60-talets 200 bästa låtar (#9-7)

#9: The Beatles - While My Guitar Gently Weeps [1968]

På frågan "John eller Paul?" undrar jag om jag inte börjar luta åt att svara "George!", och då kanske mest av den enkla anledningen att han, faktiskt, har skrivit gruppens bästa låt. Efter att ha börjat snickra på låten borta i Indien fann låten sin fulländning först när Harrisons gode vän, och tilltänkte ersättare, Eric Clapton hoppade in på lead guitar. Det var under de turbulenta Let It Be-sessionerna som George tillfälligt hoppade av bandet och John, med sin bitande humor, fräste tillbaka "If he doesn't come back by Tuesday, we'll just get Clapton". Briljant.

#8: The Ronettes - Be My Baby [1963]

Det där introt, ja! Låten som förkroppsligar Phil Spectors Wall of Sound känns, med all rätt, självskriven på den här listan.

#7: The Cookies - I Never Dreamed [1964]

Men i girl group-kategorin får Be My Baby se sig slagen på fingrarna av den här Brooklyntrion. Lyssna, det är så stort och vackert att det tar över allt i din närhet!



[Spotify: this is the 60s?]

Jättestor lista: 60-talets 200 bästa låtar [sammanställning]

60-talets 200 bästa låtar (#17-10)

Ni har alla hört dem. Ni har alla läst om dem. Det vi kan konstatera - vid sidan om att det inte är särskilt våghalsigt av mig att placera dem här - är att det är åtta helt fantastiska låtar.

Jag kommer alltid bära er med mig. Ni är tio av tio allihopa, och ni toppar säkert många andra listor över världens bästa låtar. Det har, helt rättmätigt, skrivits uppsatser och sjungits lovsånger om er alla. Den fruktansvärda konkurrensen gör dock att ni får nöja er med att buntas ihop på det här viset och lite hafsigt hamna under en och samma bloggpost.

Så vi river av alla åtta på ett bräde. Här har ni dem, några av de bästa låtarna jag någonsin har hört. Och bättre ska det bli.

#17: The Rolling Stones - Street Fighting Man [1968]

#16: The Beatles - A Day in the Life [1967]

#15: Bob Dylan - Like a Rolling Stone [1965]

#14: The Four Tops - Reach Out (I'll Be There) [1967]

#13: The Kinks - Waterloo Sunset [1967]

#12: The Velvet Underground - Heroin [1967]

#11: The Rolling Stones - Gimme Shelter [1969]

#10: The Jackson 5 - I Want You Back [1969]

[Spotify: this is the 60s?]

Jättestor lista: 60-talets 200 bästa låtar [sammanställning]

60-talets 200 bästa låtar (#59-50)

#59: The Four Tops - Standing In The Shadows Of Love [1966]

The Four Tops är mina soulfavvisar. I den här låten, till vissa delar misstänkt lik en annan Four Tops-dänga, sjunger Motowns kanske vassaste röst med all "heart and soul" han kan uppbåda. Den lilla kören gör även sitt för att lyfta denna fantastiska pärla.

#58: Smokey Robinson and the Miracles - I Second That Emotion [1967]

Ännu en underbar Motown-hit. Smokey är betuttad i en dam som i Norge säkert hade gått under beskrivningen "luremus". Men han vill inte vara en del av någon sådan relation. Om tjejen skulle komma på andra tankar garderar han sig dock med att han kan "second that emotion".

57: Jim Ford - Love On My Brain [1969]

Jim Fords liv är som ett bättre filmmanus. Nick Lowe har sagt att Ford är hans största musikaliska influens, och en gång i tiden hängde Jim med Sly Stone och skrev låtar till Aretha Franklin och Bobby Womack. Men så drog han sig tillbaka och försvann bort från kartan. Under flera decennier var han försvunnen. 2006 spårade dock Sonic-skribenten L-P Andersson upp honom och skrev ett längre reportage om hans liv i tidningen. I samma veva hittades också flera tidigare outgivna låtar med mannen. Dessa kom året efter mötet att ges ut på samlingsskivan The Sounds Of Our Time, där outgivet material blandades med låtar från hans förbisedda kultklassiker Harlan County från 1969. Albumet hyllades och Jim upplevde för en stund en oväntad revival. Lyckan varade dock inte så länge - i november 2007 hittades han nämligen död i sin husvagn. Love On My Brain visade tydligt att han besatt en viss talang för musikskrivande.

56: Love - Maybe The People Would Be The Times Or Between Clark And Hilldale [1967]

Det säger en del om Forever Changes när skivans fjärde bästa låt placerar sig på plats 56 över 60-talets allra bästa låtar. Arthur Lee är inte bara en av historiens coolaste frontmän - han kommer, trots sin död, också alltid vara ett geni.

55: The Four Tops - Baby I Need Your Loving [1964]

Här har vi grabbarna igen. Blandningen Four Tops, Motown och Holland-Dozier-Holland var inte så pjåkig.

54: The Lovin' Spoonful - Do You Believe In Magic [1965]

Åh, pop blir nästan inte bättre än så här. Det är med ett fånigt leende på läpparna jag sitter och lyssnar och konstaterar att jag för alltid tror på popmagi och "the power of music". Det är på tok för sällan jag hör den här låten ute på lokal.

53: Stevie Wonder - I Was Made To Love Her [1967]

Stevie är värd all respekt, men här är det Rock and Roll Hall of Fame-basisten James Jamerson som gör låten.

52: Bob Dylan - I Want You [1966]

"I took his flute./ No, I wasn't very cute to him, was I?". Haha. Genialt. Det sägs att låten riktar sig till Italien-födda modellen Anita Pallenberg och att den citerade textraden handlar om hennes dåvarande pojkvän, Stones strulpelle Brian Jones. Så fin och uppriktig och bara grym. Avlyssnas med fördel i vackert vårväder.

51: The Beatles - Happiness Is A Warm Gun [1968]

Det finns något väldigt komiskt och lätt sjukligt med människor som är vapenfixerade. När John Lennon, via George Martin, läste "Happiness is a Warm Gun" på omslaget till ett gun magazine (ja, det ska alltid skrivas och uttalas på engelska) tyckte även han att det var en fantastiskt rolig och idiotisk sak att säga. Låten är Maccas White Album-favorit och i min bok är det deras fjärde bästa avkomma.

50: Creedence Clearwater Revival - Fortunate Son [1969]

Jag har säkert sagt det förut, men precis så här vill jag ha min gubbrock. Svängig är bara förnamnet. Lyfts också upp av det otroligt härliga Willy and the Poor Boys-omslaget, som väger upp för det förskräckliga och bisarra Cosmo's Factory-konvolutet som skulle komma året efter.

[Spotify: This is the 60s?]

Jättestor lista: 60-talets 200 bästa låtar [sammanställning]

#28

Spöktimmen är passerad. Jag har börjat en ny utbildning och har grejer att göra där. I helgen ska jag både flytta och göra andra, mindre trevliga saker. Och så är jag bakis. Men hey, trots att jag inte har varit så busy sedan den där Dacke dog har jag filat ihop en mixtape att njuta av så här i slutet på veckan och i helgen.

Det känns mindre klädsamt att säga det, men herregud vad bra musik jag har fått med den här gången. Det vore rent av kriminellt av mig att lägga upp en blandning av den här digniteten åt törstande music-lovers. Men hey (igen!), ibland tar den där living on the edge-sidan av mig över verksamheten och låter magkänslan tala. Jag vet, det låter helknasigt men så är det.

Om Mix Megapol ursäktar: Nedanför har ni alltså en av de bästa blandningarna av gammalt och nytt. Från den senare kategorin kan vi räkna in Fleet Foxes nya singel inför den så framemotsedda debutuppföljaren. Fergus & Geronimo är ett gäng från Texas som spelar British Invasion-rock i nyare tappning och Smith Westerns har jag redan tokhyllat här i bloggen. Kurt Vile går även han och lurar på ett nytt album, och att döma av förstasingeln blir det bra. The Vaccines släppte förra året en strålande dubbelsingel, där Blow It Up i mitt tycke är snäppet vassare än Wreckin' Bar. Det ska bli spännande att se vad de har att bjuda på under det här året - de har i vilket fall redan hunnit bli superhyllade hemma i England. Fantastiska Four Tops och David Ruffin kommer in och bjuder på otroligt hänförande soul, samtidigt som
Compulsive Gamblers och på tok för underskattade Reigning Sound lirar garagerocksskjortan av oss. Utöver allt detta har vi sjukt bra låtar från Flamin' Groovies och The Jesus and Mary Chain, odödlig sextiotalsrock och gammal hederlig tjejindie. Gästspelar gör även tungviktare som The Beatles, Elvis och Ramones. Och så annat smått och gott, förstås.

Ja, ni förstår säkert själva att ni efter den här redogörelsen nu inte kan göra annat än att hälsa på hos Mr Megaupload. Det bästa av allt? Alla som kan tänkas ha nöje av närmare 77 minuters örongodis är inbjudna till festen!

>> This Is Pop? [#28] <<

1. The Tremeloes - Here Comes My Baby [1967]
2. Compulsive Gamblers - Stop & Think It Over [2000]
3. The Vaccines - Blow It Up [2010]
4. The Jesus And Mary Chain - Between Planets [1989]
5. Kurt Vile - Jesus Fever [2011]
6. Fergus & Geronimo - Baby Don't You Cry [2011]
7. Zeus - Kindergarten [2010]
8. Reigning Sound - Reptile Style [2002]
9. David Ruffin - Anything That You Ask For [1971]
10. The Four Tops - I Got A Feeling [1966]
11. Real Estate - Saturday Morning [2009]
12. Fleet Foxes - Helplessness Blues [2011]
13. The Morning Benders - Dreams [Fleetwood Mac cover] [2010]
14. Hunx And His Punx - Lovers Lane [2011]
15. The Bobby Fuller Four - Let Her Dance [1965]
16. Flamin' Groovies - Yesterday's Numbers [1971]
17. The Beatles - Came Through The Bathroom [1969]
18. Smith Westerns - End Of The Night [2011]
19. Joanie Sommers - Johnny Get Angry [1962]
20. Elvis Presley - (Marie's The Name) His Latest Flame [1961]
21. John Lennon - Oh Yoko [Pocketknife's Numero Uno Remix] [2008]
22. Ramones - I Want You Around [1979]
23. The Shivvers - Teen Line [1980]
24. Dolly Mixture - Baby It's You [1980]

60-talets 200 bästa låtar (#79-70)

#79: The Rolling Stones - Under My Thumb [1966]

Nä, det var inte lätt att välja fem Stones-låtar, men till slut fick Under My Thumb en plats på listan. När jag en gång i tiden fastnade för låten var jag inte alls medveten om att den har blivit anklagad för sitt anti-feministiska tema eller att det var under detta nummer som en person ur den Hells Angels-ledda vaktstyrkan hade ihjäl Meredith Hunter på en konsert 1969. Men allting behöver inte alltid sättas i en jävla kontext och intellektualiseras - det räcker med att lyssna på låten och sedan fråga dig själv om du gillar det inte. Jag kommer i vilket fall alltid att svara jakande på den frågan.

#78: The Velvet Underground - I'm Waiting for the Man [1967]

Ludlow Street måste vara en av New Yorks mest omsjungna gator. Här hade också Andy Warhols skyddslingar ett litet krypin. Jag vill inbilla mig att de där och då befann sig på rätt plats på vår planet. Ibland förhöjde de upplevelserna med någon substans, och ibland kom det också ut en låt om hur man kan roa sig med 26 dollar på fickan. Gitarrerna hypnotiserar på det där sättet att man hoppas att de ska fortsätta i all evighet. Och så den där basslingan som ligger och puttrar i bakgrunden mest hela tiden för att mot slutet få lite skön egentid. Mmm... Enda plumpen i protokollet är min och mina popquizkamraters miss för några månader sedan. Vi skrev "for MY man" som svar, vilket, om man betänker att detta tillhör popkanon, så klart är totalt oförlåtligt.

#77: The Kingsmen - Louie Louie [1963]

Det är klart att en av vår tids första, bästa och senare mest tolkade rocklåtar ska få plats på den här listan. Ursprungligen skriven 1955 men för många mest ihågkommen för just den här versionen av The Kingsmen. Äger ett vägvinnande sound.

#76: Jackie DeShannon - When You Walk in the Room [1963]

19 år gammal sjunger Jackie denna, sin egenförfattade bit om en igenkännbar känsla, med en imponerande styrka och pondus. Jag vågar säga att jag gillar låtens alla 187 sekunder lika mycket.

#75: The Beatles - I'm Looking Through You [1965]

För att Rubber Soul nog är min favoritskiva och för att det är en nästintill perfekt poplåt. John är min favorit men Macca kan allt skapa sina popmelodier han också.

#74: Smokey Robinson & The Miracles - The Tears of a Clown [1967]

Om den förra låten var popperfektion så undrar jag om inte den här dängan balanserar på gränsen till Motown-perfektion.

#73: The Kinks - Sunny Afternoon [1966]

Slår jag upp ordet "lazy" i en ordbok så förväntar jag mig en bild på Ray Davies. Ingen smälter genomgående samman text och melodi på samma briljanta vis.

#72: Billy Nicholls - Girl from New York [1968]

Albumet som låten är hämtad från, Would You Believe, ska vara en av de mest eftersökta rariteterna från den här tiden. Det kan man förstå när man hör Girl from New York, en driven, småpsykedelisk sak med Union Jack fastsydd på jackan (och med Small Faces Steve Marriott på lead guitar).

#71: The Foundations - Build Me Up Buttercup [1968]

Ahh, en instant hit! Det spritter i benen och det går inte att sitta still. För mig blir det knappast mer 60-tal än så här.

#70: The Rolling Stones - Jumpin' Jack Flash [1968]

Blä. Pallar inte skriva mer. Men en grym gitarrocklåt.

[Spotify: This is the 60s?]

Jättestor lista: 60-talets 200 bästa låtar [sammanställning]

Världens bästa poporkester

När discjockeyn för kvällen väljer att spela The Byrds "My Back Pages", Stone Roses "Mersey Paradise" och Beatles "And Your Bird Can Sing" vet man att man befinner sig väldigt nära ens musikaliska hemmaplan. När så Skottlands finaste poporkester sedan tjugo år tillbaka kliver upp på scenen får man det bekräftat: av dagens aktiva popband finns det knappast några andra som behandlar arvet från den bästa musiken med samma ömsinta vördnad, passion och precision som The Fannies.

Efter en mjuk inledning med Songs From Northern Britain-introt Start Again och två spår från den senaste och oförskämt fräscha Shadows-skivan kickar farbröderna igång en kavalkad med låtar som hade gjort vilken Pitchfork-dagslända som helst grön av avund. Oavsett om det rör sig om låtar från bandets mer skotittarvänliga period eller de oslagbara popdängorna från Grand Prix kännetecknas Teenage Fanclub av att där alltid finns en inneboende värme i musiken.

En svepande blick över publiken visar att jag inte är ensam om att trivas ihop med bandet som Noel Gallagher en gång hävdade var världens näst bästa. Där står äldre par och yngre popsnören och gungar med till ett av mina absoluta favoritband och helt plötsligt står det klart för mig att det faktiskt finns ganska många andra i det här landet som delar åtminstone ett uns av den kärlek jag har för de demokratiskt sinnade och mycket älskvärda popsnickrarna uppe på scenen. I och med att vi alla är där för Teenage Fanclub innebär det också att vi alla är bra människor. Bra människor lyssnar nämligen på Teenage Fanclub, det är en obestridbar sanning.

Tillsammans får vi sedan uppleva de flesta av bandets alla höjdpunkter. Starkast intryck gör dock låtarna från Grand Prix. Den snart femton år gamla skivan börjar mer och mer stå ut som gruppens stora verk. Verisimilitude, Mellow Doubt och About You är musik för människor med hjärtat på rätt ställe. Och även om jag har hört låten i bättre versioner kan man inte göra annat än fundera över om "detta nog ändå är världens bästa låt" när de inledande tonerna till Sparky's Dream sätter igång. Bra låtar är alltid bra låtar och inget man tröttnar på - och på den punkten skiljer jag mig inte nämnvärt från gänget som står tjugotalet meter framför mig och sjunger om Rolling Stones och Go-Betweens med lika delar värme och kärlek i rösten.

Hela uppträdandet är förskonat från utstuderat publikfrieri och tillgjorda poser. Norman Blake ser mest ut som den där lättomtyckta samhällsläraren och ler flera gånger med hela ansiktet på ett sätt som popfarbröder i den åldern inte har för vana att göra efter mer än tjugo år i branschen. Vid sin sida har han Gerard Love och Raymond McGinley, men de gör inte mycket väsen av sig i utrymmet mellan låtarna. I centrum den här kvällen står istället musiken, vilket kan tyckas vara ganska passande en sån här söndagsafton i Göteborg när världens bästa poporkester står redo för att under sina knappt 90 minuter sprida det musikevangelium som är sprunget från de bästa och till för oss som alltid kommer att uppskatta Thee.

*hittade en överraskande god videoupptagning från kvällen. Här har ni About You, Mellow Doubt och Shock and Awe:

60-talets 200 bästa låtar (#99-90)

#99: Jackson C. Frank - I Want to Be Alone (Dialogue) [1965]

Alla har vi någon gång varit där. Ibland vill man bara vara ensam och borta från allt. Få beskriver detta bättre än det tragiska livsöde som en gång var Jackson C. Frank. Som liten var han med om en elak brand som tog ifrån honom många av hans bästa kompisar, och efter den händelsen kom han att kämpa i ständig uppförsbacke genom livet. Sedermera tog depressioner och annat över, men någonstans däremellan hann han också spela in en skiva som tillhör det här decenniets allra vackrast bevarade hemligheter.

#98: The Flirtations - Nothing But a Heartache [1968]

Inte kommer väl soul i denna täta, upplyftande och kärleksfyllda förpackning längre?

97: Darlene Love - Christmas (Baby Please Come Home) [1963]

Jullåtar? Då tänker ni en hemsk decemberlördag i Nacka Forum eller någon annan gudsförgäten och själlös galleria. Jag vet hur det är. Jag har själv arbetat på ett sånt ställe och vill därför att The Real Group och alla andra bidragande as ska veta vilka men det sätter. Vilken brutal och utdragen misshandel som ens hörselorgan utsätts för. Det finns dock ett undantag från dessa återkommande låtar som jag fortfarande kan uppskatta - ja, jag kan till och med kosta på mig att le lite när jag hör den - och det är den här nästan tre minuter långa julklappen, ursprungligen menad för Ronnie Spector, men i efterhand alltid ihågkommen med Darlene Love.

96: The Impressions - People Get Ready [1965]

Just get on board and thank the lord for Curtis Mayfield.

95: The Beatles - I Should Have Known Better [1964]

Ah, nu hör jag några som skruvar på sig i salongen och frågar sin stolsgranne om I Should Have Known Better verkligen är Beatles sjätte bästa låt. Det gör ni rätt i. Det förhåller sig förmodligen inte så, men just idag, just nu, får den representera deras tidiga period. En stor del av det här mastodontprojektet har nämligen ägnats åt vilka sex låtar som Fab Four ska få med. Bara i det här fallet, att försöka få med en låt från deras lite enklare och ibland allt för bortglömda period, fanns det alldeles för många låtar att välja bland. Vi tackar I Want to Hold Your Hand, Any Time At All, Please Please Me, Eight Days a Week och många, många fler för en god match och hälsar deras sista munspelsintro och Harrisons tolvsträngade Rickenbacker upp på scenen. Alla är välkomna att skaka sina lurviga.

94: The Supremes - You Can't Hurry Love [1966]

Äh, ni kan ju fortsätta stå upp. Jobba gärna på samma sätt som de tycks göra i den härliga bilden längst upp. Händerna är viktiga, men glöm inte bort de lätta höfterna. Så ja. Mitt i all denna glädjeyra vill den tyske kalenderbitaren inom mig bara passa på att uppmärksamma er om att det ni just nu hör alltså är Diana Ross och tjejernas sjunde listetta och att en man vid namn Paul Weller skulle ha stor nytta av låten 16 år senare i skapandet av en annan rätt klämkäck dänga.

93: The Isley Brothers - This Old Heart of Mine (Is Weak for You) [1966]

Vi fortsätter på Motown- och Holland-Dozier-Holland-spåret. Utöver det att detta nu börjar kännas som en enda lång ansökan om DJ-jobb på Fasching finns inte mycket mer att säga än att det låter fantastiskt. Och svaret på frågan är ja - det går bra att fortsätta ta den där svängomen.

92: The Beach Boys - Wouldn't It Be Nice [1966]

När Animal Collective var som mest i ropet gick det att läsa mycket om deras uppenbara Beach Boys-influenser. På Wouldn't It Be Nice kan man helt klart höra att dessa påståenden inte är tagna från luften. Jag känner nu att låten förmodligen är värd en bättre placering på listan, men gjort är gjort och Brian Wilson är trots allt ändå ett geni.

91: Bob Dylan - Don't Think Twice, It's All Right [1963]

För mig är det nästan omöjligt att inte drabbas av skrivkramp när det gäller Dylan. Så mycket har redan sagts, så mycket har redan tolkats och så många andra än jag kan honom så mycket bättre. Det blir därför mest pinsamt om jag ska lägga ut orden om honom här. Nöj er med att lyssna på låten - den är rätt bra.

90: The Kinks - Victoria [1969]

Ray Davies, förste satiriker av popvärlden.

Och så drottningmodern, innehavare av världens läskigaste ämbetsnamn, på tillfälligt ölstopp i Londons East End.

[Spotify: This is the 60s?]

Jättestor lista: 60-talets 200 bästa låtar [sammanställning]