60-talets 200 bästa låtar: #149 The Sonics - Strychnine [1965]

Min farmor är en mycket älskvärd människa. Sedan hennes livskamrat, min farfar, gick bort för en herrans massa år sedan lever hon ensam. Men bortsett från några småkrämpor här och där tror jag nog att hon har det ganska gött. Hjärnan är helt klart med i matchen, och viktigt är ju det då hon allra helst tillbringar kvällarna i sällskap med någon deckarserie på teven. Under många år var engelsmännens bidrag till genren bäst, men nu talar hon sig ofta varm om tyskarnas framfart. Jag känner inte till någon tysk deckare förutom Kommissarie Rex, ni vet den där en hund innehar huvudrollen, men säger farmor att de kan sin grej så får man ju lita på det.

I vilket fall kan det kanske bli lite väl mycket såpiga deckare för farmor ibland. När vi satt och fikade för några år sedan lade hon inför det samlade sällskapet fram en teori om att man skulle hitta sig en rik jävel, gifta sig med denne och sedan, utifall äktenskapslyckan avtog, pilla ned en dödlig dos arsenik i en välsmakande drink. Pengar på banken, framtiden säkrad, inget onödigt tjafs. Forskare har alltid hävdat att barn är som mest påverkbara för tevens budskap, men jag vet inte.

På Gerry Roslie biter i alla fall inte någon sådan cocktail. Han gillar nämligen gift. Mer specifikt: stryknin. När andra dricker vin eller vatten tar sig Gerry lite blått gift, och så hoppar han och skriker av det. Jag är osäker på om han i ruset inser att han är med och skapar en av de skitigaste grundbultarna för det som kommer att kallas för garagerock.

[Spotify: This is the 60s?]