Två låtar - flera hjältar

Här är två låtar. De skiljer sig rätt mycket från varandra. Den ena har ett rätt humoristiskt anslag medan den andra kanske inte bars framåt av skratt i studion. Det de har gemensamt är att båda är bra. Videorna likaså. The Radio Dept. är förmodligen Sveriges bästa band - Ricky Gervais, The Office och Noel Gallagher är på alla sätt helt enkelt bara bäst.

Tänk att få vara en fluga på väggen i studion när dessa två hjältar trängs på liten yta för att spela in Freelove Freeway, baksida till den hjärtskärande If You Don't Know Me By Now som David Brent bränner hela sitt avgångsvederlag på. Den påkostade videon till den senare låten är väl värd att kolla upp för den som har missat. Brent, helt klädd i vitt linne och med tillhörande bockskägg, är där i sitt esse. Jag vill inte spoila för mycket, men videon inbegriper även en duva som släpps fri. Ah, tårdrypande är ordet.

Freelove Freeway är å andra sidan mer rakt på. Det är klassisk rock med härligt trum- och gitarrspel. I studioversionen som ni kan se här nedanför bistår som sagt den bättre Gallagher-brodern med klanderfri bakgrundssång, men det är Rickys mäktiga pipa som står i centrum. Det är hans rossliga och klassiskt rockskolade stämma som berättar historierna från verkligheten. I avslutningen får vi t ex möta en gråtande cowboy. Vad låten handlar om är inte jag rätt man att avgöra. Den har så många bottnar. Värt att säga innan ni tittar på videon är också att ingen av kvinna född gör den sammanbitna minen bättre än Ricky Gervais.

She says "Por favor, can you pump me up? I say "Muchos gracias, adios. Bye bye".



För att riktigt kunna förstå storheten i låten är jag nödd att visa upp den scen där vi för första gången får stifta bekantskap med spelemannen, estradören och scenkonstnären David Brent. I det enskilt kanske bästa Office-avsnittet, det där Wernham Hogg-gänget under en dag ska låta sig utbildas i team building, tar direktören för det hele över spakarna med gitarren som främsta hjälpmedel. När det i avsnittets avslutning uppstår en lätt kylig stämning vänder sig David till Gareth "Gareth Keenan Investigates!" Keenan med orden "Gareth, go get the guitar". Det hela rundas sedan av med att Brent gör sin egen version av Handbags & Gladrags. Fantastiskt är ordet ni söker. Jag äger allt på DVD och har sett om allt oräkneliga gånger, men kärleken till personerna i serien är fortfarande lika stark när jag nu återvänder. Jag älskar dem allihopa. Alla andra serier som hankar sig fram i humorns namn kan vänligt men bestämt dra åt helvete.



Efter den avslutande känslosvadan tar vi och lugnar ner oss tillsammans med Radio Dept. Från ett av förra årets absolut bästa album kommer You Stopped Making Sense. Den är jättefin som enkel mp3-fil, men frågan är om den inte gör sig själv ännu mer rättvisa i den här fantastiska videon. Det går inte att säga någonting annat än att den är oerhört vacker och välgjord. Med den i ryggen kan man gladeligen flyga ut och ta helg.

Courtesy of Noel

Under Way Out West-helgen florerade det en del rykten om att Noel Gallagher skulle gästa The Soundtrack Of Our Lives på scen. Detta inträffade aldrig.

Under en längre period har det sagts att Noel filar på en soloskiva efter uppbrottet från Oasis. Detta har ännu inträffat.

Mina förhoppningar på en sådan skiva är faktiskt relativt högt ställda. Jag kan se framför mig en solokarriär i stil med den store idolen Paul Weller. När det gäller Noels ohängde broder gäller dock ett närmast motsatt förhållande: sällan, om ens aldrig, har förväntningarna på ett nytt band varit så låga.

Varför jag skriver detta? Jo, jag hittade just ett favoritcitat från den gamle Inspiral Carpets-roddaren. Jag vill minnas att det är hämtat från en intervju i början av förra året, alltså bara några månader innan det att skilsmässan från bandet offentliggjordes.

"[Liam is] rude, arrogant, intimidating and lazy. He's the angriest man you'll ever meet. He's like a man with a fork in a world of soup".