fredag 3 juni 2011

This Is Pop? presenterar: Gästmix #5


Prisa herren! Nej, det är inte skatteåterbäringen som är kommen - men väl en gästmix som talar till dem ovan där. Bakom den står - för första gången - en så kallad e-vän. Det moderna informationssamhället öppnar nämligen inte bara möjligheter för folk som söker sällskap på postorder, är intresserade av att lära sig mer om det här med att bygga hemmagjorda bomber eller vill gräva djupare i 1958 års fotbolls-VM (vad hände egentligen?). Nej, helt utan hänsyn till både tid och rum går det också att utbyta musikaliska preferenser med varandra.

Martin, som borta i en annan bloggosfär står bakom finfina bloggar som Dunka Dunka, Världshistoriens 101 bästa judar och Världshistoriens 101 bästa fransmän, lockades av den senare möjligheten och valde därför att nedkomma med en blandning som kanske kan överbrygga skillnaderna mellan oss som vandrar här och alla de olika väsen som befinner sig på annan ort.

Som konfirmations-dropout och hemmahörande i en familj som drar mer åt hedningshållet än det religiösa är jag säkert i behov av varje sekund av andlig närvaro. Men jag tror inte att det är min sakrala avsaknad som gör att jag uppskattar låtarna. Nej, det är snarare frågan om svettig livfullhet. Du behöver inte vara fan och bli religiös på äldre dagar för att uppfatta den sprudlande lidelsen i låtar som How I Got Over, Peace och Just A Closer Walk With Thee. På samma sätt måste du inte vara en hängiven guldduschare för att lättvindigt duka under för The Storm Is Overs större-än-livet-framtoning. Nej, det räcker gott och väl med att kunna sätta värde på det mäktiga som en gemensam tro på något bildar.

Eller som Martin själv uttrycker det:

I dessa ironiska och antiromantiska tider när allt ska skämtas bort och betalas med kredit, så tycker jag att det är dags att gemensamt återvända till lite fastare grunder. Gud, närmare bestämt. Det var ju trots allt inte så länge sen det var påsk och vi musiknördar ägnar oss sällan åt spirituella toner i tron att all kristen musik är kass. Så är det förstås inte: all kristen rock är kass. Men! Gospeln! Soulen! Housen! Gospelhousen! Vad hittar vi där, om inte underbara toner som är riktade raka vägen upp.

Greppa din stolsgranne och sjung med.


1. Aretha Franklin - How I Got Over [1972]

Vi kör, mer eller mindre, plattan i mattan på en gång. Souldrottningen rör sig här tillbaka till gamla hemtama gospeltrakter och gör det med en energi som sveper med sig allt i sin väg.

2. Dana DivineThe Gospel Slide: Jesus Apostles March [2001]

"Calling all saints to the dancefloor." Det utropet inleder den här underbara och bisarra blandningen av kyrka, klubb och aerobicspass. Inte okej att missa denna pärla!

3. MoodymannThe Thief that Stole My Sad Days (Ya Blessin' Me) [2000]

Gospelhousen i förra låten byts här ut mot lite mindre euforisk, men ack så vacker, deep house. Låten kommer från skivan som man kan skymta på Håkan Hellströms debutalbum.

4. Elvis Presley Take My Hand, Precious Lord [1957]

Den som lyssnar noga på Elvis röst hör att han nästan är värd all den uppmärksamhet generationer av musikfans har gett honom.

5. The Canton SpiritualsStand By Me [1985]

Från den första sekundens trumnedslag och de påföljande gitarrtonerna är jag fast. Hade det varit en sekulär låt hade den mycket väl kunnat räknas som en soulklassiker. Och kanske om den kommit 20 år tidigare.

6. Eugene Williams and Sister Lee Ida Brown and the Houston Interdenominational ChoirPeace [1974]

De valde ett kort namn på låten för att kompensera för gruppnamnet, eller? Hur som helst: det här är innerligt och svettigt och kärleksfullt och omissbart. Låter lite som southern soul fast med fler körer.

7. Marvin GayeGod is Love [1971]

Om jag fick välja en sångröst att ha, bara en, och jag fick välja av alla som någonsin funnits. Då hade jag valt Marvins.

8. Rahsaan Roland Kirk Old Rugged Cross [1972]

Kapten Kirk är en av de mest exalterande, glädjespridande, demokratiska, musikaliska och livsomvälvande artisterna jag vet. Han är en av mina absoluta all time-favoriter och när jag kom på att han gjort en cover på den här gospelstandarden (eller "cover" kanske man ska säga - han sätter minst sagt sin egen stämpel på den) så var det en no-brainer - självklart ska alla som möjligen missat Kirk få en chans att höra honom.

9. Faith, Hope and Spirit - Joy [Lenny Fontana Mix] [19??]

Ah, jag är så himla svag för det där studsiga housepianot. Det går alltid hem. På med partyskorna igen!

10. The Soulful Sons of ZionPray for Peace [1975]

Ännu en obskyr gospelpärla hämtad från bloggen Soul Sides. Återigen: Fantastiskt bandnamn, eller gruppnamn, eller körnamn. Fantastiskt, hursomhelst.

11. Willie Banks and the MessengersIf It Had Not Been for Jesus [1973]

Det där gitarriffet, helt omöjligt att inte bli lite smålöjligt glad av det, faktiskt. Så simpelt men fint.

12. Sister Wynona Carr The Ball Game [1952]

Gud och baseball i den här gamla gospelklassikern.

13. John ColtraneA Love Supreme Part 1: Acknowledgment [1965]

Pharoah Sanders briljanta spirituella resa The Creator Has a Master Plan kändes med sina knappt 35 minuter som lite för lång för det här blandbandet, men den här jazzklassikern är inte så fasligt lång och nästan lika bra.

14. R. KellyThe Storm Is Over [2000]

Jag har älskat The Storm Is Over åtminstone fyra år nu, och jag svär på alla mina gravar att det är helt oironiskt. Jag tycker det är en underbart fin låt. Ger mig ibland rent av tårar. Att våga se framåt och tro att det verkligen på riktigt kommer bli bättre, nu äntligen, det är så svårt, men så fint.

15. Celestial ChoirStand on the Word [Larry Levan Remix] [1982]

Från discogs: "Excellent sounding pressing of an impossibly rare LP track, that has never sounded as clear or dynamic as this version. Originally recorded live in the First Baptist Church in Crown Heights, New York City, in 1982 and pressed only for the congregation, Walter Gibbons (owner of Jus Born studios and a new born Christian at the time of the recording) acquired a copy and played it out at the 7th Avenue. Rock & Soul shop were he worked. This was the place where most discerning DJs and soulful dance music aficionados picked up on this new sound, and it quickly became a Garage, Loft and Zanzibar club classic, championed by Larry Levan, David Mancuso and others."

Från mig: Jag är inte helt säker på att det är Larry Levans bästa remix, men världens bästa låt är det alla gånger.

16. Mahalia Jackson – Just a Closer Walk with Thee [1960]

Nej, en samling religiösa låtar som inte har med The Queen of Gospel, det vore väl ändå förfärligt. Så här har ni den mest hyllade gospelsångerskan av de alla.

17. Prefab Sprout - Ride [2009]

Jag blir alltid varm i kroppen när jag tänker på Paddy McAloon, som är en av mina favoritmänniskor. Hans grupp Prefab Sprout är, som alla vet, en av världens bästa grupper genom tiderna och deras senaste skiva (som egentligen består av gamla 90-talslåtar som aldrig såg dagens ljus när det begav sig) består av flertalet låtar som håller högre klass än det mesta som passerar för pop idag. Jag valde Ride, men jag hade lika gärna kunnat välja Sweet Gospel Music. Eller, tja, nån annan låt från skivan. Perfekt värdighet, absolut ödmjukhet, total popsensibilitet. Jag hjärta Prefab.

18. Bob DylanEvery Grain of Sand [1981]

Dylans kristna skivor är naturligtvis inte så dåliga som folk säger och guldkorn finns det även från den perioden. Till exempel avslutningslåten på Shot of Love, som ni serveras här. Kanske på gränsen till lite väl sentimental, men domaren visar vit flagg.

19. Jonathan RichmanA Higher Power [1992]

Jaja, jag vet, den handlar ju om romantik den här. Om den underbara tjejen du inte kan sluta tycka är så underbart underbar i all evighet, amen och hallelujah, men slutsatsen han drar gör att jag kan placera låten på blandbandet utan att skämmas. En sådan fantastiskt kvinna kan förstås inte ha uppkommit av en slump - och vips så har jag lyckats bjuda in min älskling Jonathan Richman också till den här tillställningen.

20. Lucy RodgersI Found a Friend [1967]

Det är så fint egentligen, att hitta en vän. En man känner att man verkligen kommer kunna lita på och ty sig till resten av livet. Må vara en varelse av kött och blod eller av himmelsk sort - fint är det i vilket fall. Lucy kan inte låta bli att sjunga ut sin lycka och vi kan väl låta oss smittas av den oavsett om vi delar hennes tro eller ej.

21. Freda BushCity Called Heaven [1976]

En vacker avslutningslåt. Stämningsfullt och lite ödesmättat. Bushs stämma gränsar till spökröst, nästan lite Nico över det hela, fast med mer soul och vibration förstås. Jag ska spela den här inatt innan jag somnar med förhoppningen att det ska ge mig nostalgiska noirdrömmar.

7 kommentarer:

Martin Janzon sa...

"Hans grupp Prefab Sprout är, som alla vet, en av världens bästa grupper genom tiderna och deras senaste skiva (som egentligen består av gamla 90-talslåtar som aldrig såg dagens ljus när det begav sig)."

Om man vill kan man lägga till typ "består av flertalet låtar som håller högre klass än det mesta som passerar för pop idag" efter parentesen för bättre läsbarhet. Jag glömde tydligen att avsluta meningen.

Nu ska jag lyssna på skivan och se om jag gjorde ett bra jobb.

Filip sa...

Misstänkte att det rörde sig om en oavslutad mening men ville ju inte inkräkta på dina ideella rättigheter som upphovsman, va.

Nu förstår jag dock mycket bättre.

Bygdens son sa...

Yes! Det här var helt up my alley. Den där Celestial Choir-låten fick jag ju en sneak peek på genom bloggen, men den är ju helt underbar. Rörande texterna så kan man ju välja att ta dom bokstavligt eller låta bli, bra musik är bra musik som This is pop? brukar säga. Och hur som helst, om artisterna känner det dom sjunger så är ju det fint på något sätt, även om man personligen inte håller med om allt.

Martin Janzon sa...

Kul att det gillas!

Den längtan, glädje, hoppfullhet, sorg, osv osv som texterna uttrycker kan man ju alltid relatera till, oavsett hur man ställer sig till den rent faktiska frågan om några specifika högre väsens existens.

Och ja, den där Levanremixen är ju verkligen helt galet bra!

Martin Janzon sa...

... och jag kommer naturligtvis aldrig förlåta mig själv för att jag glömde ta med den bästa låten av de alla: Ali Omu Yekka av den J.J Keki-ledda Abayudaya congregation (den judiska kören från Uganda, ni vet).

Fan.

Filip sa...

Mina innersta källor från den judiska delen av Uganda talar om något livsomvälvande.

Martin Janzon sa...

Det sjukaste är att den faktiskt finns på Spotify.