Omfamna omslaget: Kevin Eubanks - Promise of Tomorrow [1989]

När jag ändå är inne på det här med omslag kan jag ju lika gärna fortsätta på det temat. I den med ojämna mellanrum återkommande serien Omfamna omslaget har vi tidigare avhandlat betydande storheter på området som Millie Jackson och Geto Boys. Den här gången har turen kommit fram till ingen mindre än Kevin Eubanks.

Alla känner vi igen Kevin från The Tonight Show. Under en herrans massa år tjänstgjorde han under Jay Leno och skrattade på ett väl inoljat sätt åt dennes ofta väldigt tama vitsar. Vid extra stora skrattsalvor rev han av ett ackord och i de återkommande reklampauserna stampade han igång någon rockklassiker för att frammana mogen sittdans och underhålla den lättroade publiken. En musiker med ambitioner hade nog betraktat den musikaliska gärningen som mindre utmanande, men samtidigt får vi anta att Kevin under sina 18 år som trogen sidekick drog in hyfsat med deg och att han med hjälp av sin position som teve-fejs drygade ut mängden erövrade cougars med en ansenlig ränta.

Men vad sysslar han då med åren innan han hoppar in i teve-rutan? Jo, han är musiker. Närmare bestämt gitarrist. Med dessa komponenter är det nog närmast självklart att också ge debutskivan från 1982 namnet Guitarist. Åren efter debuten följer sedan ytterligare några skivor med Kevins namn på. Av dessa sticker 1987 års The Heat of the Heat ut, inte bara på grund av att det enligt kritikerna är hans hittills sämsta, utan också för det slicka omslagsfotot på en inoljad Kevin i rosaskimrande wet T-shirt och med hans trogna följeslagare käckt uppburen av den starka famnen.

Kanske är det omslaget lite för mycket även för Kevin. När 1988 års skiva dimper ner i butikerna ger det nämligen en tydlig vink om att han nu är redo att skifta fokus. Det nya albumet bär inte bara en mer drömsk titel, borta är även den utmanande looken. På The Searcher får vi anta att Kevin är ute efter att ge musiken en mer seriös prägel. Med en längdmässigt imponerande rock, högt skurna jeans och en mustasch som idag antagligen hade betraktats som ironisk skulle man kunna tro att han har inspirerats av en kringflackande tygförsäljare, men lyckligtvis har han återigen sin partner in crime vid sin sida när han träder fram i dimman och vi andas ut och påminns om att Kevin egentligen bara är den där killen next door som gillar att plinka på sin gitarr.

Men så infaller 1989. Muren är på väg att falla, folk är oroliga över vad som väntar härnäst och Kevin Eubanks går in i studion för att spela in Promise of Tomorrow, skivan som ska komma att kombinera de olika stilar som han tidigare har försökt sig på.


Det är mer lättklätt än någonsin tidigare i Eubanks karriär. Men samtidigt bär han också ett uttryck som säger "Hej! Jag är inte bara en bit kött, jag spelar gitarr också". För ser man bortom kompassen och den imponerande torson hittar man i norrskenet även två vita duvor som med hjälp av ett svåridentifierat material bildar ett gitarrliknande mönster.

Denna bild visar med all önskvärd tydlighet att Kevin Eubanks i grund och botten helt enkelt är en konstnärlig mjukis fångad i en tuffings kropp - en kombination som den här gången leder fram till en självklar plats på väggen bland vår tids största omslagskonstnärer.