fredag 29 april 2011

This Is Pop? bryter tystnaden


Här har det varit tyst ett tag. Orsaken till detta är att jag helt enkelt inte har haft några roliga eller intressanta uppslag. Därtill är jag av åsikten att varje blogg som har en strävan efter att skriva om saker som inte rör dagens kafébesök eller bilder på nyinköpta gardiner bör ägna sig åt sömnigare perioder när tiden, orken och lusten tryter.

Men nu är påsken över och bloggens vårdnadshavare, en person med erkänt stora meriter när det kommer till att vila sig i form, ämnar fortsätta med nedräkningen av 60-talslistan. Förhoppningsvis är den klar innan sommaren kickar in. Vid sidan om detta kommer säkert vissa poptrivialiteter att avhandlas och, så klart, även ett och annat blandband.

Och det är här i blandbandskategorin som det kan tänkas bli intressant. Eftersom This Is Pop? gärna ser sig som en samlingsplats (må vara i obetydligt liten skala) för människor som är öppna för att utbyta bra musik så kommer nästkommande blandbandsplatser vara up for grabs för vänner och bekanta, stadiga bloggläsare och mindre stadiga bloggläsare, samt övrigt löst folk som har vad som kallas för god smak. Mer kortfattat: den som känner sig sugen på att bidra med en blandning om 20-24 låtar är varmt välkommen att mejla mig den listan. Antingen skickar du med hela härligheten via något av the internets alla uppladdningsställen, eller så skriver du bara ned listan med låtar så fixar jag smutsjobbet med att få tag i alla härliga spår du vill låta andra höra. Det enda som krävs är ett kryddmått god smak och en näve tankeverksamhet. Jätteenkelt och superkul!

På det här sättet hoppas den här bloggen få in lite nytt blod, samtidigt som det ska bli skitkul att agera receiver i detta annars så ojämlika blandbandsförhållande. Du som känner dig sugen på att bidra med något är därför varmt välkommen att mejla mig på min knasiga studentmejladress guslindafi@student.gu.se för att sedan ge mig vidare instruktioner. Alla är välkomna att bidra, och den som känner för att vara anonym får självklart också vara det.

Sådär. Det var det lilla. Nu ska jag tillfråga några andra vänner med pålitlig smak, sedan är den här virtuella blandbandsklubben bara några knapptryck bort.


måndag 18 april 2011

The art of being cool


Titel och bild. Så självklara tillsammans.

torsdag 14 april 2011

Nosebleed

Deerhunter har under det senaste året seglat upp som en riktig personlig favorit. Förra året tyckte jag att Halycon Digest var 2010 års fjärde bästa skiva och att Desire Lines var samma års näst bästa låt. Nu har ett av spåren från albumet, Memory Boy, gått och blivit singel. På den nya singeln gömmer sig, utöver titellåten, en härlig liten bit kallad Nosebleed, som inte bara till namnet påminner om något som den tragiskt bortgångne Jay Reatard skulle ha kunnat spotta ur sig. Den ombytlige Bradford Cox är här lite lo-fi-punkigare än normalt, men jag gillar det jättemycket.

Nu tycker jag vi bestämmer att Way Out West-hjärnorna tar och bokar dem till årets festival.



Mp3: Deerhunter - Nosebleed

onsdag 13 april 2011

60-talets 200 bästa låtar (#59-50)


#59: The Four Tops - Standing In The Shadows Of Love [1966]

The Four Tops är mina soulfavvisar. I den här låten, till vissa delar misstänkt lik en annan Four Tops-dänga, sjunger Motowns kanske vassaste röst med all "heart and soul" han kan uppbåda. Den lilla kören gör även sitt för att lyfta denna fantastiska pärla.

#58: Smokey Robinson and the Miracles - I Second That Emotion [1967]

Ännu en underbar Motown-hit. Smokey är betuttad i en dam som i Norge säkert hade gått under beskrivningen "luremus". Men han vill inte vara en del av någon sådan relation. Om tjejen skulle komma på andra tankar garderar han sig dock med att han kan "second that emotion".

57: Jim Ford - Love On My Brain [1969]

Jim Fords liv är som ett bättre filmmanus. Nick Lowe har sagt att Ford är hans största musikaliska influens, och en gång i tiden hängde Jim med Sly Stone och skrev låtar till Aretha Franklin och Bobby Womack. Men så drog han sig tillbaka och försvann bort från kartan. Under flera decennier var han försvunnen. 2006 spårade dock Sonic-skribenten L-P Andersson upp honom och skrev ett längre reportage om hans liv i tidningen. I samma veva hittades också flera tidigare outgivna låtar med mannen. Dessa kom året efter mötet att ges ut på samlingsskivan The Sounds Of Our Time, där outgivet material blandades med låtar från hans förbisedda kultklassiker Harlan County från 1969. Albumet hyllades och Jim upplevde för en stund en oväntad revival. Lyckan varade dock inte så länge - i november 2007 hittades han nämligen död i sin husvagn. Love On My Brain visade tydligt att han besatt en viss talang för musikskrivande.

56: Love - Maybe The People Would Be The Times Or Between Clark And Hilldale [1967]

Det säger en del om Forever Changes när skivans fjärde bästa låt placerar sig på plats 56 över 60-talets allra bästa låtar. Arthur Lee är inte bara en av historiens coolaste frontmän - han kommer, trots sin död, också alltid vara ett geni.

55: The Four Tops - Baby I Need Your Loving [1964]

Här har vi grabbarna igen. Blandningen Four Tops, Motown och Holland-Dozier-Holland var inte så pjåkig.

54: The Lovin' Spoonful - Do You Believe In Magic [1965]

Åh, pop blir nästan inte bättre än så här. Det är med ett fånigt leende på läpparna jag sitter och lyssnar och konstaterar att jag för alltid tror på popmagi och "the power of music". Det är på tok för sällan jag hör den här låten ute på lokal.

53: Stevie Wonder - I Was Made To Love Her [1967]

Stevie är värd all respekt, men här är det Rock and Roll Hall of Fame-basisten James Jamerson som gör låten.

52: Bob Dylan - I Want You [1966]

"I took his flute./ No, I wasn't very cute to him, was I?". Haha. Genialt. Det sägs att låten riktar sig till Italien-födda modellen Anita Pallenberg och att den citerade textraden handlar om hennes dåvarande pojkvän, Stones strulpelle Brian Jones. Så fin och uppriktig och bara grym. Avlyssnas med fördel i vackert vårväder.

51: The Beatles - Happiness Is A Warm Gun [1968]

Det finns något väldigt komiskt och lätt sjukligt med människor som är vapenfixerade. När John Lennon, via George Martin, läste "Happiness is a Warm Gun" på omslaget till ett gun magazine (ja, det ska alltid skrivas och uttalas på engelska) tyckte även han att det var en fantastiskt rolig och idiotisk sak att säga. Låten är Maccas White Album-favorit och i min bok är det deras fjärde bästa avkomma.

50: Creedence Clearwater Revival - Fortunate Son [1969]

Jag har säkert sagt det förut, men precis så här vill jag ha min gubbrock. Svängig är bara förnamnet. Lyfts också upp av det otroligt härliga Willy and the Poor Boys-omslaget, som väger upp för det förskräckliga och bisarra Cosmo's Factory-konvolutet som skulle komma året efter.

[Spotify: This is the 60s?]

Jättestor lista: 60-talets 200 bästa låtar [sammanställning]

måndag 11 april 2011

Greven och påmmfritten


Löpet får mig att ställa frågan: Var en greve en gång i tiden lika hett stoff som en TV-kupp, nakenchock eller supermage är idag? Om så är fallet väljer jag greven alla dagar i veckan.

måndag 4 april 2011

#30: Cover Me Up!


Hello music lovers! Vi skriver den 4 april 2011, datumet då This Is Pop?:s exklusiva blandbandsklubb fyller 30. Och precis som jag var inne på förra gången är denna happening tänkt att firas med en liten specialutgåva.

Så vad är det som är så jävla speciellt den här gången, då? Jo, håll nu i hårt i datorstolen - blandband nummer 30 kommer nämligen helt att gå i coverns tecken! Ja, det är tillåtet att skruva på sig och undra vad det är frågan om, men jag säger återigen som Martin Dahlins mamma: Så. Är. Bestämt.

Nedanför har ni därför 40 av mina favoriter i kategorin. Jag har medvetet valt bort låtar som har varit med på tidigare blandningar samt många av de tolkningar som känns allt för tråkiga och förutsägbara. Tro dock inte att det är någon superobskyr mix vi har att göra med. Jag kan nästan garantera att ni har hört åtminstone 90 procent av originallåtarna någon gång. En låt som Song To The Siren är ju nästan mer sammankopplad med This Mortal Coil än Tim Buckley, men jag kunde den här gången inte blunda för hur oerhört vacker de förras version är. Detsamma får även sägas om Saint Etiennes tolkning av Kiss And Make Up. Men i övrigt hoppas jag i vanlig ordning att ni får stifta bekantskap med några nya vänner.

Listan gör inga anspråk på att innehålla de bästa coverlåtarna. Nej, här har ni helt enkelt 40 spår - för enkelhets skull uppdelade över två skivor - som förhoppningsvis kan skänka viss glädje i vårsolen. Uppenbara missar, frågor och annat tas gärna emot i kommentarsfältet. Trevlig lyssning!

>> This Is Pop? [#30: Cover Me Up!] << (båda skivorna är inbakade i filen)

[CD 1]

1. Yo La Tengo - Tighten Up [Original: Archie Bell & The Drells, 1968]
2.
Jonathan Richman & The Modern Lovers - Back In The USA [Chuck Berry, 1959]
3. The Fall - Victoria [The Kinks, 1969]
4. Pavement - The Classical [The Fall, 1982]

5. Crocodiles - Nothing To Be Done [The Pastels, 1989]
6. Belle & Sebastian - Whiskey In The Jar [Irländsk folkvisa, mest känd genom Thin Lizzys version fr 1972]

7. Lambchop - Backstreet Girl [The Rolling Stones, 1967]
8. Wilco - Thirteen [Big Star, 1972]
9. The Soundtrack Of Our Lives - Fly [Nick Drake, 1970]
10. The Byrds - Positively 4th Street [Bob Dylan, 1965]

11. Yo La Tengo - Little Honda [The Beach Boys, 1964]
12. She Trinity - He Fought The Law [The Crickets, 1959]
13. The Mamas & The Papas - Twist And Shout [The Top Notes, 1961]

14. Atlas Sound - Doctor [The Five Discs, 195?/196?]
15. Chris Farlowe - Out Of Time [The Rolling Stones, 1966]
16. Cats On Fire - Your Woman [White Town, 1997]

17. Kings Of Convenience - Once Around The Block [Badly Drawn Boy, 2000]
18. Sonic Youth - Superstar [The Carpenters, 1971]
19. The Kooks - Kids [MGMT, 2008]
20. This Mortal Coil - Song To The Siren [Tim Buckley, 1970]


[CD 2]

1. Elliott Smith - Waterloo Sunset [The Kinks, 1967]
2. bob hund - Ett Fall Och En Lösning [Pere Ubu, 1976]
3. Sonic Youth - Computer Age [Neil Young, 1982]
4. David Bowie - Cactus [Pixies, 1988]
5. Richard Hawley - Some Candy Talking [The Jesus And Mary Chain, 1986]
6. Jacuzzi Boys - You Got It [Roy Orbison, 1989]
7. Babyshambles & Friends - Janie Jones [The Clash, 1977]

8. Wanda Jackson - Let's Have A Party [Elvis Presley, 1957]
9. The Rosewood Thieves - Got To Get You Off My Mind [Solomon Burke, 1965]
10. Franz Ferdinand - All My Friends [LCD Soundsystem, 2007]
11. Comet Gain - Love Vigilantes [New Order, 1985]
12. Johnny Jones & The King Casuals - Purple Haze [The Jimi Hendrix Experience, 1967]
13. Vampire Weekend - I'm Going Down [Bruce Springsteen, 1984]
14. The Sundays - Wild Horses [The Rolling Stones, 1971]

15. Kirsty MacColl - A New England [Billy Bragg, 1983]
16. Saint Etienne - Kiss And Make Up [The Field Mice, 1989]
17. Håkan Hellström - 13 [Big Star, 1972]
18. Cowboy Junkies - Sweet Jane [The Velvet Underground, 1970]
19. 16 Horsepower - Nobody 'Cept You [Bob Dylan, 1973?]
20. Galaxie 500 - Ceremony [Joy Division, 1980/New Order, 1981]

fredag 1 april 2011

Dagens roligaste


Dagens roligaste grej är självklart Göran Greider - på en segway!

Ett lysande grepp av Babelredaktionen på SVT att låta Göran nagelfara välmående villasamhällen - på en segway!

Nu får några av er se till att krita under på den här namninsamlingen som vill att Göran leder årets 1 maj-tåg - på en segway!

Vi tar det igen: Göran Greider. På en segway.

Två låtar - flera hjältar

Här är två låtar. De skiljer sig rätt mycket från varandra. Den ena har ett rätt humoristiskt anslag medan den andra kanske inte bars framåt av skratt i studion. Det de har gemensamt är att båda är bra. Videorna likaså. The Radio Dept. är förmodligen Sveriges bästa band - Ricky Gervais, The Office och Noel Gallagher är på alla sätt helt enkelt bara bäst.

Tänk att få vara en fluga på väggen i studion när dessa två hjältar trängs på liten yta för att spela in Freelove Freeway, baksida till den hjärtskärande If You Don't Know Me By Now som David Brent bränner hela sitt avgångsvederlag på. Den påkostade videon till den senare låten är väl värd att kolla upp för den som har missat. Brent, helt klädd i vitt linne och med tillhörande bockskägg, är där i sitt esse. Jag vill inte spoila för mycket, men videon inbegriper även en duva som släpps fri. Ah, tårdrypande är ordet.

Freelove Freeway är å andra sidan mer rakt på. Det är klassisk rock med härligt trum- och gitarrspel. I studioversionen som ni kan se här nedanför bistår som sagt den bättre Gallagher-brodern med klanderfri bakgrundssång, men det är Rickys mäktiga pipa som står i centrum. Det är hans rossliga och klassiskt rockskolade stämma som berättar historierna från verkligheten. I avslutningen får vi t ex möta en gråtande cowboy. Vad låten handlar om är inte jag rätt man att avgöra. Den har så många bottnar. Värt att säga innan ni tittar på videon är också att ingen av kvinna född gör den sammanbitna minen bättre än Ricky Gervais.

She says "Por favor, can you pump me up? I say "Muchos gracias, adios. Bye bye".



För att riktigt kunna förstå storheten i låten är jag nödd att visa upp den scen där vi för första gången får stifta bekantskap med spelemannen, estradören och scenkonstnären David Brent. I det enskilt kanske bästa Office-avsnittet, det där Wernham Hogg-gänget under en dag ska låta sig utbildas i team building, tar direktören för det hele över spakarna med gitarren som främsta hjälpmedel. När det i avsnittets avslutning uppstår en lätt kylig stämning vänder sig David till Gareth "Gareth Keenan Investigates!" Keenan med orden "Gareth, go get the guitar". Det hela rundas sedan av med att Brent gör sin egen version av Handbags & Gladrags. Fantastiskt är ordet ni söker. Jag äger allt på DVD och har sett om allt oräkneliga gånger, men kärleken till personerna i serien är fortfarande lika stark när jag nu återvänder. Jag älskar dem allihopa. Alla andra serier som hankar sig fram i humorns namn kan vänligt men bestämt dra åt helvete.



Efter den avslutande känslosvadan tar vi och lugnar ner oss tillsammans med Radio Dept. Från ett av förra årets absolut bästa album kommer You Stopped Making Sense. Den är jättefin som enkel mp3-fil, men frågan är om den inte gör sig själv ännu mer rättvisa i den här fantastiska videon. Det går inte att säga någonting annat än att den är oerhört vacker och välgjord. Med den i ryggen kan man gladeligen flyga ut och ta helg.