This Is Pop? hyllar: Jugge Nohall

Kommer ni ihåg den gamle tokfransen Jugge Nohall? Om ni letar långt bak i ert dokusåpaminne minns ni säkert den stjärnfyllda serien Club Goa som rullade på trean för några år sedan. Bland storheter inom genren som Baren-Meral och Farmen-Sebastian (kanske den klarast lysande stjärnan på hela dokusåpahimlen) var även Jugge med på ett hörn i produktionen. Han var inte där som deltagare, nej istället fungerade han som någon allt-i-allo tillsammans med den ständige parhästen Nalle Knutsson. Borta i Indien frotterade sig Jugge med den svenska dokusåpaeliten, som i sin tur passade på att roa sig på sitt eget kungliga vis medan kamerorna rullade. Vi fick ta del av regelrätta fylleintriger, någon lättare misshandel, polisbesök, klassisk vuxenmobbning och allmänt svammel från en samling individer som efter bästa förmåga försökte kräma ur sina sista desperata kändisminuter. Åh, det var härliga tider för alla oss som alltid har uppskattat en god dos hjärndöd teve-underhållning.

För folk som av någon oförklarlig anledning lyckades missa serien hittar ni här ett smakprov på vem människan Jugge Nohall är. I klippet nedan ser vi honom i par med den gamle Farmen-charmören Blondie, och tillsammans är grabbarna här på jakt efter diverse scenverktyg för en antågande praktfest i Club Goa-nästet. Som gammal roddare och ärrad rock 'n' roll-räv intar Jugge en attityd som osar självsäkerhet och kunskap på området, men i slutändan förstår man att det mest bara är tomma ord som strömmar ur den trinde mannens mun. Mycket av detta snack bildar dock Jugges storhet. Det är "rökarn" hit och "ruggugglor" dit, helt utan en tillstymmelse av självinsikt och med en obändig tro på sin egen förmåga. Allt uttryckt med en osviklig yrkesstolthet. I vissa stunder når han rent hisnande humorhöjder. Låt mig innan klippet tar vid avsluta med att konstatera det uppenbara: Vill jag få något gjort på ett snabbt och proffsigt sätt så är dessa äldre småpojkar inte de första jag vänder mig till för jobbet. Som komikerduo fungerar de däremot ypperligt.



[För en fortsättning på PA-äventyret rekommenderas en tittning HÄR].

För mig och ett par av mina vänner gjorde sig Jugge dock stor redan i serien Stockholmare. Jag har inga superklara minnen av serien i övrigt, men jag minns att han redan där gjorde ett starkt intryck genom sin ärliga och ibland något naiva framtoning. Bland annat försökte han under seriens gång lansera en programidé som gick ut på att han själv ledde en talkshow och där twisten i hela grejen bestod av att gästerna i programmet ställde frågor till honom istället för det motsatta som länge varit ett vedertaget och rätt så framgångsrikt grepp i talkshowbranschen. I mötet med bolagsbossen var det för tittaren uppenbart hur hans förslag möttes av kalla handen, men Jugge tycktes inte ta någon notis om detta och i en obetalbar scen kunde man se hur han ensam i sitt kök firade vad han betraktade som ett framgångsrikt möte genom att duka upp en flådig festmåltid bestående av kräftor.

Under några år på 00-talet var Jugge ett stående inslag i min närmaste bekantskapskrets. Han kunde dyka upp i de mest oväntade sammanhang, ofta i form av något egenhändigt uttryck eller så. Förstå den lycka som då uppstod när jag och några vänner träffade Jugge en drucken kväll på Limerick, strax efter hans Goa-sejour. En nästan barnslig glädje infann sig när han för en kort stund satte sig ner vid vårt bord, iklädd de karakteristiska piratbyxorna och med en Ljud & Bild-tidning i sin ena hand. Hade Zlatan klivit in i samma rum hade det knappast förändrat något - i blickfånget satt Jörgen "Jugge" Nohall, och till vår stora glädje var han precis lika älskvärd i verkligheten som i teve-rutan. Vi fick våra minuter med den store Saxon- och Judas Priest-fanatikern innan han tackade för sig och skickade med hälsningen "Tack grabbar, det är ni som gör mig stor!" till vårt lilla sällskap. Det var vad man brukar kalla ett minne för livet.

De senaste åren har det tyvärr varit lite tyst kring Jugge. Han har försvunnit bort mer och mer från rampljuset. Ibland har jag undrat vad han kan tänkas pyssla med. Speakerjobb? En statistroll i Roy Anderssons Du Levande? Räcker det för att klara livhanken? Jag har inte aktivt letat efter några livstecken, utan tänkt att tystnaden kan ha berott på att han kanske bara vill ha lite tid för sig själv. Allt har sin gång och även stjärnglansen och Bindefeld-bjudningarna har sitt pris.

Men så nås jag nu av rapporter som tyder på att Jugge gör sig redo för vad vi hoppas blir en storstilad comeback. Han tänker sig tydligen en framtid på scenen. Tiden då han stod för det otacksamma slitet bakom ridåerna är förbi. Den 12 december släppte han nämligen en första demoversion av sin egenkomponerade låt "Anybody in Love". Det är en berättelse om livet, kaffet och kärleken till sin stad och de människor som befolkar den. Det är också här vi först får möta den Annika Marklund som han verkar hysa en stor kärlek till. Så till frågan vi alla ställer oss: Är Jugge lyckligt kär - eller är han bara besatt av denna Annika Marklund? De kryptiska meddelandena i videon, "Inspiration is the most beautiful woman/who likes to wash her hair/on a Sunday like this", tyder på det sistnämnda alternativet, men självklart hoppas jag på det andra.

Den 30 december släpper han en mer mixad version av låten. Kvar är inte bara de stora frågorna om livet och Jugges rostiga stämma, utan även dedikationen till Annika Marklund, "a stunning beautiful woman". Den uppmärksamme kan också notera hur den gamle roddaren är väldigt noggrann med att detaljerat beskriva vilka syntar och annan programvara han har använt sig av för att skapa låten. Credit where credit's due! Om låten då? Ja, ett par mixningar till och jag tror vi har en comeback som heter duga. Vi kan aldrig få nog av ömsinta kärleksförklaringar i 80 BPM.



Oavsett hur det går med artistkarriären, mysteriet Annika Marklund och allt annat så förväntar jag mig att Jugge fortsätter att dela in livet och världen i "rock and roll" och "inte rock and roll". Det synsättet kan möjligtvis anklagas för att vara nyansfattigt och i klenaste laget, men i ett kändisuniversum där var och varannan nonsensperson springer runt och lever efter någon töntig latinsk fras så känns Jugges ord befriande att höra. Som han själv så vackert uttrycker det:

"Man måste alltid rodda och rocka - och roddning behövs för att roddning är Gud".