De senaste veckorna har vi ägnat oss åt att sända radio i skolan. Mestadels har det varit roligt, hyfsat kreativt och ganska lärorikt. Skillnaden i seriositet jämfört med när jag och några kompisar skickade ut ostrukturerade sändningar från Radio AF har varit markant. Självklart har jag nu även lobbat hårt för att vi ska spela bra musik i våra program, ett arbete som lyckligt nog har mötts med tillåtande händer från ansvariga producenter.
När det så var dags för mig att agera producent kände jag en viss prestationsångest. Hur fan handplockar man sex, sju låtar från det digra utbudet på datorn? Nej, det går ju såklart inte. Därför förlitade jag mig på vårt utvalda tema - djur! - för att sedan på ett ytterst lökigt vis plocka ut ett gäng låtar med någon form av djuranknytning i sig.
Efter mycket möda och stort besvär landade det till slut på Fishtank (This Perfect Day), Deerhunter, Ex Lion Tamer (Wire), Bring on the Dancing Horses (Echo and the Bunnymen), Cat Stevens (en katt! Förstår ni?), The Day I Was a Horse (Vaselines/Girlfriends) och The Bear Quartet. Kanske lite mycket män, men fortfarande rätt bra skit om jag får säga mitt.
Döm om min förvåning när vår Guldspaden-vinnande lärare på sändningsgenomgången sedan anser att det var "för mycket P4-musik" i sändningen.
Det var Lana Del Rey-klass på den förolämpningen.
Med dessa ord ekande i bakhuvudet ser jag nu ingen annan trösterik utväg än mina tappra bloggläsare. Jag vill inte vara den som prackar på er Lotta Bromé-sanktionerad P4-musik. Jag vill inte vara Peps Perssons "Oh Boy" mellan speedway-resultaten i Sportextra. Nej, min ambition är faktiskt att vara lite häftigare än så. Därför ber jag er nu att nalkas sprudlande och fantastisk soul från Laura Greene, Debbie Taylor och The Supremes. När ni har gjort detta och har fått upp den rätta ångan, fortsätt då färden med att lyssna till den obligatoriska närvaron av new wave, indie, garage och allt annat bra som ryms däremellan.
Våga sedan inte komma och säga något annat än att det är värmande bitar som även talar till människor som befinner sig utanför Karlavagnens upptagningsområde.
>> [This Is Pop? #35] <<
1. Laura Greene - Moonlight Music and You [1967]
2. Debbie Taylor - Don't Let It End [1969]
3. The Supremes - Someday We'll Be Together [1969]
4. Evie Sands - Any Way That You Want Me [1969]
5. The Tams - Be Young, Be Foolish, Be Happy [1968]
6. The Bobby Fuller Four - Love's Made A Fool Of You [1966]
7. Hunx And His Punx - Dream On (Little Dreamer) [2010]
8. 20/20 - Tell Me Why (Can't Understand You) [1979]
9. The Nips - Gabrielle [1979]
10. Reparata & The Delrons - Panic [1968]
11. Pink Industry - Don't Let Go [1982]
12. The Cure - Fire In Cairo [1979]
13. Even As We Speak - Swimming Song [1993]
14. Vic Godard & Subway Sect - Different Story [1978]
15. Felt - Mobile Shack [1989]
16. Hefner - Pull Yourself Together [1998]
17. Dum Dum Girls - Bedroom Eyes [2011]
18. Delroy Wilson - Show Me The Way [1970]
19. Minutemen - History Lesson, Pt. II [1984]
20. Flamin' Groovies - When I Heard Your Name [1978]
21. The Fresh & Onlys - I'm Not Myself Today [2010]
22. The Fall - Blindness [Peel Session] [2004]
23. My Bloody Valentine - Thorn [1988]
24. The Pains Of Being Pure At Heart - Everything With You [2009]
6 kommentarer:
That brought back memories. För 14 år sedan hade jag radiospecialisering och i en gammal anteckning hittar jag att jag 5 september 1997 hade intervjuat Nick Hornby vid en boksignering på Akademibokhandeln och i mitt program spelade:
*Ed Ball: The Mill Hill Self Hate Club
*Prince Buster: Train To Girlstown
*Method Man: Bring The Pain (Chemical Brothers Remix)
*Hybirds: Seventeen
*Petula Clark: Don´t Sleep In The Subway
*Gladys Knight & The Pips: Take Me In Your Arms And Love Me
*Powder: I Try
*Clash: Spanish Bombs
Den popintresserade behöver inte tvivla om att tidningen POP fortfarande regerade men samtidigt är många av de där låtarna så bra att jag skulle kunna tänka mig att spela dem på Pet Sounds Bar 15 september. Självklart hade också min lärare en massa kritik att komma med.
Härligt! Någon intervju i Nick Hornby-klassen fick vi verkligen inte till. Stort.
Petula Clark-låten är riktigt bra. Får väldigt mycket Odyssey & Oracle-vibbar av den, vilket alltid bör tolkas som något positivt.
Hornby var otroligt proffsig och svarade på intervjufrågor samtidigt som han artigt signerade exemplar av Fever Pitch och High Fidelity som var de böcker han då hade gett ut. Detta ledde dock till en hel del redigering då det blev långa bitar med artigt boksignerande på intervjubandet. 14 år sedan men det känns som 40 när jag tänker på att vi faktiskt redigerade genom att klippa och tejpa rent fysiskt i rullband...
Hehe. Låter svettigt. Utvecklingen har onekligen gått framåt, ja...
Skönt att Hornby lever upp till bilden jag har om honom som trevlig och rätt down-to-earth.
Konstaterar med viss bitterhet att fredagens xylofon&bongo-disco inte gjorde så stort intryck.....
Men mycket annat bra förstås, och inte så P4.
Kul att se att åtminstone några låtar tycks vara inspirerade från vinkvällen i fredags! Inte minst låt ett, då. :)
Laddar hem nu, hoppas på popstordåd.
Skicka en kommentar