This Is Pop? presenterar: Gästmix #7 - I Love You (Listen To This)

Nytt grepp här i serien: Jag håller en betydligt lägre profil i presentationerna av blandbanden! Oavsett om jag känner personen eller inte kan jag känna att introduktionerna ofta blir lätt småkrystade. Därför ska jag från och med nu hålla mig kortare. Låta musiken och gästblandaren tala, osv.

Men det vore ju rent av otrevligt att inte säga nånting. Så, nästa gästmix är skickad från Oslo och Joakim, trogen This Is Pop?-kommentator, Liverpool-supporter (ge bara fan i att sno Milosevic och Banguras...) och grafisk designer med oklanderlig musiksmak.

Det stiliga omslaget bör vara skäl nog att tanka hem ett exemplar, men för er som fortfarande inte är övertygade - och här får faktiskt tidigare gästblandare ursäkta - kan jag meddela att denna utgåva är den hittills bästa. Det blir lätt så när den snuddar så vid mina egna smaklökar. Med dessa ärliga ryggdunkar lämnar jag över ordet till Joakim!

>> This Is Pop? [Gästmix #7] <<

Min plan var att göra ett blandband med enbart soul.

Men så läste jag en kommentar om att enformiga blandband var tråkigt.

Jag har ju alltid gillat enformigt, enhetligt och symmetri. Men så ändrade jag mig ändå och slängde med lite andra låtar också. En del pop och rocklåtar med extra mycket själ i (och blås), skulle jag säga. Förhoppningsvis känns blandbandet som en enhet istället för bara 30 random låtar.

Jag och en väninna hade en ganska kortlivad popklubb i Oslo som vi kallade Soda Popinski. Då brukade det delvis låta så här. Northern soul, blandat med brittisk pop/rock från sent 70-tal, tidigt 80, och en del new wave och post-punk. Kanske inte det mest originella konceptet, men det var något som saknades (och tyvärr fortfarande saknas) i Oslos uteliv.

Crossfading på 3 sek i iTunes rekommenderas för finare övergångar.

1. Crumb Brothers — Seat In The Kingdom [1960-1962]

Det produktiva geniet Bradford Cox verkar ha en riktig diger samling vinyl hemma i Atlanta. På Deerhunters blogg så lägger han, precis som Filip, upp trevliga blandband. Ibland är det allt för konstiga grejer för min smak, men väldigt ofta finner man ett par guldkorn.

Ett av dem är den här låten. Crumb Brothers verkar senare blivit mer kända som The Hightower Brothers. Bandet bestod av 6 bröder från Florida. När den här låten kom ut mellan 1960 och 1962 så är Sugar (vokalisten) mellan 10 och 12 år gammal.

2. Jim Croce — A Long Time Ago [1972]

Dog alltför ung i en flygplansolycka, när han närmade sig sitt riktigt stora genombrott i USA. Upptäckte Jim via en skateboardvideo med Rodney Mullen, och låten "Operator". Albumet "You Don't Mess Around With Jim" rekommenderas verkligen. Kudos för mustaschen.

3. Van Morrison — Crazy Love [1970]

Blir en mjukstart på blandbandet. Antingen är det jag som inte gett Astral Weeks tillräckligt med tid eller så är det bara så enkelt att jag tycker uppföljaren, Moondance, är Van The Man's bästa album. Alla låtar utom det jazziga titelspåret (som jag till och med har slängt) är bra.

4. Frankie Valli & The Four Seasons — You're Ready Now [1966]

Magnus Carlson (Weeping Willows) dj:ade i Jönköping när jag var 18-19 år. Det var alltid helt fantastiska kvällar de få gånger han var i staden. Så långt i från alla vidriga discoställen man kunde komma. Massa northern soul blandat med The Clash, Undertones, The Smiths osv. Om det var min far som fick in mig på Four Tops och Phil Spector's girlbands i väldigt ung ålder, så var det definitivt Magnus som förde vidare intresset till northern soul och brittisk musik.

5. Clay Hammond — Dance Little Girl [1966]

Den här låten spelade en dj på John Dee efter Black Lips hade gått av scenen. En enkel och smittande melodi som jag föll för direkt. Var tvungen att gå upp till dj:n och fråga vem det var.

6. Edwyn Collins — A Girl Like You [1994]

Av någon anledning tänker jag att melodin i Dance Little Girl påminde om Edwyn Collins hit från 1994. Vet inte om det bara är jag eller om det faktiskt är likt?

7. Orange Juice — Blue Boy [1980]

14 år tidigare så släppte Orange Juice med Collins på vokal, "Blue Boy", en låt jag håller högt. Jag blev alldeles varm inombords när jag såg ett klipp med Collins & Fannies från 2009 i Glasgow, där de spelade Blue Boy. Starkt att komma tillbaka efter hans svåra stroke (även om han inte verkar kunna spela gitarr längre) Se klipp — http://www.youtube.com/watch?v=YzC4Wk3BsFI

8. Syl Johnson — Same Kind Of Thing [1970]

Samma Black Lips-konsert, och ganska kort efter dj'n hade spelat Clay Hammond så kommer den här låten. Jag var tvungen att gå fram ytterligare en gång. Efter det gick jag hem, laddade ner båda låtarna, beställde en 12" "Is It Because I'm Black?" med Syl för att ha Same Kind Of Thing på vinyl. Till min besvikelse så såg jag att låten inte fanns med på albumet när jag höll det i händerna. Den fanns tydligen bara med på någon specialutgåva som var listad på Allmusic. Det är dock ett bra mycket album.

Kan tilläggas att det inte fanns några apps som Shazam eller SoundHound på den här tiden. Dessutom har jag alltid själv tagit det som en stor komplimang när någon på en klubb kommer fram och frågar vad det är man spelar. Dessutom, mycket trevligare än när folk ber en spela reggae eller Pink Floyd.

9. Chuck Wood — Seven Days Too Long [1966]

Detta är förmodligen min favoritlåt genom tiderna, alla kategorier. Många bra minnen och många blöta nätter på klassiska Metropolis, 2003-2004.

10. Dexys Midnight Runners — I Love You (Listen To This) [1985]

Något som förmodligen Kevin Rowland håller med om eftersom de gjorde en fantastiskt bra cover av den på deras debutalbum "Searching For The Young Soul Rebel". Tråkigt med samma låt två gånger dock. Därför fick det bli denna, som också är titeln på blandbandet, från albumet Don't Stand Me Down.

11. The Nerves — When You Find Out [1976]

Ett korlivat band med tre bra låtskrivare och sångare. Låter väldigt bra i teorin, tyvärr funkar det ju aldrig så bra i praktiken med tre ledare. Ett sorgligt förbisett band, som inte hann spela in mer än en EP med 4 låtar + några strölåtar och ett live-album. Tänker ibland på hur stora de kunde blivit om de hade spelat ihop lite längre. De är kanske mest kända för sin Hanging On The Telephone som Blondie (nästan) gjorde till sin egen på Parallel Lines.

12. Lee Moses — Bad Girl, Pt. 1 [1967]

Lee Moses är ett mysterium. Han hade ingen som helst kommersiell framgång under sin aktiva karriär. Han blev konstigt nog i princip helt förbisedd, och spelade inte in någon musik alls efter 1973.

2007, 10 år efter hans död så var det dock ett skivbolag som insåg storheten i Moses och gav ut Time And Place, som är det bästa från hans karriär. Ett album som i dag är ett riktig samlarobjekt för vinyljunkies.

13. Lee Moses — Bad Girl, Pt. 2 [1967]

Jag älskar hans råa röst och gitarrspelet som liknas vid Hendrix. Han har även gjort en cover på Hey Joe. Det var via en instrumental version av Four Tops "Reach Out, I'll Be There" som jag upptäckte Moses på Oslo Soul Experience.

14. Black Lips — Dirty Hands [2005]

Det är inte svårt att lista ut vilka skivor och artister Black Lips har hemma i skivbacken. Om jag hade haft ett eget band så hade det nog kunnat låta som Black Lips med tanke på de gemensamma referenserna. Älskar den här lo-fi punkiga Spector-esque låten.

15. The Replacements — Alex Chilton [1987]

The Replacements fina powerpop-dänga som är en hyllning till Big Star / Box Tops Alex Chilton. Av många ansedd som powerpopens grundare. Tråkigt nog gick Chilton bort i fjol.

16. The Posies — Solar Sister [1993]

Jag vet att Alex Chilton var Ken Stringfellows (Posies) stora hjälte. Både han och Jon Auer (Posies) var dessutom live-medlemmar i Big Star de senaste åren. Posies var min ingång till powerpopen, som jag snöade in på i slutet av 90-talet / tidigt 00-tal. Nu verkar Ken's huvudfokus vara norska The Disciplines, som jag har jobbat med.

17. Four Tops — Something About You [1965]

Var givetvis tvungen att ha med något med Four Tops. Det fick bli den här.

18. Marvin Gaye — This Love Starved Heart of Mine (It's Killing Me) [1968]

Då blir en övergång till Gaye naturlig. En låt jag upptäckte ganska nyligen.

19. The Servicemen — Are You Angry? [1966]

En låt Ingrid spelade ibland på våra klubbkvällar.

20. Jackie Wilson — (Your Love Keeps Lifting Me) Higher And Higher [1967]

Levi Stubbs kusin. Och världens bästa feelgood-låt?

21. Ebba Grön — Flyktsoda [1982]

Den har låten blev genast mycket bättre efter jag såg ett klipp från Cirkus (1988) med Eldkvarn + Thåström. Blås + Plura på gitarr, i en rolig hatt och tveksamma scenkläder. Thåström ser ut att vara rejält tjackad. Älskar dock hans inlevelse och fraseringen. Studioversionen är okej den med, men långt i från liveklippet — Se klipp — http://www.youtube.com/watch?v=rM2NrZxKOHU

22. Reigning Sound — Stormy Weather [2002]

Var det såhär bra Moneybrother ville låta? Finfin cover! Vet inte om det är en slump att Moneybrother har en låt som heter Stormy Weather på Blood Panic?

23. Rocket From The Crypt — Used [1995]

En låt i samma attitydrock-genré som Reigning Sound. Hela albumet Scream, Dracula, Scream med Rocket From The Crypt är väldigt bra.

24. The Shangri-Las — Give Him A Great Big Kiss [1964]

Det rebelliska girl bandet från Queens, NY. Mitt favorit girl band, trots att det inte är Phil Spector som är producent.

25. Five Discs — Doctor [Okänt, mellan 1954-1957, tror jag]

Originallåten som Atlas Sound gjorde en cover på. Filip har haft med Atlas Sound-versionen på ett tidigare blandband. Okänt datum på när låten kom ut.

26. The Olympics — Same Old Thing [1966]

Ytterligare en Northern Soul hit.

27. Ike & Tina Turner — I Can't Believe What You Say [1964]

Tina Turners bästa låt genom tiderna?

28. The Isley Brothers — This Old Heart Of Mine [1966]

Här tänkte jag ha med The Zombies live-version från BBC. Den är lite snabbare och har mer nerv. Båda låtar är fantastiska och svårt att välja egentligen. Men eftersom Filip har haft med The Zombies-version på ett tidigare blandband så gick jag igen för originalet. Se gärna det här klippet med Zombies från Frankrike. Kudos till de franska tjejerna efter 49 s som har synkad koreografi på dansgolvet — http://www.youtube.com/watch?v=eExAFAxZJxE

29. The Records — Starry Eyes [1978]

Englands svar på Big Star är kanske mest kända för Starry Eyes. Ytterligare en låt som brukade spelas på Soda Popinski.

30. The Jesus & Mary Chain — My Girl [1989]

Extremt sällan jag har med JAMC på ett blandband. Vilket är konstigt med tanke på hur mycket jag tycker om dem. Men de passar sällan in i någon mall eller tema. Nu är det dock befogat med sista platsen med deras Temptations cover. Som någon beskrev låten: It's 1966 and The Temps meet Lou Reed at Warhols Factory in NY.

This Is Pop? presenterar: Gästmix #6

Osäkra era vapen! Gästserien rullar vidare och den här gången har turen kommit till min gode kompis Magnus. Jag lärde känna Magnus när vi gick i gymnasiet, men det var först när vi båda pluggade i Lund som vi blev riktigt nära kompisar. De sista åren där nere bodde vi i samma nationshus och umgicks på ett sätt som hade gjort många strävsamma gamla par gröna av avund. Kanske skulle någon säga att vi spenderade vi lite för många timmar på att spela tv-spel, äta onyttig mat, lyssna på musik, kolla på film och dricka öl. Avslappnat och kravlöst och kanske inte alltid till nytta för studierna.

Men nu är Magnus färdigutbildad ekonom och harvar med siffror och saker som jag inte förstår mig på. Mittemellan detta sifferpillande och att åka och hälsa på kompisar i Sydney och Göteborg har han, den forne Östermalms-gangstern som om ett par veckor ska på Dinosaur Jr-spelning med undertecknad, varit snäll och fixat ihop en egen liten gästblandning här till bloggen.

Vad finns det då att säga om Magnus mix? Jo, för det första är det intressant att Led Zeppelin återigen letar sig in på en blandning. Det kan faktiskt vara så att alla hittills presenterade gästmixar innehåller ett Zep-spår. Ramble On fortsätter dock på den inslagna banan med att plocka de allra finaste russinen ur deras kaka. I övrigt är det kul att Magnus slänger in några mer elektroniska spår - en genre som jag nästan aldrig lyssnar på nuförtiden men som gick väldigt varm för några år sedan - och kryddar med hip-hop som denne väldigt vite blogginnehavare definitivt kvalificerar som "dope shit". Det går ju faktiskt inte att säga annat än att Public Enemy-låten är jävligt fet. I rockväg bjuds det på gemensamma favoriter som The National, Blur, The Smiths och Yeah Yeah Yeahs, och där påminns jag återigen om att Y Control verkligen är en sjukt bra låt. Detsamma kan också sägas om Disorder. En av världshistoriens bästa låtar har vi alltid plats för här. The Constantines och Spinnerette har jag tidigare knappt lyssnat på, men att döma av låtarna som är med här så kan det säkert vara värt att kolla upp dem lite närmare. Båda deras bidrag hade gärna fått vara en del av någon av mina egna blandningar (den yttersta kvalitetsstämpeln!). Allt avslutas sedan i ett lugnare tempo med låtar som jag föreställer mig att den soldyrkande gästmixaren gärna lyssnar på när han tar med sig stanniolpappret och kokosoljan och beger sig ut till någon soldränkt park.

Allt som allt - en riktigt bra blandning!

>> This Is Pop? [Gästmix #6] <<

1. Marvin Gaye & Tammi Terrell - You're All I Need To Get By [1968]

Har inte lyssnat så mycket på soul tidigare, det här lär vara en klassiker eftersom den har kvalat in på Motown Chartbusters vol.3. Men den är skön och får därför bli startskottet för den här korta men förhoppningsvis härliga musikresan.

2. Blur - Moroccan Peoples Revolutionary Bowls Club [2003]

Från skivan Think Tank vars cover art skapades av graffitikonstnären Banksy - vars konst även användes till en av Filips blandskivor kallade 101:or.

3. Thin Lizzy - The Rocker [1978]

När jag gick i mellanstadiet och var på min bästa kompis födelsedagskalas fick han en skiva med Thin Lizzy i present. En unge på festen trodde att det var Jimi Hendrix på omslaget - snart trodde alla andra också det. Dessutom tyckte jag och min kompis att skivan var kass. Men idag när jag hör den här låten från Live and Dangerous får jag alltid gåshud - grym energi och spelglädje.

4. The Smiths - A Rush And A Push And The Land Is Ours [1987]

Tycker att Morrissey är grym i den här låten, och melodin är skön.

5. Kid Cudi - 50 Ways To Make A Record [2008]

Jag gillar Kid Cudi, How To Make it in America och den här blandskivan(Plain Pat & Emile Presents A KiD Named CuDi) som låten är tagen från.

6. GZA/Genius - Pass The Bone [1991]

Fan vad bra det är. När hip-hop är som bäst låter den så här. Om du åkte skateboard i slutet på 90-talet har du säkert sett skatefilmen "Fulfill the Dream" - den här låten, tillsammans med en annan på min lista, var en del av soundtracket till den här filmen som alltid gjorde att man vill ta sin bräda och åka.

7. Ghostface Killah - Charlie Brown [DJ Mehdi Remix ft. Mapei] [2008]

Nu blir det 2 låtar i rad där DJ Mehdi har ett finger med i spelet. Det bara blev så. Låten "Tunisia Bambaata (Mercury Remix)" har 2117 lyssningar på youtube, 14 likes och 1 dislike. En användare tycker att låten är: "fucking awesome...feels like a girl ******* my balls". På youtube får alla sina two cents...

8. DJ Mehdi - Tunisia Bambaata [Mercury Remix] [2008]

Här har Magnus valt att inte skriva något... [red anm.].

9. Dan Le Sac Vs Scroobius Pip - Look For The Woman [Fake Blood Remix] [2008]

Fake Blood aka Theo Keating gör en remix av hiphop-duon Dan le Sac och Scrobious Pip från Essex. Det blir väldigt engelsk, småskitig och ravig electro - vilket utan tvekan är nice. En stark utmanare var Audio Bullys - Real Life.

10. Foals - Total Life Forever [2010]

Släppte en riktig plåga till EP för några år sen, men den här skivan gjorde mig positivt överraskad. Många bra spår.

11. Wave Machines - Keep The Lights On [2009]

En skön låt.

12. Led Zeppelin - Ramble On [1969]

Här spelas min Led Zeppelin-favorit.

13. Yeah Yeah Yeahs - Y Control [2003]

Svårt att välja mellan den här och "Maps". Är svag för den här äldre skivan med YYY, som fortsätter att släppa bra musik i mindre punkig och mer pop/electronica form.

14. Joy Division - Disorder [1979]

Ett stycke musikhistoria.

15. The National - Brainy [2007]

Hela den här skivan är riktigt bra och det blir ofta att man lyssnar på hela.

16. The Constantines - Young Lions [2003]

Ett tidigt musikminne från Lund. Hörde den av en kompis till Nisse (gästmixare nr 2) inför en kväll på Mejeriet med ett band jag inte kommer ihåg. Men den här låten fastnade istället. Den har ett mysigt muller.

17. Spinnerette - Distorting A Code [2009]

Kopplar även den här låten till Nisse då det var han som spelade skivan för mig. Tack för det!

18. Public Enemy - Harder Than You Think [2007]

Känns som ett band som tiden sprang ifrån lite. Jag tänker framförallt på Flavour Flav när han svansar efter Bridgitte Nielsen i Celebrity Rehab, men övriga bandmedlemmar har kanske klarat sig betydligt bättre och jag är helt fel ute? Jag gillar hursomhelst den här låten - den är upplyftande.

19. Zero 7 - In The Waiting Line [2001]

Inte riktigt slut men jag drar ner på tempot nu. Luta dig tillbaka och "fäll ut". En downbeat, trip-hop klassiker...

20. Air - Playground Love [2000]

Mer sax än så blir det inte på den här blandmixen. Och det är nog lika bra om jag ska välja låtarna.

21. Cat Stevens - Where Do The Children Play? [1970]

Mycket tvek i huvudet att ta med den här. Men den är ju härlig när trummorna dansar in.

22. Holly Golightly - Walk A Mile [2003]

En singer songwriter döpt efter huvudpersonen i Breakfeast at Tiffany's får avsluta min blandskiva. Tack för mig!

This Is Pop? presenterar: Gästmix #5

Prisa herren! Nej, det är inte skatteåterbäringen som är kommen - men väl en gästmix som talar till dem ovan där. Bakom den står - för första gången - en så kallad e-vän. Det moderna informationssamhället öppnar nämligen inte bara möjligheter för folk som söker sällskap på postorder, är intresserade av att lära sig mer om det här med att bygga hemmagjorda bomber eller vill gräva djupare i 1958 års fotbolls-VM (vad hände egentligen?). Nej, helt utan hänsyn till både tid och rum går det också att utbyta musikaliska preferenser med varandra.

Martin, som borta i en annan bloggosfär står bakom finfina bloggar som Dunka Dunka, Världshistoriens 101 bästa judar och Världshistoriens 101 bästa fransmän, lockades av den senare möjligheten och valde därför att nedkomma med en blandning som kanske kan överbrygga skillnaderna mellan oss som vandrar här och alla de olika väsen som befinner sig på annan ort.

Som konfirmations-dropout och hemmahörande i en familj som drar mer åt hedningshållet än det religiösa är jag säkert i behov av varje sekund av andlig närvaro. Men jag tror inte att det är min sakrala avsaknad som gör att jag uppskattar låtarna. Nej, det är snarare frågan om svettig livfullhet. Du behöver inte vara fan och bli religiös på äldre dagar för att uppfatta den sprudlande lidelsen i låtar som How I Got Over, Peace och Just A Closer Walk With Thee. På samma sätt måste du inte vara en hängiven guldduschare för att lättvindigt duka under för The Storm Is Overs större-än-livet-framtoning. Nej, det räcker gott och väl med att kunna sätta värde på det mäktiga som en gemensam tro på något bildar.

Eller som Martin själv uttrycker det:

I dessa ironiska och antiromantiska tider när allt ska skämtas bort och betalas med kredit, så tycker jag att det är dags att gemensamt återvända till lite fastare grunder. Gud, närmare bestämt. Det var ju trots allt inte så länge sen det var påsk och vi musiknördar ägnar oss sällan åt spirituella toner i tron att all kristen musik är kass. Så är det förstås inte: all kristen rock är kass. Men! Gospeln! Soulen! Housen! Gospelhousen! Vad hittar vi där, om inte underbara toner som är riktade raka vägen upp.

Greppa din stolsgranne och sjung med.

>> This Is Pop? [Gästmix #5] <<

1. Aretha Franklin - How I Got Over [1972]

Vi kör, mer eller mindre, plattan i mattan på en gång. Souldrottningen rör sig här tillbaka till gamla hemtama gospeltrakter och gör det med en energi som sveper med sig allt i sin väg.

2. Dana Divine – The Gospel Slide: Jesus Apostles March [2001]

"Calling all saints to the dancefloor." Det utropet inleder den här underbara och bisarra blandningen av kyrka, klubb och aerobicspass. Inte okej att missa denna pärla!

3. Moodymann – The Thief that Stole My Sad Days (Ya Blessin' Me) [2000]

Gospelhousen i förra låten byts här ut mot lite mindre euforisk, men ack så vacker, deep house. Låten kommer från skivan som man kan skymta på Håkan Hellströms debutalbum.

4. Elvis Presley – Take My Hand, Precious Lord [1957]

Den som lyssnar noga på Elvis röst hör att han nästan är värd all den uppmärksamhet generationer av musikfans har gett honom.

5. The Canton Spirituals – Stand By Me [1985]

Från den första sekundens trumnedslag och de påföljande gitarrtonerna är jag fast. Hade det varit en sekulär låt hade den mycket väl kunnat räknas som en soulklassiker. Och kanske om den kommit 20 år tidigare.

6. Eugene Williams and Sister Lee Ida Brown and the Houston Interdenominational Choir – Peace [1974]

De valde ett kort namn på låten för att kompensera för gruppnamnet, eller? Hur som helst: det här är innerligt och svettigt och kärleksfullt och omissbart. Låter lite som southern soul fast med fler körer.

7. Marvin Gaye – God is Love [1971]

Om jag fick välja en sångröst att ha, bara en, och jag fick välja av alla som någonsin funnits. Då hade jag valt Marvins.

8. Rahsaan Roland Kirk – Old Rugged Cross [1972]

Kapten Kirk är en av de mest exalterande, glädjespridande, demokratiska, musikaliska och livsomvälvande artisterna jag vet. Han är en av mina absoluta all time-favoriter och när jag kom på att han gjort en cover på den här gospelstandarden (eller "cover" kanske man ska säga - han sätter minst sagt sin egen stämpel på den) så var det en no-brainer - självklart ska alla som möjligen missat Kirk få en chans att höra honom.

9. Faith, Hope and Spirit - Joy [Lenny Fontana Mix] [19??]

Ah, jag är så himla svag för det där studsiga housepianot. Det går alltid hem. På med partyskorna igen!

10. The Soulful Sons of Zion – Pray for Peace [1975]

Ännu en obskyr gospelpärla hämtad från bloggen Soul Sides. Återigen: Fantastiskt bandnamn, eller gruppnamn, eller körnamn. Fantastiskt, hursomhelst.

11. Willie Banks and the Messengers – If It Had Not Been for Jesus [1973]

Det där gitarriffet, helt omöjligt att inte bli lite smålöjligt glad av det, faktiskt. Så simpelt men fint.

12. Sister Wynona Carr – The Ball Game [1952]

Gud och baseball i den här gamla gospelklassikern.

13. John Coltrane – A Love Supreme Part 1: Acknowledgment [1965]

Pharoah Sanders briljanta spirituella resa The Creator Has a Master Plan kändes med sina knappt 35 minuter som lite för lång för det här blandbandet, men den här jazzklassikern är inte så fasligt lång och nästan lika bra.

14. R. Kelly – The Storm Is Over [2000]

Jag har älskat The Storm Is Over åtminstone fyra år nu, och jag svär på alla mina gravar att det är helt oironiskt. Jag tycker det är en underbart fin låt. Ger mig ibland rent av tårar. Att våga se framåt och tro att det verkligen på riktigt kommer bli bättre, nu äntligen, det är så svårt, men så fint.

15. Celestial Choir – Stand on the Word [Larry Levan Remix] [1982]

Från discogs: "Excellent sounding pressing of an impossibly rare LP track, that has never sounded as clear or dynamic as this version. Originally recorded live in the First Baptist Church in Crown Heights, New York City, in 1982 and pressed only for the congregation, Walter Gibbons (owner of Jus Born studios and a new born Christian at the time of the recording) acquired a copy and played it out at the 7th Avenue. Rock & Soul shop were he worked. This was the place where most discerning DJs and soulful dance music aficionados picked up on this new sound, and it quickly became a Garage, Loft and Zanzibar club classic, championed by Larry Levan, David Mancuso and others."

Från mig: Jag är inte helt säker på att det är Larry Levans bästa remix, men världens bästa låt är det alla gånger.

16. Mahalia Jackson – Just a Closer Walk with Thee [1960]

Nej, en samling religiösa låtar som inte har med The Queen of Gospel, det vore väl ändå förfärligt. Så här har ni den mest hyllade gospelsångerskan av de alla.

17. Prefab Sprout - Ride [2009]

Jag blir alltid varm i kroppen när jag tänker på Paddy McAloon, som är en av mina favoritmänniskor. Hans grupp Prefab Sprout är, som alla vet, en av världens bästa grupper genom tiderna och deras senaste skiva (som egentligen består av gamla 90-talslåtar som aldrig såg dagens ljus när det begav sig) består av flertalet låtar som håller högre klass än det mesta som passerar för pop idag. Jag valde Ride, men jag hade lika gärna kunnat välja Sweet Gospel Music. Eller, tja, nån annan låt från skivan. Perfekt värdighet, absolut ödmjukhet, total popsensibilitet. Jag hjärta Prefab.

18. Bob Dylan – Every Grain of Sand [1981]

Dylans kristna skivor är naturligtvis inte så dåliga som folk säger och guldkorn finns det även från den perioden. Till exempel avslutningslåten på Shot of Love, som ni serveras här. Kanske på gränsen till lite väl sentimental, men domaren visar vit flagg.

19. Jonathan Richman – A Higher Power [1992]

Jaja, jag vet, den handlar ju om romantik den här. Om den underbara tjejen du inte kan sluta tycka är så underbart underbar i all evighet, amen och hallelujah, men slutsatsen han drar gör att jag kan placera låten på blandbandet utan att skämmas. En sådan fantastiskt kvinna kan förstås inte ha uppkommit av en slump - och vips så har jag lyckats bjuda in min älskling Jonathan Richman också till den här tillställningen.

20. Lucy Rodgers – I Found a Friend [1967]

Det är så fint egentligen, att hitta en vän. En man känner att man verkligen kommer kunna lita på och ty sig till resten av livet. Må vara en varelse av kött och blod eller av himmelsk sort - fint är det i vilket fall. Lucy kan inte låta bli att sjunga ut sin lycka och vi kan väl låta oss smittas av den oavsett om vi delar hennes tro eller ej.

21. Freda Bush – City Called Heaven [1976]

En vacker avslutningslåt. Stämningsfullt och lite ödesmättat. Bushs stämma gränsar till spökröst, nästan lite Nico över det hela, fast med mer soul och vibration förstås. Jag ska spela den här inatt innan jag somnar med förhoppningen att det ska ge mig nostalgiska noirdrömmar.

This Is Pop? presenterar: Gästmix #4

Åhoj! Här kommer ännu en gästmix lastad med en utsökt blandning låtar.

Det fjärde bidraget är inskickat från min gode vän Daniel. Nu håller han till i Lund där han läser psykologi, men jag lärde känna honom medan vi pluggade samma kurs i England för några år sedan. Om man som Daniel är halvengelsk har man alltid en fördel här i bloggen. Om man dessutom har väl utvecklade smaklökar för det här med musik så är man garanterad en plats i den här gästmixserien.

Extra många ryggdunkar får Daniel för att det märks att han har lagt ner tid på spelordningen. Låtarna harmoniserar verkligen med varandra på ett sätt som jag gillar. För att parafrasera en känd sportfloskel: Daniel har inte bara inledning och slut på gaffeln - han knyter också till!

För egen del är jag extra glad över att komma i kontakt med en pärla från The Kinks mindre kända 90-tal. Did Ya är en riktigt stämningshöjare, som jag föreställer mig passar perfekt att höra i solsken på ett grönområde någonstans i London-trakten. När jag sedan påminns om Okkervil River-konserten som Daniel nämner blir jag på ännu bättre humör. På Concorde 2 i Brighton bjöd nämligen Will Sheff med band upp till en av de bästa konserter jag har upplevt, bara så ni som inte var där känner till det. Jag har rätt svårt för det mesta med Pink Floyd, men det går inte att bortse från att Comfortably Numb, särskilt under de inledande minuterna, är en väldigt fin låt. Ett gäng som inte är lika kända för den breda massan är Voxtrot, men deras relativt enkla och vägvinnande indiepop är nog ett av 00-talets bäst bevarade hemligheter. Och jag vet att Daniel gärna gör sitt för att höja deras anseende. I övrigt vill jag hävda att det är värt att utforska eller återvända till flera av de kända och mindre kända stycken som samsas om utrymmet på skivan. Det är mycket bra skit.

Innan Daniel tar över med sina egna motiveringar vill This Is Pop?-redaktionen bara korrigera de två små faktafel som har smugit sig in i Daniels text:

1: Bruce Springsteens I'm Going Down har aldrig förekommit på ett blandband härifrån. Däremot har Vampire Weekends version av låten varit med. Det kan också tänkas att jag har spelat Bossens version i sällskap med gästmixaren.

2: Oasis bästa skiva är alltså inte The Masterplan. B-sidesamlingen är väldigt bra och förmodligen deras näst bästa skiva. Bäst är dock Definitely Maybe. Definitivt. Alltid.

Nå. Det var allt från mig. Scenen är din, Daniel!

>> This Is Pop? [Gästmix #4] <<

1. Arcade Fire - My Body Is A Cage [2007]

Tyckte till en början att Arcade Fire var överskattade men så hörde jag den här låten. Pampig utan att gå till överdrift - grym låt helt enkelt.

2. Okkervil River - So Come Back, I Am Waiting [2005]

Efter att ha sett Okkervil River live 2008 blev jag fäst som bara den vid detta fantastiska folk-rock-blues-band. Just denna låt har med tiden utvecklats till en klar favorit tack vare dess fantastiska text och dystra sound.

3. Feist & Ben Gibbard - Train Song [2009]

Min gode vän och tillika ägaren till denna blogg skickade den här låten till mig samma dag som jag flyttade ner till Lund, den har spelats titt som tätt i hörlurarna sedan dess. Enkelt, avskalat och en härlig kombination av två fina röster.

4. Sparrow House - When I Am Gone [2006]

Som smör för själen. Jared Van Fleets avskalade gitarr och sammetslena stämma är så gemytligt att man inte annat kan än att avguda det.

5. Pink Floyd - Comfortably Numb [1979]

Behöver troligtvis ingen närmare presentation. Gillar texten och är barnsligt förtjust i Gilmours gitarrsolon.

6. The Libertines - Breck Road Lover [1999]

En väldigt behaglig låt att lyssna på i min mening. Kanske inte deras bästa bästa men never the less väldigt trevlig.

7. Voxtrot - Long Haul [2005]

Ett av mina favoritband som gör sig bäst på singlar och EP:s. Tycker att det är lite tråkigt att de inte blev större innan de lade av, men sånt är livet. Låten är inte talande för Voxtrot som band men det är bra skit!

8. Andrew Bird - Tea And Thorazine [1999]

Jag är väldigt svag för fioler, i synnerhet i kombination med pop/jazz/blues-melodi.

9. The Kinks - Did Ya [1991]

Bandet som producerat några av mina favoritlåtar. Denna låten är inte heller fy skam och passar enligt min mening in bra på detta blandband.

10. The Black Crowes - Welcome To The Goodtimes [1999]

Feel good-rock skulle jag kalla det. Har inte lyssnat jättemycket på Black Crowes innan men många säger att det är bra. Efter att ha lyssnat på denna skivan så kan jag bara instämma.

11. Led Zeppelin - When The Levee Breaks [1971]

Nils skrev det bra när han introducerade Zeppelin som legender. När man pratar om Led Zeppelin IV överskuggas denna låten lätt av Stairway To Heaven, även det en fantastisk låt, men detta är helt klart min favorit från skivan.

12. Ten Years After - Working On The Road [1970]

Påminner en hel del om Led Zeppelin i deras musik, och det gillar jag ju. Låten är från deras i mitt tycke bästa skiva, Cricklewood Green.

13. Union Carbide Productions - Golden Age [1991]

Började lyssna på Union Carbide Productions förra hösten och den här låten fäste jag mig vid omedelbart. Ebbot och co. gjorde lika bra musik då som nu.

14. Oasis - The Masterplan [1998]

Detta är i mitt tycke Oasis bästa skiva och det är svårt att säga något annat än att låten är fantastisk.

15. Elliott Smith - King's Crossing [2004]

Skivan som gavs ut post mortum är kanske inte hans bästa, däremot innehåller den ett par guldkorn varav detta är en av dem.

16. The Shins - Caring Is Creepy [2001]

Har ett vagt minne av att Filip och en annan bekant ville att jag skulle bestämma om den här låten eller Belle & Sebastians Sleep Around The Clock var bäst. Så här i efterhand måste jag säga att jag går emot Filip och säger att denna är bäst.

17. Broder Daniel - Shoreline [2003]

Jag är väldigt svag för Broder Daniel. Henrik Berggren och co. har gjort mycket fint, detta är troligtvis deras bästa.

18. Håkan Hellström - Jag Var Bara Inte Gjord För Dessa Dar [2000]

Håkan har gjort väldigt mycket vacker musik som är en fröjd för örat. Som göteborgare kände jag mig tvungen att ha med en Håkan-låt på blandbandet och valet kom till den här pärlan från debutalbumet.

19. Belle & Sebastian - White Collar Boy [2006]

Poppig perfektion från Skottlands bästa!

20. Fleetwood Mac - Everywhere [1987]

Jag har ett väldigt ambivalent förhållande till Fleetwood Mac. Vissa dagar tycker jag att de är fantastiska och andra dagar förstår jag inte vad de gör på min iPod. Denna låten definierar jag för dagen som sliskigt härlig.

21. Bruce Springsteen - Downbound Train [1984]

Från Born In The USA-skivan, hans klart bästa! Låten skulle jag ranka som näst bäst på skivan efter I'm Going Down, men eftersom den redan har varit med på ett blandband blev det istället den här.

22. Johnny Flynn - Eyeless In Holloway [2008]

Brit-folk när den är som bäst. Vet att Filip inte är överdrivet förtjust i Johnny Flynn men jag tycker musiken han gör är fantastisk.

23. The Jimi Hendrix Experience - The Wind Cries Mary [1967]

Avslutar blandbandet med en rofylld och vacker låt från Jimi Hendrix. Brukar lyssna på låten när jag går hem från universitet samtidigt som jag tänker över det jag har lärt mig.

This Is Pop? presenterar: Gästmix #3

Aloha! Mitt intryck av det här bloggplejset är att det närmast uteslutande befolkas av personer som bekänner sig till hankönet. Inget ont över er som tillhör det släktet och som hittar hit och hojtar till ibland, men det är alltid lite roligare med en viss spridning. Därför är det också himla kul att nästa blandning kommer från min kompis Kattis. Att alla vägar nånstans bär till Lund bevisas av att jag även känner Kattis därifrån. Nu bor och pluggar hon dock i samma regn- och vindpinade håla som jag på västkusten. Som om inte det vore fint nog så har Kattis också valt att bidra med en förträfflig blandning med låtar till den här blandbandsklubben. Happy days!

Sa(a)de jag förresten förträfflig? Ja, det gjorde jag. Och det av det enkla skälet att alla blandskivor som innehåller Okkervil Rivers Black är förträffliga per automatik. Endast genom att slänga in Fight Test, Second Hand News, näst bästa låten från Nilsson Schmilsson och Time Of No Reply är mycket redan vunnet. Inte ens ett overkligt bombastiskt Genesis med Lasse Holm-ambitioner kan rucka på det. Då jag vet att gästmixaren har en fäbless för det storslagna (läs: Queen och 40 minuter långa progglåtar) sätter det dock den där härliga personliga prägeln som eftersöks i den här serien. Kul är det också att få sina förutfattade meningar delvis satta ur spel. Bauhaus är t ex ett band som jag har dömt ut som modern av all töntig goth-rock, men Hope visar sig faktiskt vara en alldeles lysande låt. Fina bidrag och nya bekantskaper från Grateful Dead och Atmosphere gör att jag till och med kan leva med att frångå min annars autistiska hang-up på att blandskivorna ska sluta på ett jämnt nummer...

Om jag tänker på den finlandssvenske psykiatern J. Tull i Percy Tårar när jag ser namnet Jethro Tull, så tänker jag på nåt helt annat när jag hör INXS. Dels har vi Michael Hutchence mindre smickrande död, men också historien om när han stötte på Patrik Sjöberg ute i Stockholms nattliv en drucken kväll på 90-talet. Bråk uppstod och vakter och hangarounds-gorillor fick gå emellan de två för att förhindra ett fullskaligt slagsmål. Vad bråket bottnade i minns jag inte, men däremot lever Sjöbergs kommentar om att "INXS hade varit ett instrumentalband om ingen gått emellan" kvar i mitt medvetande, sorterad under den ständigt expanderande kategorin för onödiga trivia-kunskaper.

Ok. Slutpladdrat från min sida. Nu tycker jag att vi gemensamt i den här salen tar och lyssnar på det finfina blandbandet. Ordet är ditt, Kattis!

>> This Is Pop? [Gästmix #3] <<

1. Bombay Bicycle Club - Ghost [2007]

Min favoritlåt från Londonbandets debutskiva får vara startskott för detta blandband.

2. Animal Collective - For Reverend Green [2007]

Ett av mina favoritband, som bara blir bättre och bättre. På senare år har de haft mer fokus på sång, som i denna grymma låt.

3. Funeral Party - Finale [2011]

Denna låt har allt som krävs för att jag ska bli glad: hetsiga trummor, halvskrikig sång, lite vrålande i bakgrunden. Vårens mesta pepp!

4. Edd Byrnes - Kookie's Mad Pad [1959]

Denna låten alltså. Otroligt märklig men samtidigt helt fantastisk och omöjlig att sluta lyssna på! Edd Byrnes känner vi igen från bl.a. Grease.

5. Atmosphere - Puppets [2008]

Minneapolis-duon som fortsätter släppa skivor, den ena bättre än den andra. Laid back och perfekt för söndagshäng i solen.

6. Harry Nilsson - Early In The Morning [1971]

Harry Nilsson är så mycket mer än sina evergreens Everybody's Talkin och Without You. Från skivan med det trevliga namnet Nilsson Schmilsson.

7. Genesis - Behind The Lines [1980]

Egentligen föredrar jag Genesis med Peter Gabriel i spetsen, men den här låten får mig att vilja spela så många luftinstrument att jag till och med kan gilla Phil Collins.

8. Grateful Dead - The Golden Road (To Unlimited Devotion) [1967]

The Grateful Dead bjuder upp till dans i första låten på första skivan. Vilken entré!

9. Fleetwood Mac - Second Hand News [1977]

Vi fortsätter med peppen. Även detta ett öppningsspår, på en av världens mest sålda skivor.

10. The Flaming Lips - Fight Test [2002]

Jag har inte riktigt fastnat för Flaming Lips i övrigt, men denna låt (inte så lite lik Cat Stevens "Father and son") gillar jag verkligen.

11. Devendra Banhart - Cripple Crow [2005]

Från skivan med samma namn, ger Devendra Banhart oss denna finstämda melodi.

12. ...And You Will Know Us By The Trail Of Dead - The Rest Will Follow [2005]

Två trummisar! Bara en sån sak.

13. The Big Pink - At War With The Sun [2009]

Jesus and Mary Chain-inspirerat så det smäller om det. Och det kan ju inte vara dåligt!

14. Led Zeppelin - Bron-Y-Aur Stomp [1970]

Jag fick nyligen höra att detta är Robert Plants kärleksförklaring till sin hund. Som var döpt efter Aragorn i Tolkiens böcker. Nördigt? Ja. En av Led Zeppelins bästa låtar? Ja!

15. Beastie Boys - Girls [1986]

Ingen kan låta bli att dansa! (Trots den något sexistiska texten. Girls to do the dishes! Girls to clean up my room!).

16. INXS - Don't Change [1982]

80-tal när det är som bäst, australiensiska INXS lämnar ingen besviken.

17. Okkervil River - Black [2005]

Arg låt med catchy melodi. Okkervil River i sitt esse!

18. Bauhaus - Hope [1983]

Hoppfullt och vackert från de i övrigt ganska svåra och dystra britterna.

19. Jethro Tull - Thick As Brick [Edit No. 1] [1975]

1972 släpper Jethro Tull sitt album Thick As A Brick innehållandes en enda låt på över 40 minuter. Jag är ett stort fan av långa progrocklåtar men de gör sig inte riktigt på blandband. Det gör däremot detta trallvänliga smakprov!

20. Two Gallants - Las Cruces Jail [2006]

Är man bara två i bandet måste man låta lite mer. Det har de här killarna från San Fransisco fattat.

21. Bob Dylan - Idiot Wind [1975]

You're an idiot babe, it's a wonder that you still know how to breathe. En bitter Bob är en bra Bob.

22. Nick Drake - Time Of No Reply [1968]

Detta var den första låt av Nick Drake jag hörde, som tolvåring, och fastnade direkt.

23. The Cat Empire - The Crowd [2003]

Vi återvänder till Australien där blandbandet avslutas med denna lugna låt av ska-influerade Cat Empire.

This Is Pop? presenterar: Gästmix #2

Hej i stugan! Gästmix nummer två står för dörren. Den här gången kommer det från Lund och bär min kompis Nils signatur.

Genomgående är det en något hårdare blandning än den förra, men Nils har också slängt in några mer lågmälda spår (Elliott-favoriten Southern Belle!) och ett par mer elektroniska nummer. Den stora överraskningen är helt klart Stan Getz-bidraget, en låt som Nils har uttryckt att han gärna vaggar lite extra med höfterna till när han står iklädd köksförklädet och tillagar söndagssteken. Det är inte reggae man behöver på sommaren - det är bossa nova.

Jag hade nog trott på mer elektroniskt från min gamle studentradiokollega, men han valde istället att låta det ärrade grungehjärtat få större utrymme den här gången. Trots att jag inte håller med om att Soundgarden är grungens finest och att jag snarare är ett barn av britpopen, så kan jag allt uppskatta en bit flanellskjorta då och då. I övrigt var det härligt att få stifta bekantskap med för mig okända låtar från fina band som The Stranglers och The Kills. The Lemonheads är ju alltid bra, och det är bara att hålla med om att Eddie Vedder är en stor, stor del av Into the Wild. Men framför allt gillar jag att det märks att det är Nils som har valt låtarna utifrån sin egen smak. Det är exakt det som är tanken med det här.

Innan jag lämnar över ordet till bankmannen som gillar både Dinosaur Jr. och The Cure vill jag återigen bara säga att alla är välkomna att delta i gästmixserien som nu rullar. Intresserade får gärna mejla mig på guslindafi@student.gu.se. De två blandbanden som hittills har presenterats visar att det inte finns några direkta mallar och att flera olika stilar är välkomna (Nils ska dock veta att han balanserade på en skör tråd när han valde att ta med Prince...). Scenen är din, Nils!


>> This Is Pop? [Gästmix #2] <<


1. Jane's Addiction - Been Caught Stealing [1990]

Bandet som kanske egentligen inte förtjänade den mediala uppmärksamhet de fick, men tack vare decennieskiftets "skit-i-allt-attityd" fick de ändå stå i rampljuset en intensiv men kort tid.

2. Markus Krunegård - Livet Är Människans Bästa Tid [2009]

Kan inte låta bli att vara stormförtjust i Krunegård. Både hans jordnära, finurliga texter och hans medryckande men ändå inte ytliga musik gör att jag inte tröttnar på hans låtar trots otaliga genomspelningar.

3. The Stranglers - No More Heroes [1977]

Detta något bortglömda band förtjänar till skillnad från t. ex. Jane's Addiction betydligt mer uppmärksamhet än vad de fått och får. Orgeln är ett väl använt instrument i gruppens låtar, och aldrig har den väl låtit mer punkig än den gör när Stranglers spelar?

4. Nine Inch Nails - Down In It [1989]

Trent Reznor och Nine Inch Nails är kanske inte det mest lättlyssnade men ack så bra. Down In It är med på den smått legendariska skivan Pretty Hate Machine, som i mitt tycke var otroligt långt före sin tid när den släpptes 1989. Jämför bara med hur det som kallades dansmusik lät samma år.

5. Eddie Vedder - Society [2007]

Sångaren i Pearl Jam gjorde soundtracket till den tårdrypande filmen Into the Wild och tillsammans med Eddies röst och musik höjs gråtfaktorn i filmen markant.

6. Depeche Mode - A Question Of Time [1986]

Finns en handfull band som platsar extra nära mitt hjärta och Depeche Mode är ett av dem. Låten A Question Of Time är varken deras bästa eller mest kända låt men är ändå en typisk Gahansk låt.

7. Elvis Costello & The Attractions - Kid About It [1982]

Kungens namne som egentligen inte är en av mina favoriter, men denna låten är helt enkelt förbaskat bra.

8. Stan Getz & Joao Gilberto - Desafinado [1964]

Som gammal saxofonist kände jag trycket från Stan Getz ande att ta med i alla fall en låt av honom. Mycket övande framför nothäftena har det blivit för egen del. Tillsammans med Gilbertos smäktande stämma och saxofonens släpande toner blir denna bossa nova nästintill trolsk.

9. Tubeway Army - Down In The Park [1979]

Synthpopens pappa Gary Numan fick vara med på ett hörn med sin klassiker Down In The Park. Har egentligen inte så mycket mer att tillägga.

10. The Kills - What New York Used To Be [2008]

Har inte riktigt fått grepp om vad New York en gång har varit enligt The Kills, men att döma av deras sound saknar de nog när Andy Warhol, Lou Reed och grabbarna hängde på hörnen i stan.

11. Pearl Jam - Garden [1991]

Ytterligare ett band som ligger mig väldigt nära hjärtat. Ett sådant band som man verkligen har samlat sig fördärvad på och köpt helt onödiga och icke prisvärda bootlegs just bara för samlandets skull. Dessa skivor ligger nu för övrigt och leker med dammråttorna.

12. The Lemonheads - Rudderless [1992]

Bandet som antagligen är mest kända för Mrs. Robinson men som absolut inte ska dömas av den färglösa låten. Lemonheads har radat upp lättlyssnade låtar och Rudderless är en av de bättre.

13. Elliott Smith - Southern Belle [1995]

Den antagligen mycket besvärade mannen Elliott Smith klämde ur sig en hel del bra låtar innan han tog sitt liv på ett mindre smickrande sätt. Southern Belle är hämtad från hans, enligt mig, klart bästa skiva. En skiva som sållar sig till den inte allt för stora skara där faktiskt alla spår är bra.

14. Prince & The Revolution - Let's Go Crazy [1984]

Funkens arvtagare är kanske en stretch men Prince tog i alla fall genren vidare in i 80-talets neon och även in i 90-talet. Även om just denna låt inte andas funk så har den ett oemotståndligt sväng som nästan får fötterna att dansa av sig själv.

15. The Specials - Concrete Jungle [1979]

Det multietniska bandet som, hör och häpna, inte spelar world. Trots inspiration från Jamaica lyckades The Specials utforma en unik blandning av ska och punk, med ett säreget sound som inte drabbats av den gamla utslitna reggaen. Valde här mellan Madness, som också ofta snurrar i den imaginära skivspelaren iTunes, och The Specials men valet föll till slut på Concrete Jungle.

16. Led Zeppelin - Whole Lotta Love [1969]

Behöver knappast någon direkt introduktion. Skapare av genre, inspiratörer, ja till och med legender.

17. Cptn Gingo-Bongo - Get Lost [????]

Utan tvekan blandskivans udda fågel. Kan inte riktigt sätta fingret på varför jag tycker om denna låt så mycket. Den är varken dansant, får en att slappna av eller väcker några känslor, men den är på något sätt väldigt underhållande. Om ni inte tycker om låten i sig så kan ni roa er med att försöka klura ut var de väldigt många samplingarna kommer ifrån. Genomgående slingan är från filmen Flykten från New York, och bland annat kan citat höras från Pulp Fiction. Något nördigt ja, men, som sagt, underhållande.

18. The Pogues - Dirty Old Town [1985]

Irländskt band från 80-talet som framför allt är kända för sin juldänga Fairytale of New York. Frontfiguren Shane MacGowan vägrar ge upp whiskeyn och har antagligen gjort sig av med sin sista tand till hösten. Amerikanernas fördomar brittiska tänder får sig en ordentlig boost.

19. The Distillers - Beat Your Heart Out [2003]

Punken och hårdrocken är något jag framför allt tidigare har lyssnat enorma mängder på, men jag är antagligen en aning för feg för att ta med tyngre låtar, så detta är så hårt det blir på denna skiva. Möjligtvis är undantaget Soundgardens låt senare på skivan.

20. David Bowie - Modern Love [1983]

Kanske lite tradet (som det heter på skånska) att ha med Bowie men eftersom han också snurrar ofta i den imaginära skivspelaren får den medryckande och upplyftande låten Modern Love vara med.

21. Mekon - Yes Yes Y'all [Duke Dumont Remix] [2006]

Underrepresenterad genre på denna skiva i förhållande till hur mycket jag lyssnar på det. Hip-Hopen är dock helt utread, och likaså soulen. Belsebub Records storsäljare R n B kom tack och lov inte ens på tal i väljandet.

22. Bright Eyes - Bowl Of Oranges [2002]

Ett av den ganska alternativa och svårflörtade gruppen Bright Eyes guldkorn.

23. Guns N' Roses - One In A Million [1989]

Från det underskattade albumet G N' R Lies kommer denna låt med något speciell text. Tilläggas ska väl göras att man inte ska tolka den bokstavligt om nu någon fått för sig att göra det. Så har jag ryggen fri och behöver inte bli kontaktad av eventuella KKK-anhängare.

24. Soundgarden - Outshined [1991]

Grungens finest, Soundgarden, bistår med denna pärla. Man kan inte låta bli att bli imponerad av pipan på Chris Cornell. Spelas för övrigt i filmen True Romance i en scen med en ung och varmrökt Brad Pitt.

This Is Pop? presenterar: Gästmix #1

Okej. Dags att skriva historia här i bloggen. Idag är nämligen dagen då This Is Pop? för första gången lämnar plats åt ett gästblandband. Himla kul, tycker jag.

Först ut med att knåpa ihop en egen liten mix med låtar är min gode vän Johan. Han tillhör - åtminstone vad jag känner till - den lätträknade skara människor som jag både känner privat och som är hyfsat återkommande bloggbesökare. Efter att ha vuxit upp i samma kvarter och alltid gått i samma 08-skolor bor han nu i Köpenhamn där han snart är färdigutbildad arkitekt. Tillsammans med undertecknad ingick han en gång i tiden även i undergroundbolaget 101 Entertainment, som efter fyra mycket hyllade undergroundutgivningar gick ännu längre under jord och som i dagsläget betraktar sig som en vilande undergroundrörelse.

Och nu är alltså denna välartade gosse framme vid sitt livs stora eldprov.

Efter ett par genomlyssningar är det bara att konstatera att en liknande blandning aldrig tidigare har figurerat i bloggen. Det är - hur ska jag uttrycka det? - svartare, blåsigare och mer moget än någonsin. Men fortfarande väldigt bra och perfekt som avkoppling för en sval vårdag. Johan bjuder på flera spännande överraskningar (Benny Anderssons Orkester! Afrikansk Rai-musik!) och faktum är att jag endast har hört en handfull av låtarna tidigare. Men det är just det som är kul med här lilla projektet. Innan Johan tar över med sina egna kommentarer om låtvalen vill jag bara uttrycka min glädje över att få höra en av mina absoluta hip hop-favoriter, Souls of Mischiefs 93' Til Infinity. Take it away!

>> [This Is Pop? Gästmix #1] <<

1. Bo Kaspers Orkester - Vi Kommer Aldrig Att Dö [2009 Version] [2009]

Ja, inte särskilt hipster, men jag är heller inte så hipster. Har alltid varit förtjust i den här, lysande intro och små tweaks här och där i denna nyinspelning.

2. The Dave Brubeck Quartet - Take Five [1959]

Jag har detta spår på en samlingskiva under namnet "Jazz On a Summers Day" och det är precis vad låten utstrålar, 'smooth as silk' som Thai airways skulle säga det.

3. Guru - Take A Look (At Yourself) [1993]

Från Guru's (Gifted Unlimited Rhymes Universal (?) ) första skiva, Jazzmatazz Vol. 1. Det stod emllan den här och 'Transit Ride' från samma skiva, men jag bestämde mig för Take A Look, mycket då det är ett mina tidigaste musikminnen.

4. Nils Landgren Funk Unit - Mr. M (Ft. Maceo Parker) [Live In Stockholm] [1994]

Livespelning med trombonisten Nils Landgren och hans 'UNIT'. Man riktigt hör hur kul dom och publiken har det i denna gung-orgie.

5. Neil Young - Bound For Glory [1985]

Neil på sitt bästa country-humör, en vacker låt i alla sin enkelhet. Kärlek och framtidstro 'Along the Trans-Canada highway'.

6. Cheb Khaled - Sahra [Live] [1998]

Från Nordamerika till mellanöstern i ett kast. Kom i kontakt med Cheb Khaled via ett kassetband inköpt i Marrakech på en familjeresa. Smäktande och ganska härligt att inte ha en aning om vad dom sjunger om.

7. Birdy Nam Nam - Too Much Skunk Tonight [2005]

Vi byter genre igen och rör oss ner i svartmålade källarlokaler. Har själv inte sett Birdy live, men enligt uppgift så är det fyra glada grabbar på varsitt turn-table.

8. Miles Davis - The Doo Bop Song [1992]

Skivan Doo-Bop var ett nytt sound för Davis och många jazz-connoisseurer tycker säkert att den plattan är en nittiotals-oäkting, men jag gillar't. Beaten tillskrives DJ Premier.

9. Trentemøller - Beta Boy [2005]

Dansk DJ som säkert har hypeats upp och kapats ner flera gånger sedan jag först stötte på honom, men jag tycker det håller. Han och Birdy-grabbarna, i den tidigare omnämnda svarta källaren - mumma!

10. Tony Joe White - Ain't Going Down This Time [1991]

En gammal goding för mig, härligt bluesig. Bilden jag får på näthinnan är en regnig skymning i den amerikanska mitt-västen.

11. Van Morrison - Burning Ground [1997]

Blev djupt besviken när jag fick möjligheten att se Van live, en riktig jävla sursmurf. Men det kan inte ändra på det faktum att han har en del lysande låtar som jag aldrig tröttnar på, det här är bara en av dem. Däremot har jag aldrig lyckats klura ut vad den handlar om, säkert något kristet. Har alltid reagerat på raden 'And I take the jute and I throw him down on the burning ground'

12. Jens Carelius - Face Of A Dream [2009]

Vet inte helt vad det är med den här låten som gör att jag blir helt crazy legs varje gång jag hör den, kanske är det Carelius lite aviga sångstil tillsammans med den jämna, rullande takten.

13. Willie Nelson - Don't Give Up [1993]

Merparten av spåren på detta album är inte Willies egna, den här inkluderad. Min amatörmässiga tolkning av albumet är att det är en ganska så frän kritik av den amerikanska samhällsutvecklingen. Men ack vad den är fin!

14. Avishai Cohen - El Hatzipor [2009]

SVT sände för ett par år sedan en livespelning med Cohen från Göteborg och det är helt klart bland det bästa jag någonsin har hört. Ge det här spåret lite tid, det växer.

15. Souls Of Mischief - 93' Til Infinity [1993]

Ett ganska lågmält spår men med en riktigt skön stämning.

16. Talib Kweli - Joy (Ft. Mos Def) [2002]

Kweli är en av dom som Kanye West tackar på ett av sina outron, han hävdar att Kweli är en av de största grunderna till att han kunde slå igenom. I Joy får vi följa Kweli's kärleksliv och födseln av hans två barn. Så det så.

17. Moondog - Dog Trot [1994]

Nog det mest frustrerande album jag någonsin har hört. Stämningen byggs hela tiden upp, men förlösningen kommer aldrig! Argh! Musikens motsvarighet till en lapdance.

18. Ane Brun - Stop (Ft. Liv Widell) [2005]

En så stilla och försiktig låt med sådan jävla kraft.

19. Rockettothesky - Grizzly Man [2008]

Skuva helt upp för volymen på den här, drömsk är bara förordet.

20. Benny Anderssons Orkester - Briggens Blåögda Blonda Kapten [2001]

En fin valsmelodi och då jag helt ärligt är lite svag för folkmusik, så sitter den 'lige i skabet' som danskarna säger.

21. Jan Johansson - Visa Från Utanmyra [1964]

En så spröd men så finurlig liten låt. Hela albumet är stämning rak igenom, men man måste ge den plats och inte stressa.

22. Esbjörn Svensson Trio - Elevation Of Love [2003]

Jag får aldrig nog av den här låten. Många av E.S.Ts låtar är så komplexa och har så mycket i sig att man hela tiden upptäcker nya passager och sekvenser som man kan glädjas över.

23. Bruce Springsteen - Youngstown [1995]

En så vemodig och finstämd låt ljusår från 'Born In the USA'. Hela albumet har genomgående fina texter som alla är som små historier om olika livsöden.

24. Cheb Mami - Haoulou [2001]

Let us go out with a bang. Skicka alla fisförnäma smaklökar åt helvete.