söndag 29 augusti 2010

60-talets 200 bästa låtar (#129-120)


#129: Roy Hamilton - Crackin' Up Over You [1966]

Roy var mannen som sjöng "You'll Never Walk Alone" före både Gerry & The Pacemakers och The Kop. Året var då 1954. Tolv år senare gavs denna northern soul-anthem ut, men det var först på sjuttiotalet som den nådde en större publik. Den förre proffsboxaren och gospelsångaren var som ni hör begåvad med en mäktig pipa, men likt många andra stora röster tystnade den allt för tidigt. Blott 40 år gammal plockade Roy ned skylten i vad som tros vara ett stroke-anfall.

#128: The Small Faces - All or Nothing [1966]

Trots att Small Faces var ett av de ledande mods- och British Invasion-banden är känslan att de idag är ganska bortglömda. Så var verkligen inte fallet för 44 år sedan, då "All or Nothing" toppade singellistan i England tillsammans med Beatlarnas något blaskiga "Yellow Submarine". Steve Marriotts röst visar var skåpet ska stå i denna trotsiga låt om kärlek och uppbrott.

#127: Love - Always See Your Face [1969]

Nämen hallå där, det första Love-inslaget på listan! En låt jag först upptäckte genom soundtracket till High Fidelity. De första veckorna med låten var en intensiv kärlekshistoria. Det kändes som att den var med mig överallt. Vi trivdes verkligen i varandras sällskap. Men så fann jag andra, och den hittade säkert också andra öron, och vi gled isär mer och mer. Fram tills nu. För som alltid med Arthur Lee så hittar vi tillbaka till varandra. Efter några år tillsammans har vi nu nått fram till den tidpunkten då jag, utan darr på rösten, kan säga att jag älskar (pun intended) Love.

#126: The Who - The Kids are Alright [1965]

Många gånger behövs det inte mer än ringande gitarrer och trallande melodier för att göra strålande pop.

#125: Tommy James & The Shondells - Crimson & Clover [1968]

På den ständigt återkommande frågan "vilken är din favoritfärg?" är mitt nya standardsvar karmosin. Jag vet knappt hur det ser ut, men det är ett kul ord och del av en gammal amerikansk listetta. En sån där låt som jag inte riktigt kan förklara varför jag gillar.

#124: Mott the Hoople - Rock & Roll Queen [1969]

Jag gillar sån där rock 'n' roll-musik, va. Mycket gitarrer, trummor och bas. Och så får det gärna svänga så där härligt rockigt, va.

#123: Thunderclap Newman - Something in the Air [1969]

Det finns ett kapitel i Fredrik Strages Text som handlar om roddare. Om man som jag har varit fascinerad av detta släkte ända sedan Jonas Inde gestaltade Tommy Bohlin är det en ganska engagerande text som beskriver hur livet på vägarna kan se ut. Har du inte läst artikeln är det bara att titta på vårt lands mest TV-vänliga roadie, Nalle Knutsson-sidekicken Jörgen "Jugge" Nohall, för att få dig en rättvis bild av hur roddaren äter, sover och skiter rock 'n' roll. Sen finns det givetvis andra typer, som Who-roadien John "Speedy" Keen, textpappa till "Something in the Air".

#122: The Lovin' Spoonful - Summer in the City [1966]

En hit med biltutor och tryckluftsborrar kommer alltid vara en hit med biltutor och tryckluftsborrar. Jag väljer i det här fallet att bortse från att låten är outsägligt uttjatad och förmodligen inte är förtjänt av en så hög listplacering.

#121: Bettye Swann - Make Me Yours [1967]

En grym låt, kort och gott.

#120: The Sonics - Psycho [1965]

Haha, det är "fullt ös - medvetslös", "plattan i mattan" och alla andra tokuttryck på samma gång. Gerry Roslie dricker inte bara stryknin, här skriker han också ut den gamla lågstadiesmädelsen "psyko". Han ger verkligen allt och det är så befriande skönt att höra.

[Spotify: This is the 60s?]

Jättestor lista: 60-talets 200 bästa låtar [sammanställning]

Inga kommentarer: