Love, Love, Love

Vi tar vid ungefär där vi slutade senast. Förra året var det Norman Blake som i par med Euros Childs från det insomnade Gorky's Zygotic Mynci gav ut en rätt så bra skiva under namnet Jonny. Det här året har turen kommit till en annan Fannies-medlem att pröva vingarna på egen hand.

Jag talar om Gerard Love, här under namnet Lightships, som utkommer med albumet Electric Cables senare i vår. Första smakprovet heter Two Lines - en låt som inte bara är begåvad med en vacker video (något annat var inte att vänta i fallet Gerry Love) utan också är så stämningsfull och härlig att förväntningarna på skivan allt höjs med några procent.



Som om inte det vore nog har popen, både vad det låter och hur det ser ut, ännu en gång gått och återuppstått borta i England. The Silver Factory do not reinvent the wheel (fin Conor Oberst-hyllning till Elliott Smith!), men vad gör det när de lånar trumintrot från She Bangs The Drums och med hjälp av den obligatoriska Rickenbackern janglar på som om det vore 1986 över hela det här plejset.



mp3: The Silver Factory - The Sun Shines Over You

Världens bästa sextupel

Ett inlägg om De La Soul skrivet av Martin på ambitiösa Världshistoriens 101 bästa album får mig att återvända till säker musikmark. Med det menar jag självklart Teenage Fanclub och deras grandiosa mästerverk Grand Prix. Kopplingen mellan De La Soul och Fannies är för många kanske inte glasklar, men för den som kan sina skotska popsnickare känner man också till det genreöverskridande samarbete som skedde när de tillsammans spelade in den rätt trevliga biten Fallin' i början av 1990-talet. Det som på ytan tycks vara ett något förvånande hopkok blir mindre överraskande när man betänker att båda banden hamnar i topp på älskvärdhetsskalan inom sin genre. Kaka söker maka, liksom.

Men vi ska inte uppehålla oss vid just den låten. Nej, jag vill istället ta tillfället i akt och uppmärksamma alla oinitierade om vad som mycket väl kan vara världshistoriens bästa sextupel. De inledande sex spåren på Grand Prix är nämligen så gåshudsframkallande jävla bra att jag alltid ler lite fånigt för mig själv när jag hör dem. Den sexfaldiga enheten About You/Sparky's Dream/Mellow Doubt/Don't Look Back/Verisimilitude/Neil Jung bildar något som, uttryckt på Hardy Nilssonska, är "stor popmusik".

Efter Neil Jung tappar skivan lite i tempo och slagstyrka. Going Places och I'll Make It Clear är fina låtar men de, och övriga spår på den andra halvan, når inte riktigt upp till samma nivå som någon i den fantastiska sextupeln. Den inledande samlingen gör dock att slutbetyget för skivan inte kan landa på något annan än fem av fem.

Börja nu med att lyssna på About You. När du sedan går vidare med att lyssna på världens bästa poplåt, Sparky's Dream, finns ingen återvändo - du bara måste lyssna på övriga fyra. När du har gjort detta och kommit till insikten att det du nyss har hört kvalar in bland det mest charmerande dina öron har utsatts för, vet du att du kan dö med vetskapen att du i alla fall var en bra människa. Teenage Fanclub tillhör nämligen den där skaran band som bara goda och härliga människor kan uppskatta till fullo. Ja, i min lagom inskränkta och naiva värld är det påståendet faktiskt inget annat än en given och - snälla, tillåt mig använda uttrycket! - totalt oomkullrunkelig sanning.

#39 [What The World Needs Now Is Love]

Nej, den här bloggen har inte flyttat in i ett hippiekollektiv och börjat älska allt och alla helt förbehållslöst. Men så här i juletider tycker jag att det kan vara på sin plats att lyssna till några värmande melodier som kan tala till våra mer omtänksamma och kärleksfulla sidor (du har även min fulla tillåtelse att kalla dem "ostiga" om du är lite tuffare till sinnet och därför inte känner dig helt bekväm med den beskrivningen).

Och jag ska vara helt uppriktig. Jag hoppas verkligen att ALLA som hittar hit tar sig tiden och lyssnar på låtarna emellan paketöppningar och Janssons och allt annat som sägs höra julen till. Min magkänsla - som visserligen inte alltid är helt tillförlitlig - säger nämligen att David Ackles med gäster kan få folk att tona ner den allmänna julhetsen ett par snäpp. Få folk att bli en aning mer trivsamma. Eller enklare uttryckt: om den här julklappsblandningen kan få några lyssnare att bli lite varmare inombords så vore jag väldigt glad.

>> This Is Pop? [#39: What The World Needs Now Is Love] <<

1. Tom Clay - What The World Needs Now Is Love
2. Heron - Your Love And Mine
3. Tim Hardin - Reason To Believe
4. Marvin Gaye - Abraham, Martin And John
5. The Feelies - Let's Go
6. Serge Gainsbourg - Les Sucettes
7. Steve Miller Band - One In A Million
8. Indochine - 3e Sexe
9. The Church - Almost With You
10. The Clientele - Saturday
11. David Ackles - Down River
12. Teenage Fanclub - Your Love Is The Place Where I Come From
13. Yo La Tengo - Big Day Coming
14. Spiritualized - Stay With Me

#34

Men vid min själ, det blev faktiskt rätt bra den här gången också.

>> This Is Pop? [#34] <<

1. Voxtrot - Introduction [2007]
2. The Bear Quartet - Put Me Back Together [2003]
3. Robert Pollard - Supernatural Car Lover [2006]
4. Phil Seymour - Baby It's You [1980]
5. Joe Jackson - Baby Stick Around [1979]
6. Lyres - She Pays The Rent [1984]
7. The Lambrettas - Go Steady [1979]
8. Compulsive Gamblers - The Way I Feel About You [2000]
9. Mary Weiss - Nobody Knows (But I Do) [2007]
10. Seabear - Teenage Kicks [2007]
11. Saint Etienne - She's The One [1991]
12. The Four Tops - I'm In A Different World [1968]
13. The Rascals - People Got To Be Free [1968]
14. The Radiants - Hold On [1968]
15. The Merry-Go-Round - Listen, Listen [1968]
16. The July Four - Mr. Miff [1966]
17. Buffalo Springfield - Sit Down, I Think I Love You [1966]
18. Badfinger - I'll Be The One [1971]
19. Jonny - Circling The Sun [2011]
20. Belle And Sebastian - Seeing Other People [1996]
21. Teenage Fanclub - I Need Direction [2000]
22. The Grass Roots - Heaven Knows [1969]
23. The Mamas & The Papas - Twelve Thirty [1968]
24. Ron Elliott - All Time Green [1969]
25. Michael Konstan - Long Before [1973]

Upside Down: The Creation Records Story

Den 5 november 2010, alltså för långt mer än ett halvår sedan, tipsade jag om en välgjord Rough Trade-dokumentär. I juli 2011, alltså för bara några dagar sedan, kunde jag i min Twitter-feed notera att samma dokumentär nu uppmärksammades av den tunge popkulturtyckaren Jan Gradvall. Folk tackade honom för tipset, varpå han i dessa humble brag-tider självklart retweetade berömmet och förvandlade dokumentären till något väldigt aktuellt. Alla glada och nöjda.

Vad lär då detta oss? Jo, önskar du ligga i framkant och vara lite extra häftig är det självklart den här bloggen du ska läsa.

Frågor på det?

Bra, då kan vi gå vidare till nästa tips på temat "Intressanta och välgjorda musikdokumentärer". Den här gången handlar det om ett av vår tids allra häftigaste skivbolag - Creation Records. Som hem åt band som Teenage Fanclub, Oasis, The Jesus and Mary Chain, Primal Scream, Ride, My Bloody Valentine, Slowdive, Felt och The House of Love är det rätt självklart att bolaget, lett av den färgstarke skotten Alan McGee, har en särskild plats i många pophjärtan. Vi talar ju för bövelen om idel ädel This Is Pop?-adel här.

I dokumentären, premiärvisad i oktober 2010 och utgiven på DVD sedan någon månad tillbaka, får vi följa det ovanligt framgångsrika independentbolaget från starten år 1983 och hela den efterföljande resan fram till det definitiva bokslutet, Primal Screams XTRMNTR, utgiven i början på år 2000.

Utöver all fantastisk musik imponerar det breda persongalleriet. Nästan alla av Creations tunga pusselbitar medverkar och bidrar med minnen från en tid då allt var en fest och Alan McGee bjöd sina anställda på ecstasy-luncher. De minnesvärda citaten är många ("you couldn't help but like the Teenage Fanclub - their people skills were fucking phenomenal", McGee om Fannies) men bäst av allt sammanfattas kärleken till varandra och till musiken genom McGees gamle partner in crime från Glasgow, den förre Jesus and Mary Chain-trummisen Bobby Gillespie. Det är i slutet av dokumentären som han på ett märkbart allvarsamt sätt berättar om hur Creation väljer ge ut The Mary Chains Munki-skiva i en tid när inget annat skivbolag vill ha med dem att göra. Till tonerna av deras I Love Rock 'N' Roll bedyrar han sin kärlek till bröderna Reid, skrattar lätt och konstaterar med tydlig vördnad: "Great band... one of the best bands ever".

Huden knottrar sig och jag inser att tio timmar med Creation Records ändå alltid kommer att vara tio väl spenderade timmar.

[spotify: tio timmar Creation]

Feelies och God Knows It's True

Åh, vad jag hoppas att Wire står för ett bra album senare i år. Och åh, vad jag hoppas att The Feelies gör samma sak när det nu utannonseras att dessa "jangle rock OG's" kommer ut med nyskrivet material för första gången på tjugo år. Crazy Rhythms har inte bara ett av mina favoritomslag (apropå det - kolla upp den fina passningen The Blue Album), utan är också ett av 80-talets coolaste album och en naturlig fortsättning på det arbete som storheter som TVU och Television skapade åren före. Om man - i likhet med mig - råkar tycka om malande ljudbilder är skivan mycket lätt att tycka om. Detsamma kan sägas om bandet i allmänhet, som för mig är omgärdat av en nördigt cool aura.

I samband med skivsläppet ger man sig också ut på vägarna. Några datum i Sverige eller ens Europa är nog inget att hoppas på, utan i skrivande stund verkar man få ta med sig sin bästa poppsörlook och bege sig till Brooklyn eller Philly för att uppleva det hela live. Den svenska retrohipsterns känsla av lycka och unikhet i det.

Och apropå live, spana gärna in klippet nedan. I serien "YouTuba med Teenage Fanclub" ser vi Fannies - med grungehår och bästa skotittarblick! - göra God Knows It's True på Reading-festivalen 1992 och gud vad man hade velat vara där. Nu var jag sju år vid händelsen och hade nog blivit mer uppspelt av att se Euro 92-maskoten Bernie the Rabbit, men ändå. Älskar de härligt tama popnickarna som kan skådas på vissa av publikbilderna. Men också det gungande havet från den månghövdade publiken som sätts igång när låten kickar in. Och avslutningen? Sicken urladdning!

Invisible man who can sing in a visible voice

Hello pop-lovers! Det har inte blivit mycket skrivande här den senaste tiden. Ibland kommer livet och annat emellan. Men varför inte kicka igång det igen med två av den här bloggens grundpelare? Jag talar om Alex Chilton och Teenage Fanclub. Här framför den förre de senares Alcoholiday. Det är mycket bra.

Och senare idag kommer kanske en blandning från ett annat 70-tal upp. Med lite vilja är det inte omöjligt att Alex är med på ett hörn även där.

Världens bästa poporkester

När discjockeyn för kvällen väljer att spela The Byrds "My Back Pages", Stone Roses "Mersey Paradise" och Beatles "And Your Bird Can Sing" vet man att man befinner sig väldigt nära ens musikaliska hemmaplan. När så Skottlands finaste poporkester sedan tjugo år tillbaka kliver upp på scenen får man det bekräftat: av dagens aktiva popband finns det knappast några andra som behandlar arvet från den bästa musiken med samma ömsinta vördnad, passion och precision som The Fannies.

Efter en mjuk inledning med Songs From Northern Britain-introt Start Again och två spår från den senaste och oförskämt fräscha Shadows-skivan kickar farbröderna igång en kavalkad med låtar som hade gjort vilken Pitchfork-dagslända som helst grön av avund. Oavsett om det rör sig om låtar från bandets mer skotittarvänliga period eller de oslagbara popdängorna från Grand Prix kännetecknas Teenage Fanclub av att där alltid finns en inneboende värme i musiken.

En svepande blick över publiken visar att jag inte är ensam om att trivas ihop med bandet som Noel Gallagher en gång hävdade var världens näst bästa. Där står äldre par och yngre popsnören och gungar med till ett av mina absoluta favoritband och helt plötsligt står det klart för mig att det faktiskt finns ganska många andra i det här landet som delar åtminstone ett uns av den kärlek jag har för de demokratiskt sinnade och mycket älskvärda popsnickrarna uppe på scenen. I och med att vi alla är där för Teenage Fanclub innebär det också att vi alla är bra människor. Bra människor lyssnar nämligen på Teenage Fanclub, det är en obestridbar sanning.

Tillsammans får vi sedan uppleva de flesta av bandets alla höjdpunkter. Starkast intryck gör dock låtarna från Grand Prix. Den snart femton år gamla skivan börjar mer och mer stå ut som gruppens stora verk. Verisimilitude, Mellow Doubt och About You är musik för människor med hjärtat på rätt ställe. Och även om jag har hört låten i bättre versioner kan man inte göra annat än fundera över om "detta nog ändå är världens bästa låt" när de inledande tonerna till Sparky's Dream sätter igång. Bra låtar är alltid bra låtar och inget man tröttnar på - och på den punkten skiljer jag mig inte nämnvärt från gänget som står tjugotalet meter framför mig och sjunger om Rolling Stones och Go-Betweens med lika delar värme och kärlek i rösten.

Hela uppträdandet är förskonat från utstuderat publikfrieri och tillgjorda poser. Norman Blake ser mest ut som den där lättomtyckta samhällsläraren och ler flera gånger med hela ansiktet på ett sätt som popfarbröder i den åldern inte har för vana att göra efter mer än tjugo år i branschen. Vid sin sida har han Gerard Love och Raymond McGinley, men de gör inte mycket väsen av sig i utrymmet mellan låtarna. I centrum den här kvällen står istället musiken, vilket kan tyckas vara ganska passande en sån här söndagsafton i Göteborg när världens bästa poporkester står redo för att under sina knappt 90 minuter sprida det musikevangelium som är sprunget från de bästa och till för oss som alltid kommer att uppskatta Thee.

*hittade en överraskande god videoupptagning från kvällen. Här har ni About You, Mellow Doubt och Shock and Awe:

We check the charts and start to figure it out

Igår besökte jag Slottsskogen och Way Out West för tredje gången sedan starten 2007. Det blev endast en endagarsbiljett den här gången, men att ha sett och hört "All My Friends" live gör att det känns lite bättre att gå miste om Pavement och Håkan-spelningen som gick av stapeln tidigare idag.


LCD Soundsystem var bäst. Tyvärr missade jag "Tribulations" till följd av ett illa tajmat men högst nödvändigt toalettbesök, men fick som sagt höra 00-talets kanske bästa låt "All My Friends", den första skivans medryckande "Daft Punk Is Playing At My House" och en fet avslutning i "Yeah (Crass Version). I övrigt var Local Natives pigga och The National fick en att önska sig en mer intim och längre terapisession ihop med Matt Berninger. Två av mina största favoriter från det senaste året, Beach House och The xx, stod även de för två väldigt fina spelningar. Ett längre getöga slängdes också på Jens Lekman och Paul Weller. The Stooges fick tyvärr vika sig för ett mat- och ölstopp utanför området, och M.I.A. sket jag helt i. Sammantaget en mycket fin dag, som avslutades med en stillsamt vuxen öl utanför området och utan att ens göra ett försök på någon av klubbspelningarna.

Nu ska jag skriva viktig hemtenta, men 60-talslistan kommer snart tillbaka. Och så skriver vi alla in i våra kalendrar att världens bästa poporkester Teenage Fanclub ärar vårt land med ett besök nu i november.

#18

Popmusik all the way, baby.

[This Is Pop? #18]

1. T. Rex - Baby Strange [1972]
2. The Clash - Safe European Home [1978]
3. The Scruffs - Sad Café [1977]
4. Aztec Camera - Good Morning Britain (With Mick Jones) [1990]
5. The Anyways - Silver [1994?]
6. Episode Four - Strike Up Matches [1987]
7. Jackie Mittoo - Hang 'Em High [1969]
8. Arcade Fire - Modern Man [2010]
9. Lyres - Don't Give It Up Now [1984]
10. Jaill - The Stroller [2010]
11. Egyptian Hip Hop - Rad Pitt [2010]
12. Violent Femmes - Good Feeling [1982]
13. Teenage Fanclub - When I Still Have Thee [2010]
14. The Magic Numbers - A Start With No Ending [2010]
15. The Style Council - Headstart For Happiness [1983]
16. The Man From Delmonte - My Love Is Like A Gift You Can't Return [1989]
17. The Clamheads - Summer's Coming Down [????]
18. Whiteout - Jackie's Racing [1995]
19. Scars - All About You [Single Version] [1981]
20. Orange Juice - L.O.V.E. Love [1982]

Dagens låt: Teenage Fanclub - The Fall [2010]

Det tog några lyssningar, men nu så! Shadows infriar de högt ställda förväntningarna.

Någonstans inom mig har jag en ambition att skriva en utförligare recension av albumet, men just nu räcker det med den för tillfället bästa låten, The Fall:

Sparky's Dream

YouTube-bonanza här i bloggen! Korta, kärnfulla inlägg är det som gäller.

Det har blivit dags för en låt jag ständigt återkommer till och aldrig tröttnar på. Sparky's Dream heter den, och framförs av en av mina favoritorkestrar, de snart skivaktuella skottarna i Teenage Fanclub. Bandwagonesque är såklart det stora mästerverket i TF-samlingen, men Grand Prix-skivan från 1995 hamnar inte långt efter. Kommer de till Sverige lovar jag att bjuda bollkonstnären och TF-fantasten Mats Rubarth på en öl i anslutning till konserten.

Det är möjligt att jag tar i när jag säger att låten nog platsar på listan över mina absoluta favoriter genom tiderna, men varje gång jag hör den mumlar jag "topp tio" tyst för mig själv. Så härlig är den. Jag vet inte exakt vad det är, men den tycks slå an något särskilt inom mig. Kanske är det den mäktiga trollbrygden av de tre gyllene b:ena, Big Star, Beach Boys och Byrds, som gör det.

Den här gången riktar jag faktiskt inte tacket till Norman Blake, utan till Gerard Love. Så tack, Gerard, det gjorde du bra.

#8

En blandskiva? På en söndag? Kan man verkligen göra så?

Ja, det går alldeles utmärkt. Här har ni en väldigt stark uppställning att avsluta de olympiska vinterspelen med.

This Is Pop? #8 [Gitarr, Trummor & Bas]

1. The New Pornographers - Your Hands (Together) [2010]
2. Crabby Appleton - Go Back [1970]
3. Five O' Clock Heroes - Time On My Hands [2006]
4. The dB's - Big Brown Eyes [1981]
5. Just Brothers - Sliced Tomatoes [1965]
6. Stereolab - Lo Boob Oscillator [1995]
7. Letting Up Despite Great Faults - In Steps [2009]
8. The Radio Dept. - This Time Around [2010]
9. Yuck - Georgia [2009]
10. Saloon - Girls are the New Boys [2002]
11. The Byrds - Chestnut Mare [1970]
12. Vampire Weekend - Everywhere (Fleetwood Mac Cover) [2009]
13. The Beginning - Sometimes It's So Hard [2010]
14. They Might Be Giants - Birdhourse In Your Soul [1990]
15. Squeeze - Is That Love? [1981]
16. The House Of Love - I Don't Know Why I Love You [1988]
17. Redd Kross - Mess Around [1997]
18. Teenage Fanclub - Ain't That Enough [1997]
19. The Outcasts - Self-Conscious Over You [1979]
20. Broken Social Scene - Cause = Time [2002]
21. The Walkmen - Little House Of Savages [2004]
22. Marcus Hook Roll Band - Natural Man [1974]
23. Jenny Wilson - Like A Fading Rainbow [2009]
24. The xx - VCR [Matthew Dear Remix] [2010]

What do you call that noise that you put on? (#0)

Jag får ofta frågan "men var det där verkligen det första blandbandet att ikläda sig This Is Pop?-kostymen?". Svaret på den frågan är "nej, det är det i ärlighetens namn inte". Det finns en nolla också, en flera veckor gammal raritet som representerar de första stapplande stegen. Den ingår officiellt inte i familjen, men låt oss här kalla den för #0, då den som namnet antyder skapades före debuten.

Vi håller oss en aning kortare den här gången och meddelar intresserade att den går att hämta HÄR.

Låtlista:

1) Lemon Jelly - The Staunton Lick
2) Ringside - Struggle
3) Okkervil River - Unless It's Kicks
4) Beck - Black Tambourine
5) The Pains of Being Pure at Heart - Stay Alive
6) Yo La Tengo - Here To Fall
7) Animal Collective - What Would I Want? Sky
8) Primal Scream - Come Toghether [Farley Mix]
9) Here We Go Magic - Fangela
10) Love - Always See Your Face
11) The Heavy - How You Like Me Now?
12) Jon Spencer Blues Explosion - Hold On
13) Teenage Fanclub - Star Sign
14) The Raspberries - I Wanna Be With You
15) Flamin' Groovies - You Tore Me Down
16) The Bluebells - Cath
17) Belle & Sebastian - Sukie in the Graveyard
18) Spoon - The Beast and Dragon, Adored
19) Radio Citizen - The Hop (Feat. Bajka)
20) PJ Harvey - This Mess We're In (Feat. Thom Yorke)
21) The Wrens - She Sends Kisses
22) The Antlers - Two

/Filip