Välsituerad herre tankar sin bilMitt i all tunggrodd litteratur kan man också dyka över ett och annat guldkorn. Följande utdrag berättar bl a om hur vardagen såg ut i Paris sämre bemedlade områden under 1600-talet:
"För att bli en fullfjädrad förbrytare under 1600-talet var det därför inte bara nödvändigt att be om allmosor som vilken yrkestiggare som helst utan också behärska rånarens och tjuvens speciella färdigheter. Dessa konster lärde man sig på de ställen som var fasta träffpunkter för samhällets drägg och som brukade kallas för Cours des Miracles. De krogarna, eller snarare förbrytarnästena, hade om vi ska tro en författare som var verksam i början på 1600-talet kommit att kallas så 'därför att skojare... och andra, som hela dagen har varit krymplingar, lemlästade, vattusiktiga och anfäktade av alla möjliga slags kroppsliga sjukdomar, kom hem på kvällen med en oxstek, en kalvstek eller ett fårlår under armen, för att inte glömma den vinflaska som dinglade vid deras bälten, och när de kom in på härbärget slängde de undan sina kryckor och blev sina friska och vitala jag igen och började dansa, på ett manér som påminde om de gamla backanalerna, med sina troféer i händerna, medan värden gjorde i ordning deras kvällsmat. Kan det tänkas ett större mirakel än det man får se här på detta härbärge, där de lama och lemlästade reser sig och går på egna ben'".
Säg, är det inte fantastiskt? Vilket målande språk! Jag älskar texter som gör att man bibehåller den kanske något romantiserade bilden av gamla tiders tjuvar som skrupelfria men ändå ganska behjärtansvärda typer som kommer hemdansandes till den stora förbrytarfamiljen med ett fårlår under armen och en vinflaska dinglande vid bältet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar