60-talets 200 bästa låtar (#147-140)

#147: Blind Faith - Can't Find My Way Home [1969]

Steve Winwood, 21, och Eric Clapton, 24, på varsin finstämd akustisk, Ginger Baker på jazzdränkt trumkomp och så Winwoods änglalika röst på det. På supergruppens enda platta är det här det bästa bidraget.

#146: Sly & The Family Stone - Everyday People [1968]

Soulfunkens All You Need Is Love. Utgiven mitt under Vietnam-kriget vädjar Sly Stone om fred och påminner alla tvivlare om att vi ändå är ganska lika varandra. Sly och gänget skulle ha mer att ge under nästa årtionde, men den här fina biten kvalar med lätthet in bland deras största, om än lite poppigare, stunder.

#145: Jefferson Airplane - White Rabbit [1967]

Jag har ganska svårt för JA och deras proggiga sound, men den här låten är ju ganska cool. Framför allt är den med i en obetalbar scen i Fear and Loathing in Las Vegas, där en cocktailproppad och knivförsedd Dr. Gonzo (Benicio del Toro) ber Johnny Depps rollfigur Raoul Duke att slänga i den inte så mobila bandspelaren i badkaret "when White Rabbit peaks".

#144: Robert Knight - Love on a Mountain Top [1967]

Här är jag osäker. Vissa källor hävdar att låten ligger med på Knights skiva med samma namn som hans främsta hit, Everlasting Love, utgiven 1967, medan andra påstår att den gavs ut som singel först sex år senare, alltså på fel årtionde för oss. Vi kör på 60-talsvarianten, annars blir den här listan helt kajko. För med ska den. Sån här slick soul är jag väldigt svag för.

#143: Tim Buckley - Pleasant Street [1967]

Om en LSD-tripp kan vara en ballad är Pleasant Street låten. Det repetitiva "down, down, down" följt av refrängen... Mmm. Förmodligen handlar dock låten om heroin, och visst, det har man ju hört att folk kan må bra av, men preparatet var åtta år senare också högst medverkande vid Buckleys tragiska död. Men nog vill jag allt tro att det någonstans finns en Pleasant Street som Jeff och Tim vandrar runt och jammar på. [varning för märkliga Spotify-versioner]

#142: The Box Tops - Soul Deep [1969]

Hörrni, Box Tops bästa låt är inte The Letter, det är ju Soul Deep. Alex Chilton med stämma är i högform i den här blåögda soulpärlan. Så. Jävla. Bra.

#141: The Easybeats - Friday On My Mind [1965]

Tidigare, innan den här bloggen fanns, delade jag blogg med en av mina bästa kompisar. Vi kan kalla honom A, men egentligen heter han Arvid. Just nu befinner han sig i Australien och gör praktik på ett fint ställe. Men tidigare, när han bodde i Sverige, skrev han en gång väldigt fint om just The Easybeats, som just är från Down Under. Just passande, va? Va? Med det som bakgrund vill jag inte vara sämre än att jag kopierar hans inlägg. Med på köpet får ni också en liten video.

"En måndag i december känns ju sällan särskilt upplyftande. Om cirka två timmar är det natt och det kan man inte säga annat om än att det är bedrövligt. Vet ni vad jag gör i det läget? Jag tar mig en titt på australiska 60-talsgruppen The Easybeats video till den fantastiska låten 'Friday On My Mind'.



Genast känns allt lite lättare. Och det beror inte enbart på musiken. Det finns nämligen ett par saker med videon som är värda att dröja sig kvar vid ett tag.

Till att börja med sångaren Stevie Wright. Han ser så full i fan ut i sångens inledning att man inte kan låta bli att tänka att 'det där är allt en riktig liten rackargrabb', men så är han så charmig att man väljer att ha överseende med att han just pallat ett helt tjog äpplen av dig. Sedan slås du också av att han ser ut som vilken Beatles-medlem som helst och att det förmodligen ledde till att han kunde ligga runt utav bara helvete där nere i Australien.

Sedan har vi min stora favorit – trummisen Gordon 'Snowy' Fleet. Mannen ger steloperationen ett ansikte. Han sitter och bankar med sina trumpinnar på ett sätt som för tankarna till Frankensteins monster. Varje gång jag ser detta skrattar jag högt och tänker 'oj oj vad stel han är' och så känner jag ett oerhört sug efter att se denna man dansa limbo. Kontrasten mot sångaren är total. Stevie Wright formligen spritter av glädje och försöker röra varenda fiber i kroppen samtidigt. Han påminner om 'Happy Feet', den där animerade pingvinen, ni vet. Så ser han ut. Koordinationen är inte den bästa, och varje gång han ska slänga med huvudet måste han liksom stanna upp med resten av kroppen. Men jösses vad han flyger runt! Och bredvid honom sitter Gordon 'Snowy' Fleet som vore han gjord av sten."

#140: Dobie Gray - Out on the Floor [1965]

Hey, hey, hey! Ah... Det blir nästan inte mer Northern Soul än så här. Genast förflyttar vi oss till det berömda Wigan Casino och en tid långt före den då femtonåriga estetstudenter går omkring med Northern Soul-axelremsväskor och Muse i hörlurarna och känner sig allmänt alternativa.

[Spotify: This is the 60s?]

Jättestor lista: 60-talets 200 bästa låtar [sammanställning]