Visar inlägg med etikett Stevie Wonder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stevie Wonder. Visa alla inlägg

onsdag 13 april 2011

60-talets 200 bästa låtar (#59-50)


#59: The Four Tops - Standing In The Shadows Of Love [1966]

The Four Tops är mina soulfavvisar. I den här låten, till vissa delar misstänkt lik en annan Four Tops-dänga, sjunger Motowns kanske vassaste röst med all "heart and soul" han kan uppbåda. Den lilla kören gör även sitt för att lyfta denna fantastiska pärla.

#58: Smokey Robinson and the Miracles - I Second That Emotion [1967]

Ännu en underbar Motown-hit. Smokey är betuttad i en dam som i Norge säkert hade gått under beskrivningen "luremus". Men han vill inte vara en del av någon sådan relation. Om tjejen skulle komma på andra tankar garderar han sig dock med att han kan "second that emotion".

57: Jim Ford - Love On My Brain [1969]

Jim Fords liv är som ett bättre filmmanus. Nick Lowe har sagt att Ford är hans största musikaliska influens, och en gång i tiden hängde Jim med Sly Stone och skrev låtar till Aretha Franklin och Bobby Womack. Men så drog han sig tillbaka och försvann bort från kartan. Under flera decennier var han försvunnen. 2006 spårade dock Sonic-skribenten L-P Andersson upp honom och skrev ett längre reportage om hans liv i tidningen. I samma veva hittades också flera tidigare outgivna låtar med mannen. Dessa kom året efter mötet att ges ut på samlingsskivan The Sounds Of Our Time, där outgivet material blandades med låtar från hans förbisedda kultklassiker Harlan County från 1969. Albumet hyllades och Jim upplevde för en stund en oväntad revival. Lyckan varade dock inte så länge - i november 2007 hittades han nämligen död i sin husvagn. Love On My Brain visade tydligt att han besatt en viss talang för musikskrivande.

56: Love - Maybe The People Would Be The Times Or Between Clark And Hilldale [1967]

Det säger en del om Forever Changes när skivans fjärde bästa låt placerar sig på plats 56 över 60-talets allra bästa låtar. Arthur Lee är inte bara en av historiens coolaste frontmän - han kommer, trots sin död, också alltid vara ett geni.

55: The Four Tops - Baby I Need Your Loving [1964]

Här har vi grabbarna igen. Blandningen Four Tops, Motown och Holland-Dozier-Holland var inte så pjåkig.

54: The Lovin' Spoonful - Do You Believe In Magic [1965]

Åh, pop blir nästan inte bättre än så här. Det är med ett fånigt leende på läpparna jag sitter och lyssnar och konstaterar att jag för alltid tror på popmagi och "the power of music". Det är på tok för sällan jag hör den här låten ute på lokal.

53: Stevie Wonder - I Was Made To Love Her [1967]

Stevie är värd all respekt, men här är det Rock and Roll Hall of Fame-basisten James Jamerson som gör låten.

52: Bob Dylan - I Want You [1966]

"I took his flute./ No, I wasn't very cute to him, was I?". Haha. Genialt. Det sägs att låten riktar sig till Italien-födda modellen Anita Pallenberg och att den citerade textraden handlar om hennes dåvarande pojkvän, Stones strulpelle Brian Jones. Så fin och uppriktig och bara grym. Avlyssnas med fördel i vackert vårväder.

51: The Beatles - Happiness Is A Warm Gun [1968]

Det finns något väldigt komiskt och lätt sjukligt med människor som är vapenfixerade. När John Lennon, via George Martin, läste "Happiness is a Warm Gun" på omslaget till ett gun magazine (ja, det ska alltid skrivas och uttalas på engelska) tyckte även han att det var en fantastiskt rolig och idiotisk sak att säga. Låten är Maccas White Album-favorit och i min bok är det deras fjärde bästa avkomma.

50: Creedence Clearwater Revival - Fortunate Son [1969]

Jag har säkert sagt det förut, men precis så här vill jag ha min gubbrock. Svängig är bara förnamnet. Lyfts också upp av det otroligt härliga Willy and the Poor Boys-omslaget, som väger upp för det förskräckliga och bisarra Cosmo's Factory-konvolutet som skulle komma året efter.

[Spotify: This is the 60s?]

Jättestor lista: 60-talets 200 bästa låtar [sammanställning]

tisdag 30 november 2010

Dagens discodänga

Hela livet är inte alltid ett disco en tisdag i månadsskiftet november/december, men när Gary Byrd träder in i rummet och slänger på The Crown kan man ju inte göra annat än smälta. Här har ni tio minuter soul-disco-rap som har rörts av Stevie Wonders magiska fingrar (hans välbekanta stämma kan även höras i låten). På med dansskorna och låtsas som att det är 1983!

tisdag 16 mars 2010

Musikskoj

Ibland vill man bara ägna sig åt riktigt enkel och billig humor. Uppenbara och riktigt tydliga lustigheter som alla förstår och som man utan vidare ansträngning kan ödsla en skrattsalva eller två på. Kvickheter som lämpar sig väl under de lyckosamma kvällar då man stärkt efter några öl rakar in fullträff efter fullträff och har en uppvärmd och tacksam publik med sig. "Stevie Wonder!", hojtar en rolighetsminister i kulissen. Jomenvisst, han är ett för ändamålet ganska tacksamt offer. Multi-instrumentalist, mångmiljonär, soulgeni och rekord i antalet Grammy-vinster. Men också blind.

Så hur samlar vi då upp resterna av det här svamlet om billig humor, Stevie Wonder och en tacksam humorpublik? Jo, genom följande skärmdump från Stevie Wonders Twitter-konto.