Många av er har säkert inte lyckats undgå att notera den revival som den ryske estradören Eduard Khil just nu upplever. För egen del är det första gången jag ser klippet - trots det kan jag lätt förstå den kultstatus som Khil tillskrivs på diverse humorsajter. Tack vare YouTube går nämligen Khil, idag 75, en ny vår tillmötes. Efter ett gäng magra år utanför rampljuset talas det på olika håll till och med om en eventuell comeback från trall-fenomenet. Då det i någon mening trots allt handlar om musik - något som den här bloggen gör tafatta anspråk på att kretsa kring - anser jag att det är på sin plats att Khil bereds utrymme även på den här stojiga plattformen.
Det är ett makalöst härligt klipp från en tid då Sovjet var Sovjet och där folket på tundran förmodligen var ganska svältfödda på det här med förstklassig underhållning i den statliga televisionen. Enter: Eduard Khil - underhållaren. Med en naturligt ledig pondus framför han här ett trallnummer av den högre skolan. Från det ögonblick då han först dyker upp i bild till det då han lämnar tittaren med endast den bruna dekoren framför sig befinner vi oss i Khils drömska sagovärld - en värld där glada män går runt och lo-lollar och skrattar som superskurkar och där alla bekymmer är långt borta. Det är ett sällsamt Brezjev-sanktionerat hopkok av kärlek, humor och vardagligt uppåttjack som Khil skänker oss innan han planenligt och självklart vinkar adjö drygt två minuter efter de första tonernas trugande propåer.
Jag ger er Rysslands svar på Frank Sinatra, barytonen, trotjänaren, och - bland mycket annat - underhållaren Eduard Khil, här i eposet "I Am Glad I'm Finally Going Home".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar