60-talets 200 bästa låtar (#79-70)

#79: The Rolling Stones - Under My Thumb [1966]

Nä, det var inte lätt att välja fem Stones-låtar, men till slut fick Under My Thumb en plats på listan. När jag en gång i tiden fastnade för låten var jag inte alls medveten om att den har blivit anklagad för sitt anti-feministiska tema eller att det var under detta nummer som en person ur den Hells Angels-ledda vaktstyrkan hade ihjäl Meredith Hunter på en konsert 1969. Men allting behöver inte alltid sättas i en jävla kontext och intellektualiseras - det räcker med att lyssna på låten och sedan fråga dig själv om du gillar det inte. Jag kommer i vilket fall alltid att svara jakande på den frågan.

#78: The Velvet Underground - I'm Waiting for the Man [1967]

Ludlow Street måste vara en av New Yorks mest omsjungna gator. Här hade också Andy Warhols skyddslingar ett litet krypin. Jag vill inbilla mig att de där och då befann sig på rätt plats på vår planet. Ibland förhöjde de upplevelserna med någon substans, och ibland kom det också ut en låt om hur man kan roa sig med 26 dollar på fickan. Gitarrerna hypnotiserar på det där sättet att man hoppas att de ska fortsätta i all evighet. Och så den där basslingan som ligger och puttrar i bakgrunden mest hela tiden för att mot slutet få lite skön egentid. Mmm... Enda plumpen i protokollet är min och mina popquizkamraters miss för några månader sedan. Vi skrev "for MY man" som svar, vilket, om man betänker att detta tillhör popkanon, så klart är totalt oförlåtligt.

#77: The Kingsmen - Louie Louie [1963]

Det är klart att en av vår tids första, bästa och senare mest tolkade rocklåtar ska få plats på den här listan. Ursprungligen skriven 1955 men för många mest ihågkommen för just den här versionen av The Kingsmen. Äger ett vägvinnande sound.

#76: Jackie DeShannon - When You Walk in the Room [1963]

19 år gammal sjunger Jackie denna, sin egenförfattade bit om en igenkännbar känsla, med en imponerande styrka och pondus. Jag vågar säga att jag gillar låtens alla 187 sekunder lika mycket.

#75: The Beatles - I'm Looking Through You [1965]

För att Rubber Soul nog är min favoritskiva och för att det är en nästintill perfekt poplåt. John är min favorit men Macca kan allt skapa sina popmelodier han också.

#74: Smokey Robinson & The Miracles - The Tears of a Clown [1967]

Om den förra låten var popperfektion så undrar jag om inte den här dängan balanserar på gränsen till Motown-perfektion.

#73: The Kinks - Sunny Afternoon [1966]

Slår jag upp ordet "lazy" i en ordbok så förväntar jag mig en bild på Ray Davies. Ingen smälter genomgående samman text och melodi på samma briljanta vis.

#72: Billy Nicholls - Girl from New York [1968]

Albumet som låten är hämtad från, Would You Believe, ska vara en av de mest eftersökta rariteterna från den här tiden. Det kan man förstå när man hör Girl from New York, en driven, småpsykedelisk sak med Union Jack fastsydd på jackan (och med Small Faces Steve Marriott på lead guitar).

#71: The Foundations - Build Me Up Buttercup [1968]

Ahh, en instant hit! Det spritter i benen och det går inte att sitta still. För mig blir det knappast mer 60-tal än så här.

#70: The Rolling Stones - Jumpin' Jack Flash [1968]

Blä. Pallar inte skriva mer. Men en grym gitarrocklåt.

[Spotify: This is the 60s?]

Jättestor lista: 60-talets 200 bästa låtar [sammanställning]

#26

Det är inte bara Findus som har sin limiterade julutgåva, även den här bloggen håller sig självklart med en klapp öronmärkt (ha!) för sina tappra besökare. Det har förekommit SMS-påtryckningar om något som kan liknas vid en julblandning, men då jag inte är särskilt förtjust i såna grejer blir det en samling låtar utan uttalad julfeeling. Min förhoppning och relativt starka övertygelse är dock att den där eftersträvansvärda känslan ändå kan infinna sig med hjälp av spåren nedan. Om inte - so sue me!

Vad har vi då? Jo, under ledning av Jim Croce, The Clientele och 2010-fyndet Pepper Rabbit har vi en finstämd och varm inledning som jag vågar lova är väldigt glöggkompatibel. Conor Oberst bjuder på ett smakprov från nya skivan i Shell Games, en låt som svänger mer än vanligt för att komma från Nebraska-sonen. Vidare har vi lite soul, lite girl group och lite franskt. The Walkmen delar med sig av en av deras bästa (som tidigare sagts smälter jag - kanske särskilt så här i fröjdefull juletid - alltid lite extra under "I knew you when I was young/The loveliest girl in town/I wish you were still around"-partiet i mitten/slutet) och Girlfrendo tar oss med till en av 90-talsindiens absoluta höjdpunkter. Den enda behållningen i Wall Street II var inte den sjukt töntiga undertiteln "Money Never Sleeps" utan den Brian Eno och David Byrne-komponerade musiken. I slutscenerna mixar de ihop samma två låtar som här, vilket ändå gör att man har ett litet smil på läpparna när VLC-spelaren stängs ner. New Orders på tok för underskattade Get Ready-skiva (inte ett dåligt spår) spelades oerhört friskt under gymnasietiden och håller fortfarande i alla väder, medan Cass McCombs och Karen Black på ett stämningsfullt sätt charmar lösskägget av oss innan vi slutligen pulsar ut i Kung Bore-land i sällskap med Aztec Camera.

Gör farmor glad - ge bort ett ex av #26! God jul!

>> This Is Pop? [#26] <<

1. Jim Croce - A Long Time Ago [1972]
2. The Clientele - Isn't Life Strange? [2007]
3. Pepper Rabbit - Older Brother [2010]
4. Bright Eyes - Shell Games [2011]
5. The Hidden Cameras - A Miracle [2003]
6. Villagers - Becoming A Jackal [2010]
7. The Flirtations - How Can You Tell Me [1969]
8. The Walkmen - I Lost You [2008]
9. The Shirelles - Last Minute Miracle [1967]
10. Evie Sands - I Can't Let Go [1965]
11. Lesley Gore - Maybe I Know [1964]
12. Girlfrendo - First Kiss Feelings vs. Everyday Sensations [1998]
13. Chris Kersen - Mon Ami [196?/2003]
14. Islands - Rough Gem [2006]
15. Brian Eno & David Byrne - Home [2008]
16. Talking Heads - This Must Be The Place (Naive Melody) [1983]
17. Goodbye Mr. MacKenzie - The Rattler [1989]
18. New Order - Close Range [2001]
19. Cass McCombs - Dreams Come True Girl [2009]
20. Aztec Camera - Walk Out To Winter [1983]

Bernards drabbande skratt

Det är en fin låt från en strålande skiva. I slutet ballar den ur A Day in the Life-style, men innan dess kan man höra Bernard få små skrattanfall. Det i början är särskilt drabbande. Efter raden "I think you are a pig" börjar även jag småfnissa för mig själv. Det slår aldrig fel. Alltid är det lika roligt på det där fnissaktiga sättet. Pröva att stå emot.



Minst lika drabbande är så klart även YouTube-kommentatorn crazynurse69:s historia om att h*n "lost my virginity to a married woman to this song.......will forever be in my heart".

This Is England '90

Den som orkade läsa igenom mina årsbästalistor noterade kanske att TV-fortsättningen av Shane Meadows hyllade This Is England var något som gladde under året. Alla övertygades inte om storheten i serien, men själv tyckte jag att storyn och huvudkaraktärerna växte av det nya serieformatet.

Därför är det nu extra glädjande att läsa om att Channel 4 verkar ge klartecken för en ny omgång. Nästa gång vi träffar Woody, Lol och alla andra är året 1990 och vi kan förvänta oss ett potpurri av rave, ecstasy, The Hacienda, Stone Roses, och - Big Spoiler Alert! - en Gazza i VM-tårar. Everybody's Gonna Be Happy!

Oväntad referens på det dom kallar drömmarnas teater

Pat Nevin, en gång i tiden snabb och framgångsrik ytter i Chelsea, bekänner sig inte till den vanliga fotbollskommentatorsskolan. Nej, han har ett brinnande intresse för musik och borta på öarna är han i vissa kretsar känd för sin goda och i dessa sammanhang något egensinniga smak. Där den normale fotbollsspelaren svarar Lionel Richie framhåller Nevin istället The Fall-kufen Mark E. Smith.

I söndags var Nevin DJ på Bowlie 2-festivalen och spelade fantastisk musik iförd The Pains of Being Pure at Heart-t-shirt. På måndagen var han på Old Trafford och kommenterade toppmötet United-Arsenal. Kanske satt gårdagskvällen kvar i minnet när han så i uppsnacket snyggt smög in ett bandnamn som den här bloggen håller nära hjärtat...

#25

Min mamma äger en väldigt typisk femtioplussarinställning till det här med musik. Med det menar jag att hon gärna uppskattar en god bit men är i det närmaste totalt ointresserad av att gräva djupare och utveckla sina smaklökar på egen hand. För musiken i livet räcker det egentligen ganska väl med att knappa in valfri radiogegga eller lita på EVA Records goda omdöme. Mer behövs inte.

Mitt försök med att ge en Feist-skiva i julkapp slutade t ex med en väldigt undanskymd roll i skivsamlingen. På frågan om vad hon tyckte om skivan kom svaret snabbt tillbaka. Det var "samma sak" genom hela albumet. I jämförelse med de otaliga Absolute-skivorna innehållande välkända dansdängor eller ostiga ballader stod sig fröken Feist väldigt slätt.

Men tro inte att jag gav upp så lätt. Någonstans långt därinne i den alltför Mix Megapol-sargade musikkroppen visste jag att det fanns hopp om bättring. Jag mindes de gånger då jag spelat upp någon svängig sak för henne och mötts av hurrarop och entusiastiska kommentarer i stil med "Filip, sånt här gillar jag! Kan du inte göra en skiva med låtar som du vet att jag tycker om?".

Då jag alltid har varit en på alla sätt väldigt godhjärtad och inkännande son tog jag mig självklart an uppgiften på största allvar. Sedan den där första skivan har hon, ofta i samband med någon högtid, erhållit några olika skapelser av relativt skiftande karaktär. Man kan se det som enkel presentutväg, men att döma av kommentarerna verkar de faktiskt ha gått hem ganska väl. Den senaste, en samling soulrökare, spelades tydligen väldigt friskt under midsommarhelgen. "Du må tro vad vi har spelat din skiva".

Ett tydligt mönster i denna musikfostran är dock att man får akta sig för att inte tappa taget. En ständig övervakan under patientens första år är i högsta grad att rekommendera. Mina personliga erfarenheter säger att ett allt för långvarigt uppehåll från vårdfallets domäner kan ge upphov till mindre trevliga överraskningsmoment. Det är som ni förstår en svår balansgång mellan att påverka utan att vara ihärdigt påprackande. Att verka utan att synas.

När jag under en bilresa till landet i somras spelade både The xx och Teen Dream kunde jag glatt notera hur min försökspatient diggade med rätt så bra. Jag lärde henne namnen på banden och skivorna och berättade varifrån de kom. I min glädjefulla iver föreslog jag att hon skulle börja förhöra sina arbetskollegor om vad de lyssnat på och uppskattat den senaste tiden. På detta sätt skulle hon kunna briljera i kafferummet med från bilresan intränade meningar som "Jaha, där ser man. Själv har jag mest lyssnat på Beach House senaste. Vet du vilka det är? Inte det? Äh, det är ett par från Baltimore". Åt detta skrattade jag hejdlöst. Förmodligen var det känslan av att vi nu var på väg att ta nästa steg i musikutvecklingen - i kombination med den komiska situation som utspelades i mitt huvud - som gjorde att jag var på väg att förklara min patient tillfälligt botad.

Detta skulle visa sig vara en på tok för hastigt ställd diagnos. Vid mitt senaste nedslag hos personen som länge utgett sig för att vara min mor kunde jag snabbt konstatera att något inte stod rätt till. Ut ur stereon strömmade någon rätt så förskräcklig sörja och på vardagsrumsbordet låg den. Absolute Love Classics. I en annan del av huset hördes trivsamma hummanden. Hur konstigt det än kan låta så drabbades jag där och då av en väldigt vacker insikt. Oavsett hur stor din tid, ork och välvilja än är så kan man aldrig vinna över EVA Records i fråga om dessa femtiotaggares musikgunst. EVA Records har och kommer alltid att äta den ibland minst lika äckliga musikbloggarmaffian till frukost.

Med det sagt tycker jag att vi lämnar lilla mamma och hennes i vissa fall tveksamma musikpreferenser för den här gången. Ja, vi skiter även i min kompis pappa som anser att Helmut Lotti är det bästa som någonsin har hänt musikvärlden. Och så glömmer vi att en raffig Lotta Engberg lockar superpublik till Liseberg om somrarna. Och att fyra av fem band i Grammiskategorin "Årets dansband" innehåller ett z i namnet. Äh, låt oss för guds skull strunta i alla de där förlorade musikgenerationerna. Istället tycker jag att vi lyssnar till den blandning som bästa The Wedding Present kickar igång här nedan.

Om ni vill kan ni se det som This Is Pop?:s skramligt vackra pubertetsrespons på Absolute Love Classics.

Och just det, höll på att glömma det viktigaste... Öh... Fuck Connex!

>> This Is Pop? [#25] <<

1. The Wedding Present - Something and Nothing [1987]
2. Jay Reatard - Always Wanting More [2008]
3. Anteenagers M.C. - Mike Rep Is All Right [2010]
4. No Age - Sleeper Hold [2008]
5. Girlfriends - The Day I Was A Horse [The Vaselines Cover] [2010]
6. Summer Babes - Crack Habit [2010]
7. Built To Spill - Carry The Zero [1999]
8. The Sound - Missiles [1980]
9. Joy Division - Interzone [1979]
10. Sic Alps - L. Mansion [2009]
11. Wavves - Friends Were Gone [2009]
12. Ty Segall - Girlfriend [2010]
13. Neutral Milk Hotel - Gardenhead/Leave Me Alone [1996]
14. Woods - Blood Dries Darker [2010]
15. The French Church - Slapneck 1943 [1968]
16. Crocodiles - I Wanna Kill [2009]
17. Weekend - End Times [2010]
18. Crystal Stilts - Love Is A Wave [2009]
19. Harlem - South Of France [2008]
20. The Replacements - Answering Machine [1984]

My Year In Lists

Se opp, du som inte gillar listor! Vi skriver den 8 december 2010, vilket enligt mången popkulturkalender betyder att det är hög tid för en årssammanfattning i listformat. Nedanför kan du som är intresserad läsa vad och vilka som gjorde mitt musik- och popkulturår lite bättre (och ibland lite sämre).

Har du en åsikt, fråga eller önskar bara vädra din ilska eller glädje över något - droppa det i kommentarsfältet så ska jag försöka svara för hur tusan jag tänkte.

Top 20 Album:

20. Allo Darlin' - s/t
19. Lloyd Cole - Broken Record
18. Roky Erickson with Okkervil River - True Love Cast Out All Evil
17. Belle and Sebastian - Write About Love
16. Laura Marling - I Speak Becuase I Can
15. Spoon - Transference
14. The National - High Violet
13. Laura Veirs - July Flame
12. Hot Chip - One Life Stand
11. Woods - At Echo Lake
10. Säkert! - Facit
9. LCD Soundsystem - This is Happening
8. The Walkmen - Lisbon
7. Håkan Hellström - 2 Steg Från Paradise
6. Teenage Fanclub - Shadows
5. Wild Nothing - Gemini
4. Deerhunter - Halycon Digest
3. Beach House - Teen Dream
2. The Radio Dept. - Clinging to a Scheme
1. Arcade Fire - The Suburbs

Bubblare: Shearwater - The Golden Archipelago, Caribou - Swim, Robyn - Body Talk, Pt. 1, The Fresh & Onlys - Play It Strange, Vampire Weekend - Contra, The Morning Benders - Big Echo

Top 75 Låtar (max två låtar per artist/band):

75. Vampire Weekend - White Sky
74. Standard Fare - Love Doesn't Just Stop
73. Spoon - I Saw The Light
72. The Bees - I Really Need Love
71. Seapony - Dreaming
70. Phantogram - When I'm Small
69. Perfume Genius - Mr. Peterson
68. Egyptian Hip Hop - Rad Pitt
67. Thee Oh Sees - I Was Denied
66. Beach Fossils - Daydream
65. Masshysteri - Botten Är Nådd
64. Tennis - Marathon
63. Girls - Substance
62. CEO - Come With Me
61. Sharon Van Etten - Don't Do It
60. Summer Camp - Ghost Train
59. Lloyd Cole - Why in the World?
58. Allo Darlin' - Dreaming
57. Broken Bells - The High Road
56. Ariel Pink's Haunted Graffiti - Round and Round
55. Yuck - Georgia
54. Angus & Julia Stone - Big Jet Plane
53. Efterklang - Modern Drift
52. Roky Erickson with Okkervil River - Goodbye Sweat Dreams
51. Wolf Parade - Yulia
50. Yeasayer - O.N.E.
49. Ty Segall - Girlfriend
48. Spoon - Written In Reverse
47. Craft Spells - Party Talk
46. Beach House - Zebra
45. The Walkmen - Blue As Your Blood
44. Teenage Fanclub - Baby Lee
43. The Morning Benders - Excuses
42. Hot Chip - Take It In
41. Generationals - Trust
40. Cee-Lo - Fuck You
39. Foals - Spanish Sahara
38. Cults - Go Outside
37. LCD Soundsystem - All I Want
36. Belle and Sebastian - I Didn't See It Coming
35. Crystal Castles - Not In Love (Ft. Robert Smith)
34. Wild Nothing - Chinatown
33. Beach House - Take Care
32. Robyn - Dancing On My Own
31. Caribou - Odessa
30. Badly Drawn Boy - Too Many Miracles
29. Summer Camp - Round the Moon
28. Laura Veirs - July Flame
27. Woods - Blood Dries Darker
26. Wolf Gang - Back to Back
25. The Radio Dept. - The New Improved Hypocrisy
24. Magic Bullets - Lying Around
23. Deerhunter - He Would Have Laughed
22. Weekend - End Times
21. The Walkmen - Angela Surf City
20. Pepper Rabbit - Older Brother
19. The Pains Of Being Pure At Heart - Say No To Love
18. LCD Soundsystem - You Wanted A Hit
17. Broken Social Scene - World Sick
16. Gorillaz - On Melancholy Hill
15. Arcade Fire - Sprawl II (Mountains Beyond Mountains)
14. Wild Nothing - Live In Dreams
13. Woods - Suffering Season
12. Crystal Stilts - Shake The Shackles
11. The Radio Dept. - Heaven's On Fire
10. Håkan Hellström - River En Vacker Dröm
9. The Crookes - Backstreet Lovers
8. The Fresh & Onlys - Waterfall
7. The National - Bloodbuzz Ohio
6. Arcade Fire - Modern Man
5. Håkan Hellström - Du Är Snart Där
4. Real Estate - Out Of Tune
3. Säkert! - Får Jag
2. Deerhunter - Desire Lines
1. Teenage Fanclub - When I Still Have Thee

Spotify: [2010: Top 75]

Fem bra konserter: LCD Soundsystem, Way Out West, Teenage Fanclub, Trädgår'n, The Morning Benders, Pustervik, The xx, Way Out West, Laura Veirs, Mejeriet
Årets konsertupplevelse: All My Friends på Way Out West
Tre albumbesvikelser: The Magnetic Fields - Realism, Seabear - We Built A Fire, Band Of Horses - Infinite Arms
Årets äckligaste hajp: Witch House
Årets R.I.P.: Alex Chilton
Årets musiksajt-som-jag-spenderar-för-mycket-tid-framför: Last.fm
Årets musikbloggärning: Conzolation Prizes
Årets blandskiva: #22
Årets skivomslag: Wild Nothing - Gemini
Årets popmusikhjälte: Edwyn Collins
Årets musikvideo: Summer Camp - Round the Moon
Årets bästa podcast: Obiter Dictum / Filip & Fredrik
Årets webb-tv: FAN-TV
Årets film: Crazy Heart (har sett alldeles för få 2010-filmer)
Årets film II: Withnail and I
Årets tre bästa tv-serier: Rubicon, This Is England '86, Sherlock
Årets dokumentär: The Cove (2009, men ändå...)
Årets rockdokumentär: Blur - No Distance Left To Run
Årets bok: Döda vita män (Tror knappt jag har läst nån annan 2010-bok)
Årets bocka-av-en-klassiker I: Dumskallarnas sammansvärjning
Årets bocka-av-en-klassiker II: Tärningsspelaren
Årets bästa bok om musik: Rip it Up and Start Again
Årets sportbesvikelse: AIK Fotboll
Årets sportglädje: AIK Hockey
Årets enskilt största idrottsinsats: silver i poppubquiz (=violshots)
2010: Teppanyakihäll

.

Dagens golden age-dänga

Som kreativ hjärna i det mytomspunna independentbolaget 101 Entertainment åtnjuter man vissa fördelar här i bloggen. När jag läser att man med en enkel dansbit kan liva upp en glåmig (ett på tok för bortglömt ord) morgon i avant garde-kvarteren över sundet bör det ju funka med den här gamla pärlan också. Årtiondet är detsamma som senast, men den här gången kör vi den feta boomboxen till förmiddagskaffet.

Go'kväll pirater!

I väntan på att de obligatoriska årsbästalistorna ska tecknas ned och sedan publiceras föreslår jag att vi lyssnar på Piratpartiets egen spelledare Rick Falkvinge.

Det är verkligen jättekul. Allt från den fantastiska inledningen i "Go'kväll pirater!" till interiören håller högsta klass. Men framför allt fastnar min blick på det lilla whiskyglas som Rick håller i sin högra hand. Titta med vilken vana han behandlar glaset och dess innehåll! Han må ge ett ganska sömnigt intryck där han sitter nedsjunken i piratkryptans bibliotek, men den kontrollerade lekfullhet han visar upp - i kombination med det relativt välfyllda barskåp som trängs bakom Drakar & Demoner-böckerna i bakgrunden - vittnar om att det minsann inte är första gången han tar sig en stänkare i massagefåtöljen. Det enda som saknas för att göra klippet komplett är en liten kissemiss som vilar i Ricks knä och som han lugnt och metodiskt klappar med den andra, whiskyfria handen.