lördag 14 augusti 2010

We check the charts and start to figure it out

Igår besökte jag Slottsskogen och Way Out West för tredje gången sedan starten 2007. Det blev endast en endagarsbiljett den här gången, men att ha sett och hört "All My Friends" live gör att det känns lite bättre att gå miste om Pavement och Håkan-spelningen som gick av stapeln tidigare idag.


LCD Soundsystem var bäst. Tyvärr missade jag "Tribulations" till följd av ett illa tajmat men högst nödvändigt toalettbesök, men fick som sagt höra 00-talets kanske bästa låt "All My Friends", den första skivans medryckande "Daft Punk Is Playing At My House" och en fet avslutning i "Yeah (Crass Version). I övrigt var Local Natives pigga och The National fick en att önska sig en mer intim och längre terapisession ihop med Matt Berninger. Två av mina största favoriter från det senaste året, Beach House och The xx, stod även de för två väldigt fina spelningar. Ett längre getöga slängdes också på Jens Lekman och Paul Weller. The Stooges fick tyvärr vika sig för ett mat- och ölstopp utanför området, och M.I.A. sket jag helt i. Sammantaget en mycket fin dag, som avslutades med en stillsamt vuxen öl utanför området och utan att ens göra ett försök på någon av klubbspelningarna.

Nu ska jag skriva viktig hemtenta, men 60-talslistan kommer snart tillbaka. Och så skriver vi alla in i våra kalendrar att världens bästa poporkester Teenage Fanclub ärar vårt land med ett besök nu i november.

2 kommentarer:

Boggen sa...

Är tyvärr inget fan av LCD så jag valde Jonsi istället och fick se en mycket vacker spelning, (som tyvärr stördes något av ljud från en annan scen ; ))The National var grymma och på både gott och ont tror jag de är ett av de få band som har möjlighet att nå den "arenabandsnivån" som väl bara Coldplay klarat av, av band som tillkommit på senare tid. Sket också i MIA.

Filip sa...

Hörde även av vänner som var på Jonsi att LCD hördes ända in till tältet.

The National var såklart jättebra, men jag tror de hade mått bättre av en senare tid. Jag hoppas av hela mitt hjärta att de inte utvecklas till nån själlös, kringresande cirkus där de åker runt och spelar på enorma fotbollsarenor inför folk som förväntar sig något så äckligt som en Queen-upplevelse.