Vill du veta hur bekymmersfri glädje kan gestaltas? En av mina absoluta favoritsekvenser i filmhistorien påminner om hur gött livet ändå kan vara ibland. När jag ser klippet känner jag med The Dude. Jag tror mig förstå ganska exakt hur han känner sig när han fri från yttre press firar med en cocktail av öl, gräs och Creedence. Går det att bli fullständigt tillfredsställd i sin ensamhet är detta stunden. Det fantastiska takdunkandet är uttrycket för den rent kriminella glädje The Dude känner där och då.
Men precis som livet självt förbyts glädjen till oro och panik inom loppet av ett par sekunder. The Dude klarar sig dock oskadd och kan fortsätta gestalta en av filmhistoriens skönaste typer.
Favoriter i favoriten: takdunkandet och den finkänsliga hanteringen av jointen när han byter hand.
När vi ändå är inne på härliga filmscener och musik och Joy Division, så måste jag bara slänga in följande scen från 24 Hour Party People. När Tony Wilson två minuter in i klippet presenterar delar av den 42 man starka publiken på den legendariska Sex Pistols-spelningen kan jag inte tycka annat än att det är coolt. När han till slut når Martin Hannett och avslutar med "He will later try to kill me" blir det nästan töntigt hur ball jag tycker scenen är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ah två fantastiska scener från två fantastiska filmer. Man vill ju se om dem båda.
Haha skrattade fånigt när han kommer till "Postman, he is a Postman"
Skicka en kommentar