This Is Pop? tipsar: Cataldo

Den uppmärksamme läsaren noterar säkert att det förra blandbandet innehåller ett extraspår. Anledningen till det är att This Is Pop?, som självpåtagen fanbärare av god musiksmak, gärna ser detta oinskränkta maktmedel till plattform som en god chans att lyfta fram lite mindre kända akter. Eric Anderson och hans Cataldo tillhör definitivt den skaran.

Mitt första möte med låtskrivaren är mindre än en vecka gammalt. Eric stod nämligen på scenen både innan och under Laura Veirs spelning i måndags på Mejeriet i Lund. Konceptet "en ensam musiker med gitarr" må många vid det här laget ha tröttnat på, men mig kan de fortfarande trollbinda. Eller trollbinda och trollbinda, i ärlighetens namn är det först när jag hör Cataldo i mer producerad form som jag uppskattar det. På scenen blir det lätt tröttsamt att vaggas fram av viskande gitarrplink, men på skiva och med uppbackning av andra musiker blir Cataldos musik mer variationsrik och djup. På den hittills enda utgivna skivan Signal Flare blandas sing-along-folk med mer hjärtbrustna stycken, och gitarr med både banjo och mandarin. Skivan, som släpptes 2008, bär vissa likheter med en av det årets stora pojkar, Bon Iver. I de mer upplyftande spåren kan säkert fans av Noah and the Whale känna igen sig, och för beundrare av den geniale Okkervil River-sångaren Will Sheff tycker åtminstone jag att man emellanåt kan spåra ett mått av släktskap i rösten.

Signal Flare kan vara knepig att komma över, men är väl värd sin cyberspace-utmaning. I annat fall kan ni lyssna på några låtar på deras MySpace.

Avslutningsvis vill jag bara meddela att Grand Archives-spelningen igår var ganska trött. Precis som de gamla bröderna i Band of Horses tycker jag nog att de gör sig bäst på skiva.