En stor del av den europeiska klubblagsfotbollen är snart över. Det enda som återstår är i stort sett Champions League-finalen, som på bästa schlagermanér nu är flyttad till en lördag för att tillmötesgå de festkrav världens alla fotbollsentusiaster kräver. Själv äger jag en väldigt konservativ hållning när det kommer till fotboll och tycker därför att beslutet är heltokigt och ytterligare ett i raden av exempel på hur den absoluta toppfotbollen gör sitt yttersta för att flytta fram positionerna i vardagsrummen hos folk som bara vill se superstjärnefejs och We are the Champions-pampiga hyllningar.
Därför tycker jag vi riktar blickarna mot England och Derbyshire och säsongavslutningen för Chesterfield Football Club. Det som på ytan tycks vara en ganska betydelselös match i engelska League Two är egentligen slutet på någonting väldigt stort. Den gamla trotjänaren Saltergate, hemmaarena för The Spireites i 139 år, gör nämligen sin avskedsföreställning. En ny och efterlängtad arena står klar att flytta in i till hösten, men den här dagen är alla där för att ta ett känslomässigt farväl av en av världens äldsta arenor.
När vi kommer in handlingen befinner vi oss i den absolut sista matchminuten. Även om hemmafansen plikttroget manar på sitt lag för en sista attack mot Bournemouth-buren är tankarna på annat håll. När slutsignalen ljuder ska Saltergate invaderas och partyt ta sin början. Men så händer det ändå - Derek Niven får på en härlig träff utanför straffområdet som borrar sig in i målvaktens högra hörn. Folk frågar sig vad som händer. Blev det mål?! Är det över? Kan vi invadera? Äh, skit samma, vi gör det!
Och så tar sig en stor del av arenan in på planen efter egen förmåga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar