#89: The Walker Brothers - My Ship Is Comin' In [1965]
"Bröderna" Walker är ena hala jävlar. Från det jag har hört av brödratrion och Scotts solokarriär tycker jag att det lätt blir för mäktigt, men här balanserar de med känsliga steg på rätt sida gränsen om det äckelpompösa.
#88: Irma Thomas - Break-A-Way [1964]
Irma! Bara namnet är ju för härligt. Det blir inte mer bortglömd gula Blend-faster än så. Men nu talar vi ändå om "The Soul Queen of New Orleans", i andra sammanhang kanske mest känd för Time Is On My Side men på den här bloggen alltså framhållen för denna riviga lilla sak. För den handklapps- och bakgrundskörsvage dukar vi fram fasters vita linnedukar.
#87: Lorraine Ellison - Stay With Me Baby [1969]
För någon månad sedan här i bloggen nämnde jag vilken fantastisk skiva Stay With Me är. Det finns ett par, tre spår där Lorraine med tillhörande pipa slår undan den berömda mattan på en. Titellåten fungerar som en alldeles perfekt introduktion till hennes elva låtar korta skivkarriär.
#86: Fleetwood Mac - Man of the World [1969]
På den nya och på vissa håll lite för hyllade Håkan Hellström-skivan går en textrad "filosofiskt missnöjd, ekonomiskt bortskämd". Det är lite samma tema i den här hänförande låten, skriven av den Peter Green som vissa rockrävar hävdar är det riktiga Fleetwood Mac.
85: The Association - Never My Love [1967]
Enligt trovärdiga beräkningar från 1999 är Never My Love den näst mest spelade låten i världshistorien efter ettan You've Lost That Lovin' Feelin' och före trean Yesterday. Den sammanlagda radiotiden under låtens tre inledande decennier uppgår till smått makabra 40 år. Det är med andra ord rättvist att utfärda en viss varningsflagg för sönderspelning här. Men samtidigt är en bra låt alltid en bra låt, och The Association-versionen är för mig fortfarande ganska så behaglig att låta sig vaggas in i.
84: The Shangri-La's - Past, Present and Future [1966]
Av sextiotalets alla tjejgrupper utmärker sig tjejerna från Queens med sina djupa och emellanåt rätt dystra texter. Bara det gör att man har ett extra gott öga till dem. När de sedan tar hjälp av ingen mindre än Beethoven faller prettot som gömmer sig inom mig pladask.
83: Frank Sinatra - It Was a Very Good Year [1965]
Ingen kan sjunga om livets goda viner med samma eleganta och värdiga stämma som gamle Ol' Blue Eyes.
82: Dusty Springfield - Just a Little Lovin' [1968]
Det är klart att Dusty ska vara med på den här listan. Svårigheten har varit att välja rätt låt. Den här gången föll valet på Just a Little Lovin', vilken, för att tala i musikjournalisttermer, låter lite som en sommarbris.
81: The Byrds - Goin' Back [1967]
Lättviktig skit, det var vad David Crosby ansåg om låten innan han kort därefter valde att avsluta sina åtaganden i bandet. Jag håller såklart inte med honom i det omdömet. Lyssna bara på den avslutande halvminuten - precis så vill jag nämligen ha min lättviktiga skit serverad.
80: Van Morrison - Madame George [1968]
Sent ska syndaren vakna. Jag som länge har förfäktat åsikten om att Van Morrison är en tråkig jävel är nu redo att erkänna att han trots allt har sina stunder.
[Spotify: This is the 60s?]
Jättestor lista: 60-talets 200 bästa låtar [sammanställning]
4 kommentarer:
Grattis till Van. Ett steg som kan vara bra att ta nu är till låten "Redwood Tree". Ser fram emot den fortsatta nedräkningen.
Härlig låt! Tack för tipset. Den gode Van har allt några låtar som kan komma att bli aktuella om jag någon gång får för mig att göra en liknande lista för 70-talet.
Madam George brukar jag oftast hålla som min favoritlåt med Van the Man. Bra där.
Annars: Bra mängd pop, kanske helt rätt Dustyval. Den eller den uppenbara prästsonslåten.
Har alltid fått för mig att Fleetwood Macs bluesera är rätt seg, och det lilla jag hört bekräftar det. Men jag kanske är en syndare som sover i det fallet.
Men mest av allt vill jag säga att min mamma heter Irma.
Haha! Ständigt detta problem med någons mamma när man "hoppar på" ett namn... Minns fortfarande när jag och några vänner i högstadiet diskuterade den gamle rinkräven Ed Belfour och hans fru Rita (ett outtömligt ämne för den som undrar) och jag i högst pubertal anda hävdade att det var det perfekta namnet på en baltisk glädjeflicka. Diskussionen tystnade plötsligt innan en av deltagarna påminde om att det var hans mors dopnamn...
Tack för kritiken! Den där andra Dusty-låten låg självklart bra till, men i slutändan föll den delvis bort på grund av att den återstående delen av listan redan innehåller ganska många kända titlar.
Skicka en kommentar