Sommar med Andres

Andres Lokkos sommarprat. Vad säger man?

Förväntningarna var högt ställda. Kanske skulle han dela med sig av några gamla Killing-anekdoter. En berättelse eller två om Pop-tiden, hans musikuppväxt och några ord om hans journalistiska bana var några av de saker jag hoppades få höra. Och en dos England och några mindre förutsägbara låtar kunde man väl åtminstone räkna med.

Slutresultatet? Jag vet inte riktigt vad det blev. Det kändes inledningsvis som att han gjorde det ganska enkelt för sig. Pratet om hans utsatthet som utlandssvensk och de komplikationer som följer med det var bitvis underhållande, men dränktes tyvärr lite av att det pågick så länge. Musiken var okej men för den som har läst hans blivande frus blogg var det inga jätteöverraskningar i låtvalen. Men så någonstans mitt i bröts chillwaven av med Gorillaz "On Melancholy Hill", och efter det tyckte jag att han fick ny kraft. Pratpartierna blev längre och lite mer intressanta. Utan att rucka på de små lustigheterna fick samtalet mer tyngd. Bert Karlsson fick sig en känga och på ett snyggt sätt vävdes vardagsbetraktelser in i mer politiska resonemang.

När så programmet var slut kände jag mig ganska nöjd. Det var på något sätt skönt att inte få höra exakt det jag förväntade mig, historier från en inte allt för gammal musik- och humorfarbror som blickar tillbaka på sina glada dagar. Det var inget historiskt sommarprat, men någonstans påmindes jag ändå om att jag är ganska glad att en sådan som Andres Lokko finns till och bereds utrymme mellan Lotta på Liseberg och Christer Björkmans mångåriga maskopi med den lede fi.