Vanliga människor, deformerade människor, babys och gamlingar! BBC meddelar idag att Jarvis och gänget återförenas för ett par konserter nästa sommar. Det får bli som det blir och låta hur dåligt som helst - för ett barn av britpopen är detta nästan lika glädjande som Blurs återförening härom året.
Spelningarna nästa sommar blir bandets första gemensamma sedan 1996 och man låter hälsa att det blir samlade örhängen från hela karriären - för hela familjen! Prisa den skyldige!
Hyde Park den 3 juli. Jag har en barnslig förhoppning om att närvara. Någon som sviker?!
Nä, tänkte väl det.
Alright.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Har fortfarande inte riktigt fastnat för britpopen. Det lär väl komma nu när 90-talet kommer hypas, skrivas om, lånas av, stjälas från i det oändliga närmaste åren. Men på frågan "Blur eller Oasis?" är jag ändå klart övertygad om att svaret är "Pulp".
Smörtime: Din blogg är riktigt ace. Avslappnade, välskrivna texter om bra musik. Som vän av listor är jag också nöjd med 60-talslistan hittills, förutom att Love Minus Zero/No Limit hamnat på en skamlöst låg placering. men det vet ju du också, förstås. Nous ne sommes pas des anges på topp fem? Det utgår jag från.
Jag har själv gjort listor över de bästa låtarna från olika decennier i min blogg, vet inte om du sett det. 60-talet avhandlades för några år sedan och har, det erkänner jag, några helt oförklarliga missar ((Your Love Keeps Lifting Me) Higher and Higher och Tracks of My Tears är väl de mest iögonfallande).
Ohoj! Jag förstår verkligen om man inte fastnar för britpopen nu, typ femton år efter dess boom. Pulp är ju i många stunder ett strålande band och Jarvis är kanske den mest älskvärda av den tidens frontfigurer, men jag vet inte om de är det definitiva svaret på den där frågan... Äh, vi lämnar den frågan öppen för framtida generationer, tycker jag.
Stort tack för berömmet! Hurrarop och genomtänkta kommentarer är bloggen svag för.
Ryggdunkartime: Jag trillade över dina listor för ett tag sen (dock långt efter att de avslutades) och måste säga att de imponerar. Ambitiösa och fyllda med bra musik. Kan absolut tjäna som inspiration när listångesten är som störst. Och ja, listor är nästan alltid kul...
Jag vill inte avslöja för mycket om avslutningen på listan, men gällande den franska yé-yé-sångerskan är jag rädd för att jag kommer göra dig besviken. Det är en på alla sätt strålande charmig bit men jag hade totalt missat den (blott två spelningar i iTunes-arkivet innan din kommentar!) och det känns smått fånigt att bereda plats åt den nu när listan i stort sett är klar. Dina tre missar har dock alla möjligheter att dyka upp längre fram...
Två missar var det ja, inte tre...
Skicka en kommentar