i hur man förvaltar det Byrdsaktiga gitarrpoparvet på bästa sätt. Med tiden skulle bandet växa ifrån den här ljudbilden mer och mer, men på 1987 års Sonic Flower Groove står de ringande gitarrerna, de melankoliska texterna och de oantastliga refrängerna i centrum. Låtar som Gentle Tuesday, Imperial och Leaves är alla utmärkta bevis på detta, men frågan är om inte Silent Spring är det bästa exemplet på hur en enkel men underbar refräng kan få dig att för en stund känna dig lite gladare i sinnet en grådaskig onsdag i februari när det mesta är rätt så jävla tråkigt och ångestladdat. Efter några lyssningar är det nämligen svårt att inte sjunga med Bobby när han stämmer upp i "Aaaall the tiiime in the wooorld". Försök själva.
Men Silent Spring är inte bäst på skivan. Nej, det är istället dagens låt, den Jesus and Mary Chain-doftande Love You. Låten, som bärs framåt av mörka och spöklika trummor, skulle helt klart platsa på Darklands, vilket, om något, är ett kvalitetsbetyg i min värld.
Därtill är det en oemotståndlig kärlekslåt.
Önskas mer bra musik? Spana då in den dagligt uppdaterade [en sång om dagen]-spellistan på Spotify.
5 kommentarer:
Tittar in och säger hej, är den som i konkurrens med dig är mest frekvent postande på 101album-bloggen.
Älskar Primal Scream, mitt favoritband av de som fortfarande är aktiva. "Vanishing Point" var i mitt tycke 90-talets allra bästa skiva.
Hej!
Ja, absolut, Vanishing Point är riktigt bra. Den är ju mer spännande och lite mer utmanande än Sonic Flower Groove, men den senare känns ändå mer som "min".
Många har avfärdat SFG som en tafflig pastisch, men jag älskar den. Tycker att alla Screams album (och singelbaksidor!!) överlag är väldigt bra. Till och med den bespottade "Evil Heat" är ett mästerverk. Dock är väl inte "Riot City Blues" någon epokgörande skiva men gillar den med.
Riot City Blues innehåller ju den fantastiska Country Girl, plus ett par andra helt okej låtar. Nej, då tycker jag tyvärr att den senaste skivan, Beautiful Future, är deras sämsta.
Den är deras mest ojämna, den har några fina låtar den med, men den håller inte. Screamadelica, Vanishing Point och XTRMNTR skulle jag utan att tveka ge 10 av 10 i betyg. Echo Dek 9.
Skicka en kommentar