Ett viktigt meddelande till allmänheten: Ikväll klockan 21 visar Kanal5 en av världens bästa filmer.
Uppdaterat klockan 00.43: Humorkvällen förklaras härmed fullbordad. Sexan visar det roligaste Spin City-avsnittet som gjorts. Jag talar självklart om det när Mayor Randall Winston använder sig av ett par (fusk)skor där svaret på alla frågor som någonsin ställts är nedklottrade.
Ibland är jag en mycket enkel man.
Slut på meddelande.
Visar inlägg med etikett Film. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Film. Visa alla inlägg
onsdag 26 januari 2011
lördag 9 oktober 2010
Plötsligt händer det, Pt. II
SVT hade den goda viljan att visa den franska filmen De battre mon coeur s'est arrêté (The Beat That My Heart Skipped) tidigare ikväll. En klart sevärd film för den som undrar. Men framför allt med en alldeles svindlande fin avslutningslåt som jag nu bara måste sprida vidare i nätdjungeln.
Vi välkomnar de annars betydligt skränigare The Kills upp på scenen. Den här gången bjuder de på ett fantastiskt gitarrljud och ett arrangemang som riktar ett stort tack till ett särskilt inflytelserikt New York-band.
Jag lägger alla superlativ åt sidan och nöjer mig med att konstatera att musik ofta inte behöver vara svårare än så här.
OK. Säg nu ingenting annat än att det är förjävla bra.
Vi välkomnar de annars betydligt skränigare The Kills upp på scenen. Den här gången bjuder de på ett fantastiskt gitarrljud och ett arrangemang som riktar ett stort tack till ett särskilt inflytelserikt New York-band.
Jag lägger alla superlativ åt sidan och nöjer mig med att konstatera att musik ofta inte behöver vara svårare än så här.
OK. Säg nu ingenting annat än att det är förjävla bra.
måndag 23 augusti 2010
Summer Camp - Round the Moon
Äh, vad fan, vi kör en till video nu när vi ändå är klara med hemtentaskrivandet och nere med musiken igen...
Främst är det faktiskt videon jag gillar, med scener ur Roy Anderssons guldbaggevinnande regidebut En kärlekshistoria från 1970. En film det inte alls var längesen jag såg. Spana också in Bellevues legendariska grusfotbollsplan - där har nämligen undertecknad spottat in ett antal vackra mål genom åren.
Främst är det faktiskt videon jag gillar, med scener ur Roy Anderssons guldbaggevinnande regidebut En kärlekshistoria från 1970. En film det inte alls var längesen jag såg. Spana också in Bellevues legendariska grusfotbollsplan - där har nämligen undertecknad spottat in ett antal vackra mål genom åren.
Efter att ha hört låten några gånger måste jag säga att den växer sig stark. Deras förstasingel, "Ghost Train", är även den riktigt bra. In the words of den stereotype indiepopbloggaren: Summer Camp kan ha något stort på gång.
Etiketter:
En kärlekshistoria,
Film,
Roy Andersson,
Summer Camp
lördag 26 juni 2010
Avd. vad var det jag nyss såg?
Bland många sökande brukar jag själv framhålla filmer som The Hunted och den patetiska uppföljaren till Dumb & Dumber när samtal leds in på temat "usla filmer". Efter att ha sett klippet nedan är jag dock benägen att lägga till ytterligare en kandidat. Visserligen får vi anta att Inte bara mördare är inspelad med en helt annan budget än de andra två rullarna, men dessa två och en halv minuter är förmodligen det värsta jag har sett i filmväg.
Personligen är jag extra svag för ögonblicket när "Sveriges första kvinnliga yrkesmördare!" på ett naturtroget sätt öppnar dörren och frågar sig "var är han nånstans?" och överraskas av en man med tydligt onda avsikter och ett tonfall som lämpar sig väl i valfri svensk porrproduktion. För vänner av den gamla såpan Vita Lögner dyker också en bekanting upp i den Buttericks-sponsrade karaktären "Jacob".
Nåväl, titta och njut!
Personligen är jag extra svag för ögonblicket när "Sveriges första kvinnliga yrkesmördare!" på ett naturtroget sätt öppnar dörren och frågar sig "var är han nånstans?" och överraskas av en man med tydligt onda avsikter och ett tonfall som lämpar sig väl i valfri svensk porrproduktion. För vänner av den gamla såpan Vita Lögner dyker också en bekanting upp i den Buttericks-sponsrade karaktären "Jacob".
Nåväl, titta och njut!
Etiketter:
Buttericks,
Dumb and Dumber,
Film,
Humor,
Inte bara mördare,
The Hunted,
Vita Lögner,
YouTube
fredag 12 mars 2010
New York i miniatyr
Kolla in det här. Det är alltså på riktigt, men man vill ju bara hoppa in med fingrarna och själv leka med båtarna och människorna och lyftkranarna och allt annat. Det är som en förfinad legostad.
Tydligen tog skaparen 35 000 stillbilder och pillade med massa annat som en fotoidiot som jag själv inte har en aning om vad det innebär. Fränt är ett på tok för bortglömt ord som ploppar upp i hjärnan när jag ser kortfilmen.
Tydligen tog skaparen 35 000 stillbilder och pillade med massa annat som en fotoidiot som jag själv inte har en aning om vad det innebär. Fränt är ett på tok för bortglömt ord som ploppar upp i hjärnan när jag ser kortfilmen.
The Sandpit from Sam O'Hare on Vimeo.
lördag 6 mars 2010
Uppdatering
Det har varit en hektisk filmvecka här på This Is Pop?. Med anledning av detta så uppdateras också veckans alldeles lysande filmlista med Crazy Heart, The Conversation och Shutter Island. Tre filmer med tre av mina favoritskådisar: Jeff Bridges, Gene Hackman och Leonardo DiCaprio.
Mycket fetstil där, men också tre väldigt bra rullar. Framför allt håller jag tummarna för att Bridges roffar åt sig en välförtjänt Oscar-statyett nu på söndag efter en rollprestation som inte bara påminner om Mickey Rourkes i The Wrestler, utan som i mina ögon dessutom slår den.
Snart: chans på trippeln.
Mycket fetstil där, men också tre väldigt bra rullar. Framför allt håller jag tummarna för att Bridges roffar åt sig en välförtjänt Oscar-statyett nu på söndag efter en rollprestation som inte bara påminner om Mickey Rourkes i The Wrestler, utan som i mina ögon dessutom slår den.
Snart: chans på trippeln.
fredag 5 mars 2010
Topp 2 2010 (filmer)

De två bästa filmerna jag sett i veckan:
1. (500) Days of Summer
2. Where the Wild Things Are
Två rara och väldigt fina filmer. Jag förstår verkligen lovorden. Var man inte lite småkär i Zoey Deschanel innan så blir man det nu. Och Max Records (kvalitetsnamn), den unge huvudrollsinnehavaren i WTWTA, är slående lik en av mina kusiner i både utseende och beteende.
Den ständigt underbemannade filmredaktionen på This Is Pop? skickar härmed ut sina allra hjärtligaste rekommendationer att se de båda filmerna.
Etiketter:
Film,
Lista,
Max Records,
Sean Connery,
Zoey Deschanel
tisdag 9 februari 2010
The Dude, film och musik
Vill du veta hur bekymmersfri glädje kan gestaltas? En av mina absoluta favoritsekvenser i filmhistorien påminner om hur gött livet ändå kan vara ibland. När jag ser klippet känner jag med The Dude. Jag tror mig förstå ganska exakt hur han känner sig när han fri från yttre press firar med en cocktail av öl, gräs och Creedence. Går det att bli fullständigt tillfredsställd i sin ensamhet är detta stunden. Det fantastiska takdunkandet är uttrycket för den rent kriminella glädje The Dude känner där och då.
Men precis som livet självt förbyts glädjen till oro och panik inom loppet av ett par sekunder. The Dude klarar sig dock oskadd och kan fortsätta gestalta en av filmhistoriens skönaste typer.
Favoriter i favoriten: takdunkandet och den finkänsliga hanteringen av jointen när han byter hand.
När vi ändå är inne på härliga filmscener och musik och Joy Division, så måste jag bara slänga in följande scen från 24 Hour Party People. När Tony Wilson två minuter in i klippet presenterar delar av den 42 man starka publiken på den legendariska Sex Pistols-spelningen kan jag inte tycka annat än att det är coolt. När han till slut når Martin Hannett och avslutar med "He will later try to kill me" blir det nästan töntigt hur ball jag tycker scenen är.
Men precis som livet självt förbyts glädjen till oro och panik inom loppet av ett par sekunder. The Dude klarar sig dock oskadd och kan fortsätta gestalta en av filmhistoriens skönaste typer.
Favoriter i favoriten: takdunkandet och den finkänsliga hanteringen av jointen när han byter hand.
När vi ändå är inne på härliga filmscener och musik och Joy Division, så måste jag bara slänga in följande scen från 24 Hour Party People. När Tony Wilson två minuter in i klippet presenterar delar av den 42 man starka publiken på den legendariska Sex Pistols-spelningen kan jag inte tycka annat än att det är coolt. När han till slut når Martin Hannett och avslutar med "He will later try to kill me" blir det nästan töntigt hur ball jag tycker scenen är.
Etiketter:
24 Hour Party People,
Film,
Joy Division,
Martin Hannett,
The Big Lebowski,
Tony Wilso
söndag 7 februari 2010
Listälskare
Sånt här gör mig mäkta imponerad.
Titta och lär, alla hobbylösa människor där ute. Istället för att vara ute och klottra och leva rövare nere på stan kan ni ägna er åt film. När ni är klara med det och kan bocka av den sysselsättningen går ni över till att utifrån denna, er nyvunna kunskap, skapa en heltäckande lista.
Att ta vara på sin fritid är viktigt. Att göra något verkligt meningsfullt med den är ännu viktigare.
På temat film och listor rekommenderar jag alla intresserade ett besök på svenskspråkiga bloggen toptensomething. Beundransvärda mastodontprojekt är This Is Pop? aldrig sena med att hylla.
Titta och lär, alla hobbylösa människor där ute. Istället för att vara ute och klottra och leva rövare nere på stan kan ni ägna er åt film. När ni är klara med det och kan bocka av den sysselsättningen går ni över till att utifrån denna, er nyvunna kunskap, skapa en heltäckande lista.
Att ta vara på sin fritid är viktigt. Att göra något verkligt meningsfullt med den är ännu viktigare.
På temat film och listor rekommenderar jag alla intresserade ett besök på svenskspråkiga bloggen toptensomething. Beundransvärda mastodontprojekt är This Is Pop? aldrig sena med att hylla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
