Visar inlägg med etikett Curtis Mayfield. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Curtis Mayfield. Visa alla inlägg

måndag 6 september 2010

#19


Innan vi fortsätter med den jättestora 60-talslistan tycker jag att vi smyger in ett litet blandband. Det är ju några veckor sedan senast.

Den här gången hoppas jag verkligen att ni tar chansen och lånar hem ett exemplar. Det gör bara hempc:n gott, och så får ni närmare en och en halv timme kvalitetsunderhållning för hörselorganen. Även om jag först och främst snickrar ihop dessa blandningar för min egen skull så blir jag lite ledsen i ögat när jag ser att vi upplever ett aldrig tidigare skådat ointresse för skivorna. Min approach att erbjuda låtar som man inte läser om eller hör överallt kanske inte tilltalar alla, men jag vägrar vika av från det som jag anser vara god smak.

Så. Nu har jag gråtit ut och berättat om hur This Is Pop? ser på det här med att kompromissa. Över till några av låtarna.

Första nedslaget gör vi i staden som aldrig sover. Vi flyttar oss ungefär trettio år tillbaka i tiden och någonstans på Lower East Side. Här regerar no wave-scenen bland heroinister och tomma lagerlokaler. Mycket som kommer ut är ren skräp, men så finns det också en och annan goding. Peter Gordon & The Love of Life Orchestra tillhör den senare kategorin. Det är konstnärligt nedtonad disco-funk precis som James Murphy vill ha det när han spelar skivor på Fabric. Vidare har vi en gammal bekanting från förra blandningen i Lyres. Liksom förra gången är låten hämtad från On Fyre, en skiva som jag verkligen kan rekommendera för vänner av det lite hårdare sextiotalet. Patti Jo är rena barnet när hon sjunger in den Curtis Mayfield-komponerade "Make Me Believe In You", men hon gör det ta mig sjutton bättre än skaparen själv. En bortglömd pärla som jag har hört att självaste Saint Etienne-Bob gärna spelar när han och alla sina stenkakor är ute på vägarna. Summer Camp och Craft Spells kommer ut och representerar 2010 med den äran. Bluebells, Dolly Mixture och The Daintees levererar den oundvikliga dosen Thatcher-stödd gitarrpop, The Fall blandar sig i leken med ett av deras starkaste kort och avslutningslåten är bara himmelsk (tack för den bitpartinyourlife!).

Trevlig lyssning!

[This Is Pop? #19]

1. Peter Gordon & The Love of Life Orchestra - Beginning of the Heartbreak [1980]
2. Lizzy Mercier Descloux - Fire [1979]

3. Little Sonny - Wade in the Water [1971]
4. Lyres - I Really Want You Right Now [1984]
5. The Bob Seger System - Ramblin' Gamblin' Man [1968]
6. Ike & Tina Turner - I Can't Believe What You Say (For Saying What You Do) [1964]
7. Patti Jo - Make Me Believe In You [1973]
8. Jackie DeShannon - When You Walk in the Room [1963]
9. Summer Camp - Round the Moon [2010]
10. Dolly Mixture - Everything and More [1982]
11. Craft Spells - Party Talk [2010]
12. Ken Boothe - Everything I Own [1974]
13. The Bluebells - All I Ever Said [1983]
14. Bob Segarini - Gotta Have Pop [1978]
15. The Daintees - Trouble Town [1984]
16. Boz Scaggs - Georgia [1976]
17. Bettye Swann - Make Me Yours [1967]
18. The Fall - Paint Work [1985]
19. The 45's - Couldn't Believe A Word [1979]
20. Julian Cope - Sunspots [1984]
21. Denim - American Rock [1992]
22. The Bats - The Orchard [2008]

måndag 30 augusti 2010

Scener ur en svensk verklighet


Vaknar med en bestämd känsla av att det nu är hög tid att boka tvättid. Traskar trappan upp till tvättstugan för att se om det finns någon lucka de närmaste dagarna och möts av dystra besked för den tilltagande tvättkorgen. Nothing, nada, zip. Kanske inget ovanligt, men över till det som gör det intressant.

Till saken hör att det tidigare under sommaren varit ledigt så gott som varje dag, men nu när det fina folket återvänder från sommarstugorna lägger de beslag på varenda tid. Har de inga egna tvättmaskiner i våningarna? Nej, det håller de sig uppenbarligen inte med. Och tro för guds skull inte att uppdelningen av tiderna sker i någon form av demokratisk anda. Gud nej. De två nästkommande dagarna ockuperas helt av pensionärerna över mig. Redan här börjar jag rynka på näsan, men ganska kvickt bläddrar jag över till september-sidan och tänker att det måste finnas någon lucka där i början. Alls icke. Tiderna för de fem (5! fem!) första dagarna nästa månad står uppskrivna på en och samma illasinnade katt- och keramiktant. Hon tänker sig alltså att hon ska tvätta i dagarna fem. Jag gnuggar ögonen och tror att jag drömmer, men där står samma efternamn kvar.

Beteendet ger upphov till en rad tankar. För det första måste hon ju gå emot all form av tvättstugekutym om hon genomför aktionen. Hur går tankarna när man plitar ner sitt namn tjugo gånger i rad? Får man ens göra så? Och, framför allt, vad fan är det hon ska tvätta i fem dagar?!

Det ska erkännas att jag för en stund övervägde möjligheten att sudda ut någon av hennes tjugo tider, men snabbt kom jag på att jag som nyinflyttad och till råga på det stockholmare inte är i position att inverka på listans utformning post festum. Men då jag vet att det är samma tidigt åldrande gumma som klagat på "basgångar i hela huset" består min hämnd av att tillsammans med en passande titel från Curtis bjuda på lite av den varan. Smaka på den repliken, tvättjuv!