Vi fortsätter vår lilla serie om öppningsfiaskon i fotbollsmästerskap med följande klipp från hemma-EM 1992.
Sverige möter alltså Frankrike i öppningsmatchen på Råsunda, men innan domaren förkunnar mästerskapet öppnat med en enkel visselblåsning är publiken tvungen att genomlida de båda ländernas nationalsånger. Vem som sjunger den svenska nationalsången framgår tyvärr inte, men när vi kommer in i klippet och hör Lars-Gunnar Björklunds bekanta stämma göra publiken uppmärksam på att Bruno Wintzell är mannen att sjunga marseljäsen börjar säkert folk ur Tutti Frutti-generationen redan här ana oråd.
Fredrik Wikingssons efterkommentar om att Bruno är "darrig" och "kanske lite lätt berusad" träffar ganska mitt i prick. Samtidigt känner jag med Bruno - för att uthärda ett sådant oundvikligt fiasko som en öppningsceremoni innebär krävs det banne mig en stärkande tår eller två. Att det sedan skiter sig är mest skitsamma och en fråga om när.
tisdag 1 juni 2010
Öppningsfiasko, Pt. II
Etiketter:
Bruno Wintzell,
EM,
Fotboll,
Fredrik Wikingsson,
Humor,
Lars-Gunnar Björklund
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar