#28

Spöktimmen är passerad. Jag har börjat en ny utbildning och har grejer att göra där. I helgen ska jag både flytta och göra andra, mindre trevliga saker. Och så är jag bakis. Men hey, trots att jag inte har varit så busy sedan den där Dacke dog har jag filat ihop en mixtape att njuta av så här i slutet på veckan och i helgen.

Det känns mindre klädsamt att säga det, men herregud vad bra musik jag har fått med den här gången. Det vore rent av kriminellt av mig att lägga upp en blandning av den här digniteten åt törstande music-lovers. Men hey (igen!), ibland tar den där living on the edge-sidan av mig över verksamheten och låter magkänslan tala. Jag vet, det låter helknasigt men så är det.

Om Mix Megapol ursäktar: Nedanför har ni alltså en av de bästa blandningarna av gammalt och nytt. Från den senare kategorin kan vi räkna in Fleet Foxes nya singel inför den så framemotsedda debutuppföljaren. Fergus & Geronimo är ett gäng från Texas som spelar British Invasion-rock i nyare tappning och Smith Westerns har jag redan tokhyllat här i bloggen. Kurt Vile går även han och lurar på ett nytt album, och att döma av förstasingeln blir det bra. The Vaccines släppte förra året en strålande dubbelsingel, där Blow It Up i mitt tycke är snäppet vassare än Wreckin' Bar. Det ska bli spännande att se vad de har att bjuda på under det här året - de har i vilket fall redan hunnit bli superhyllade hemma i England. Fantastiska Four Tops och David Ruffin kommer in och bjuder på otroligt hänförande soul, samtidigt som
Compulsive Gamblers och på tok för underskattade Reigning Sound lirar garagerocksskjortan av oss. Utöver allt detta har vi sjukt bra låtar från Flamin' Groovies och The Jesus and Mary Chain, odödlig sextiotalsrock och gammal hederlig tjejindie. Gästspelar gör även tungviktare som The Beatles, Elvis och Ramones. Och så annat smått och gott, förstås.

Ja, ni förstår säkert själva att ni efter den här redogörelsen nu inte kan göra annat än att hälsa på hos Mr Megaupload. Det bästa av allt? Alla som kan tänkas ha nöje av närmare 77 minuters örongodis är inbjudna till festen!

>> This Is Pop? [#28] <<

1. The Tremeloes - Here Comes My Baby [1967]
2. Compulsive Gamblers - Stop & Think It Over [2000]
3. The Vaccines - Blow It Up [2010]
4. The Jesus And Mary Chain - Between Planets [1989]
5. Kurt Vile - Jesus Fever [2011]
6. Fergus & Geronimo - Baby Don't You Cry [2011]
7. Zeus - Kindergarten [2010]
8. Reigning Sound - Reptile Style [2002]
9. David Ruffin - Anything That You Ask For [1971]
10. The Four Tops - I Got A Feeling [1966]
11. Real Estate - Saturday Morning [2009]
12. Fleet Foxes - Helplessness Blues [2011]
13. The Morning Benders - Dreams [Fleetwood Mac cover] [2010]
14. Hunx And His Punx - Lovers Lane [2011]
15. The Bobby Fuller Four - Let Her Dance [1965]
16. Flamin' Groovies - Yesterday's Numbers [1971]
17. The Beatles - Came Through The Bathroom [1969]
18. Smith Westerns - End Of The Night [2011]
19. Joanie Sommers - Johnny Get Angry [1962]
20. Elvis Presley - (Marie's The Name) His Latest Flame [1961]
21. John Lennon - Oh Yoko [Pocketknife's Numero Uno Remix] [2008]
22. Ramones - I Want You Around [1979]
23. The Shivvers - Teen Line [1980]
24. Dolly Mixture - Baby It's You [1980]

Smith Westerns - Dye It Blond

Jag har ju redan tipsat om dem, men när jag för första gången på riktigt länge stöter på en ny skiva där varenda låt är helgjuten kan jag inte tycka annat än att det är värt ännu en liten puff. Av samma anledning gläder det mig också att se att indie-maktfaktorn Pitchfork är helt rätt ute när man ger albumet betyget 8.4 och sorterar den under "Best new music". Så bra är den. Det nuvarande favoritspåret är End of the Night, men alla som uppskattar en god mix av T. Rex och 60-talsnuggets och en röst som emellanåt för tankarna till en ung Bobby Gillespie är någonstans in for a treat.

Efter att ha läst dessa rader förstår ni självklart att ni nu gör bäst i att släppa allt ni kan tänkas syssla med och på valfritt sätt lyssna in er. Okej. Bra så. Återsamling och feedback om, säg, en vecka!

Musikåret 2011

Den Dynastin-doftande bilden ovanför är Tennis omslag till debutskivan Cape Dory. Tillsammans med Smith Westerns efterlängtade Dye It Blonde kickar albumen igång musikåret 2011 på bästa sätt. Efter bara ett par genomlyssningar står det klart att ribban för året är högt ställd, och bra är väl det då 2010 faktiskt inte var så överjävligt bra som musikbloggare i gemen hävdar. Senare under året väntas även Radiohead och många andra storheter släppa nytt. Redan i slutet på januari kommer fantastiska Wire med ett album som jag när en naiv förhoppning om ska kunna snudda vid deras tidigaste mästerverk. Men dessa och flertalet andra lär vi säkert återkomma till senare. Lyssna nu på Tennis och Smith Westerns. Jag vågar, utan darr på tungan, säga att det är 2011 års hittills bästa skivor.