Lista: personer jag vill se

När man reser till det stora landet i väst tycker jag nog att man får tillåta sig själv att bli en aning fånig. Därför: spontan lista: personer jag vill se när jag är "over there":

1. Zooey Deschanel

2. Lou Reed

3. Biff Henderson

Lou är mest med "bara för att". Det känns närmast obligatoriskt att ha med honom på en sån här lista. Dessutom tänker jag på Filip & Fredriks sommarprat när de båda talar om när de såg Lou Reed sitta och slicka i sig en skön drink på ett ställe i staden och blev så starstruck när han stack ut nosen och fedexade ett paket att de förenades i en kram.

En vän skryter ibland om att han en gång såg Biff Henderson in the flesh. Det är i flera bemärkelser ganska stort. Jag vill också se den flygande reportern.

Och Zooey. Ja, hon håller väl egentligen inte till i trakterna, utan fjompar väl omkring med Death Cab-Ben i nån indiehåla. Risken för att våra blickar inte möts får därför anses vara överhängande. I proaktivt syfte tar jag därför med mig datorn och gråter mig till sömns med den här videon istället.

New York City Serenade

New York är en väldigt fin musikstad. Imorgon åker jag dit och med mig i lurarna har jag bland annat en gedigen The Big Apple-playlist. Är du intresserad av vad den kan tänkas innehålla föreslår jag att du klickar på Spotify-länken nedanför och lamslås av hur mycket härlig musik staden har för vana att spotta ur sig.

Vi säger så.

Playlist: New York

Twittertanke #1

Får folk som försörjer sig på att sälja faxmaskiner använda sig av e-mail i sin korrespondens med kunder?

Vad bygger han på?

När jag var liten hade jag en kompis som tillhörde den försvinnande lilla gruppen innerstadsbor utan kabel-tv. Jag tänkte på allt han gick miste om och tyckte lite synd om honom för detta. Ensam med honom var diskussioner om tv-program i ropet inte att tänka på, och i många sociala sällskap kände han sig nog ganska exkluderad när det fördes samtal om någon rolig serie eller så. Han repade sig dock från detta långlivade barndomstrauma och lever idag ett, vad det tycks, ganska normalt liv som student med full tillgång till många av de hetaste satellitkanalerna.

Värre var det dock i mellanstadieåldern. Han fick helt enkelt göra det bästa av de tillfällen som gavs honom för att ta del av något utöver skogstelevisionens program. När han en dag berättade att han hade gjort en förbluffande upptäckt i ett av fönstren mittemot hans sovrum bad jag honom genast berätta mer. Och som han berättade. Det visade sig nämligen att min uppfinningsrike vän hade noterat att en inbjudande herre (vi antog att det rörde sig om en man) i gårdshuset mittemot hade för vana att knappa in sinnliga kärleksfilmer när klockan slog tolv. Fullt synligt skedde detta för grannskapet, och gladast av dem alla var nog min vän. Många nätter smög han sedan oskyldigt upp i fönstret med sin kikare och tog del av eskapaderna tio meter bort.

Nu undrar ni säkert varför jag berättar den här historien. Jo, jag tänker nämligen tillbaka på den när jag ser klippet nedan. Frågorna är många. Vad gör han egentligen där inne? Vad är det för blixtrande ljus? Bygger han på något? Bör vi vara oroliga? Smider han på en ondskefull manick som kommer ta världen med häpnad? Framför allt: vill vi verkligen veta?

Blandband: Folk It Up

Lone Rider tittade nyss förbi på en kopp java. Med sig i handen hade han följande blandning.

This Is Pop? [Folk It Up]

1. The Beau Brummels - Are You Happy?
2. The Byrds - My Back Pages
3. Bob Dylan - Love Minus Zero, No Limit
4. Laura Marling - Hope In The Air
5. Jamie T - Emily's Heart
6. Billy Bragg - A New England
7. The Lilac Time - Return To Yesterday
8. The Mamas & The Papas - Twelve Thirty
9. Fleet Foxes - Ragged Wood
10. Band Of Horses - The Great Salt Lake
11. The Byrds - Truck Stop Girl
12. Devendra Banhart - Mama Wolf
13. The Beach Boys - Till I Die
14. The Association - Never My Love
15. Arthur Russell - Close My Eyes
16. Jenny Lewis - Godspeed
17. Mumford & Sons - Feel The Tide
18. Neutral Milk Hotel - The King Of Carrot Flowers, Pt. 1
19. Beirut - The Penalty
20. Fairport Convention - Who Knows Where The Time Goes?
21. Tim Buckley - Pleasant Street
22. Cat Power - He War
23. The Searchers - Needles And Pins
24. The Chambers Brothers - Time Has Come Today

Glädje

The National och Beach House ska tydligen vara klara för Way Out West i sommar. Fortsätter det på det här viset är det inte omöjligt att jag den här gången frångår min princip att boka biljett i sista minuten.

Källa: Gaffa.se

This Is Pop? minns: Bagsy Me

Vi skruvar tillbaka klockan nästan tretton år. Jag befinner mig på NK:s skivavdelning tillsammans med min pappa. Som snart tolvårigt skilsmässobarn ingår det sedan ett par år i min och pappas gemensamma helgtradition att lura i skivbackar. Vanligtvis ingår inte det fashionabla varuhuset i vår rutt, men nu förenas nytta med nöje. I egenskap av att vara pappa, och därmed inneha beslutanderätten, anser den äldre av oss att charkuteriavdelningens delikatesser den här helgen helt enkelt går före Wasa Skivbörs trugande priser på "nyinkommet". Jag finner mig i situationen och flackar ganska snart runt mellan TV-spelsavdelningen och pappas mer målmedvetna position på musiksektionen.

Vid den här tidpunkten är musik ett för mig ganska outforskat fenomen, och därför gäller min pappas goda omdömen som oinskränkt rättesnöre. De tillfällen då jag själv - på eget initiativ - har valt en skiva kan räknas på ena handens fingrar. Det är EM 96-skivan med Three Lions alldeles oförglömliga "Football's Coming Home", Oasis andra skiva, en samlingsplatta med Status Quo (!), Green Days Dookie och någon till som av den relativt klena skivsamlingen kan räknas som egna påhitt. Resten har min far köpt till mig i någon form av utbildningssyfte.

Den här vårlördagen räcker han så fram Bagsy Me. Skivan kommer från swindie-metropolen Skellefteå och bär The Wannadies underteckning. Pappa äger redan skivan, och jag drar mig till minnes de tillfällen då han har spelat den för mig i bilen. Jag vet att jag gillar det jag har hört och ger därför mitt godkännande för att ta emot skivan. Till detta letar jag själv upp telefonbusarna i Hassan och deras Tillvaratagna Effekter, Vol. 5. (Minnet sviker mig här, men jag vill minnas att också Blacknuss och plattan Allstars följer med på ett hörn). I vilket fall är det här en historisk dag. Både Hassan och Wannadies kommer nämligen i varierad grad att följa med mig hela uppväxten, och jag skäms inte när jag idag säger att båda fortfarande definierar mycket av det jag betraktar som god musik och humor.

Bagsy Me är i sin tur ren och skär popperfektion. Från inledningsspåret "Because" till avslutningen "That's All" sjunger Pär Wiksten ut all sin ångest och aggression till felfria poparrangemang, redo att övervinna pophjärtan hos såväl tolvårig musiknovis som Elvis Costello-skadad rockist. Vi avslutar det här nostalgiska inlägget med att tillsammans i den här salen lyssna på "Someone Somewhere".

Alex Chilton Superstar

Jag har vanligtvis svårt för att ryckas med i den hysteriska R.I.P.-vågen som sprids över Internet så fort en kändis går och trillar av pinn. Det känns opersonligt och inte sällan ganska oäkta. Men när en kille som Alex Chilton - som har skapat och influerat så mycket fantastisk musik - hastigt och mindre lustigt går bort, får jag plötsligt en ingivelse att göra något av det.

Idag lyssnar jag därför på Alex Chilton Superstar, en nätt liten Spotify-lista jag nyss knåpade ihop, till bredden fylld med fantastisk musik. Herregud, lyssna på all musik som Chilton, Chris Bell och de andra stjärnorna antingen påverkades av, var samtida med eller influerade till. Det är power pop precis som jag vill ha det.

Som Rolling Stone en gång uttryckte det: Big Star is the Great Lost American Pop Band.

Children by the million sing for Alex Chilton

I never travel far without a little Big Star

#10

Kulturrörelsen och musikgärningen This Is Pop? rullar anspråkslöst vidare i cyberrymden. Fram med partyhattarna och de ätbara servetterna - den här gången fyller blandskivejuntan nämligen tio bast! När jag fyllde tvåsiffrigt fick jag en så kallad bergsprängare, som jag sedermera fyllde med örhängen från 90-talets första hälft. Riktigt så kul ska vi inte ha den här gången, utan vi fortsätter på den inslagna banan med göttigheter från det nya, det halvnya och det lite gamla, allt paketerat i en trivsam och varierad mix, som vanligt lämpad för både vardag och fest.

This Is Pop? [#10]

1. Frightened Rabbit - My Backwards Walk [2008]
2. Golden Smog - Until You Came Along [1998]
3. Drive-By Truckers - (It's Gonna Be) I Told You So [2010]
4. Wilco - Say You Miss Me [1996]
5. Darkel - At The End Of The Sky [2006]
6. Ariel Pink's Haunted Graffiti - Round And Round [2010]
7. Electric Light Orchestra - Telephone Line [1974]
8. Fleetwood Mac - Never Forget [Cut Copy Lifelike Remix] [2008]
9. Gorillaz - On Melancholy Hill [2010]
10. Shearwater - An Insular Life [2010]
11. The Notwist - Consequence [2002]
12. Whitey - Can't Go Out Can't Stay In [2005]
13. Memoryhouse - To The Light House [Millionyoung Remix] [2010]
14. King Biscuit Time - I Walk The Earth [2000]
15. The Radio Dept. - The Video Dept. [2010]
16. The Magic Numbers - This Is A Song [2006]
17. The Rumble Strips - Alarm Clock [2007]
18. The Thrills - One Horse Town [2003]
19. Rufus Wainwright - The One You Love [2004]
20. The Shins - Phantom Limb [2007]
21. She & Him - Home [2010]
22. Plants And Animals - Bye Bye Bye [2008]

Musikskoj

Ibland vill man bara ägna sig åt riktigt enkel och billig humor. Uppenbara och riktigt tydliga lustigheter som alla förstår och som man utan vidare ansträngning kan ödsla en skrattsalva eller två på. Kvickheter som lämpar sig väl under de lyckosamma kvällar då man stärkt efter några öl rakar in fullträff efter fullträff och har en uppvärmd och tacksam publik med sig. "Stevie Wonder!", hojtar en rolighetsminister i kulissen. Jomenvisst, han är ett för ändamålet ganska tacksamt offer. Multi-instrumentalist, mångmiljonär, soulgeni och rekord i antalet Grammy-vinster. Men också blind.

Så hur samlar vi då upp resterna av det här svamlet om billig humor, Stevie Wonder och en tacksam humorpublik? Jo, genom följande skärmdump från Stevie Wonders Twitter-konto.

Allsvenskan 2010

Tro det eller ej, men i dag börjar det, och mitt traditionsenliga tips måste bevaras någonstans för eftervärlden.

När jag ögnar igenom förra årets tips så är jag tämligen imponerad av mig själv - av de fem första i sluttabellen har jag fyra rätt, och av dem är de tre översta placeringarna helt korrekta. Vi får alla hoppas på en liknande utdelning i år. Allsvenskan 2010 slutar nämligen på följande sätt:

1. AIK
2. IFK Göteborg
3. Malmö FF
4. Kalmar FF
5. IF Elfsborg
6. Örebro SK
7. Helsingborgs IF
8. Djurgårdens IF
9. Halmstads BK
10. Gefle IF
11. Trelleborgs FF
12. BK Häcken
13. Mjällby AIF
14. GAIS
15. IF Brommapojkarna
16. Åtvidabergs FF

Frågor på det?

New York i miniatyr

Kolla in det här. Det är alltså på riktigt, men man vill ju bara hoppa in med fingrarna och själv leka med båtarna och människorna och lyftkranarna och allt annat. Det är som en förfinad legostad.

Tydligen tog skaparen 35 000 stillbilder och pillade med massa annat som en fotoidiot som jag själv inte har en aning om vad det innebär. Fränt är ett på tok för bortglömt ord som ploppar upp i hjärnan när jag ser kortfilmen.

The Sandpit from Sam O'Hare on Vimeo.

#9

#9 - den bästa hittills!

1. The Velvet Underground - White Light / White Heat [1967]
2. The Brian Jonestowne Massacre - This Is The First Of Your Last Warning (Icelandic) [2010]
3. Sascha Funke - Mango [2008]
4. Nathan Fake - You Are Here [Live Remix] [2007]
5. Fuck Buttons - The Lisbon Maru [2009]
6. Ratatat - Wildcat [2006]
7. Metro Area - Miura [2002]
8. Gentle Touch - Smedby [2006]
9. Broken Bells - The High Road [2010]
10. The Clientele - Reflections After Jane [1999]
11. Yo La Tengo - Season Of The Shark [2003]
12. Vetiver - You May Be Blue [2006]
13. Miracle Fortress - Next Train [2007]
14. Cults - Go Outside [2010]
15. The Magic Numbers - I See You, You See Me [2005]
16. Belle & Sebastian - There's Too Much Love [2000]
17. The Coral - Pass It On [2003]
18. Babe Ruth - The Mexican [1972]
19. Joe Strummer & The Mescaleros - Bhindi Bagee [2001]
20. The Morning Benders - Crosseyed [2008]
21. Beach Fossils - Daydream [2010]
22. HAL - Worry About The Wind [2005]
23. Billie The Vision & The Dancers - Summercat [2004]
24. Hefner - Love Will Destroy Us In The End [1998]

This Is Pop? [#9]

Håkan Hellström i Vita Lögner

Det ska erkännas att jag någon gång ibland tittade på evighetssåpan Vita Lögner på TV3. Det var långt ifrån min favorit i genren, men det hände likväl att man "landade" framför intrigerna och de utomäktenskapliga kärleksaffärerna en och annan eftermiddag. Ett avsnitt som jag missade - eller åtminstone inte alls kommer ihåg - var det när Sveriges bäste Håkan ärade programmet med ett inhopp.

Det är förvånande och ganska kul att se Håkan framföra En vän med en bil och Atombomb på "Klubben". Utöver det bjuds vi också på den evigt unge såpatungviktaren Måns Nathanaelson och en djupt imponerande dialog mellan gamla Fröken Sverige-vinnaren Petra Hultgren och den förrädiske vivören Rafael Edholm.

Uppdatering

Det har varit en hektisk filmvecka här på This Is Pop?. Med anledning av detta så uppdateras också veckans alldeles lysande filmlista med Crazy Heart, The Conversation och Shutter Island. Tre filmer med tre av mina favoritskådisar: Jeff Bridges, Gene Hackman och Leonardo DiCaprio.

Mycket fetstil där, men också tre väldigt bra rullar. Framför allt håller jag tummarna för att Bridges roffar åt sig en välförtjänt Oscar-statyett nu på söndag efter en rollprestation som inte bara påminner om Mickey Rourkes i The Wrestler, utan som i mina ögon dessutom slår den.

Snart: chans på trippeln.

Videobandet OK Go

Jag är tillräckligt gammal för att ha upplevt tiden då MTV faktiskt visade musikvideor. Då var kanalen nästan lite häftig, och jag minns vänner som bandade Top20-sändningarna bara för att kunna se någon cool video eller lyssna på en bra låt närhelst de önskade. Nu är situationen en helt annan. Sedan många år tillbaka driver kanalen en, vad det tycks, framgångsrik fördumningskampanj där gravida femtonåringar och groteskt bortskämda låtsasmänniskor sitter i förarsätet. Detta leder till att jag nuförtiden sällan ser på musikvideor.

Men ibland så händer det att man via sina virtuella kanaler kommer över en härlighet. OK Go, kända från den fantastiska "Here It Goes Again"-videon, visar sig nämligen göra det igen med senaste singeln "This Too Shall Pass". Deras snart fyra år gamla succévideo är hittills uppe i 48 miljoner visningar medan den nya, upplagd den 1 mars, raskt börjar närma sig fyramiljonersstrecket. Jag vågar inte ens tänka på hur många omtagningar man var tvungna att göra, men håll med om att slutresultatet är fånigt häftigt.

Keithan

Vi är många som har varit lite oroliga för Keith Richards och hans hälsa efter att det sipprade ut uppgifter om att han spolar kröken. Hur ska en kropp där mängden etanol slår ut mängden vatten klara sig utan en daglig påfyllning av det förstnämnda?

Nu visar det sig lyckligt nog att uppgifterna om hans nykterhet är betydligt överdrivna. Via Rolling Stone hälsar han nu att "the rumors of my sobriety are greatly exaggerated", och tillägger "and we’ll leave it at that".

Topp 2 2010 (filmer)

De två bästa filmerna jag sett i veckan:

1. (500) Days of Summer

2. Where the Wild Things Are

Två rara och väldigt fina filmer. Jag förstår verkligen lovorden. Var man inte lite småkär i Zoey Deschanel innan så blir man det nu. Och Max Records (kvalitetsnamn), den unge huvudrollsinnehavaren i WTWTA, är slående lik en av mina kusiner i både utseende och beteende.

Den ständigt underbemannade filmredaktionen på This Is Pop? skickar härmed ut sina allra hjärtligaste rekommendationer att se de båda filmerna.

Darth-Hugo Järegård

Det är synd och skam att det har tagit mig mer än ett år att upptäcka den här fantastiska YouTube-pärlan. På en plats där mängden oduglingar och rena idioter härskar är det skönt att påminnas om att det finns vissa genier som jobbar i det tysta. Detta är, utan att överdriva, det roligaste jag har sett på väldigt, väldigt länge. Jag innehar den klassiska humorpositionen "dubbelvikt" samtidigt som tårkanalen på ett lika självklart sätt har givit vika. Obligatorisk tittning och en rungande applåd till det verkliga geni som har satt ihop klippet!

Way Out West 2010

Två av de tre senaste somrarna har jag besökt Sveriges påstådda framsida för Way Out West-festivalen. Båda gångerna har trevligt folk, öl-i-varm-plastmugg och imponerande artister förgyllt vistelsen. Favoriter som Primal Scream, Wilco, Spoon och många, många fler har passerat revy inför ögonen på mindre tältsugna musikentusiaster. Vid varje tillfälle har man också gått och funderat på om uppsättningen band och artister verkligen kan komma att toppas i framtiden.

Svaret på den frågan dröjer alltid fram tills den här tiden på året, ungefär. I år ser det nämligen ut att bli ännu ett makalöst WOW-år med redan klara bokningar som bl a ett comebackande Pavement, ett förhoppningsvis sophomore slump-befriat (NHL-referenserna haglar) The xx, ett högst framemotsett The Radio Dept., Tellus alldeles egna hipsterkatt M.I.A., Sverigefavoriterna Girls, personliga favoriterna Local Natives och LCD Soundsystem (!!!), världens bästa modfather Paul Weller och lo-fi-surfarna Real Estate och Surfer Blood.

Hade det här varit en it-girl-driven modeblogg hade jag brustit ut i ett "gaaah", men nu nöjer vi oss med en enkel pust. Vi hämtar andan och konstaterar att förutsättningarna för en härlig slottsskog i mitten på augusti än så länge ser väldigt goda ut.